Handlingar är alltså till stor del omedvetna, eller förreflexiva, men om någon bad oss ange skäl eller orsaker för vårt agerande skulle det antagligen vara möjligt, om inte annat efter en stunds eftertanke : ”If I reflect on how I experience goals, I find that they are by no means constantly before my eyes throughout the whole action; they generally come into my conscious- ness only at certain moments, moments of decision about the goal or the path to the goal. But if questioned, I can almost always give information about my goals.”227 Ett praktiskt exempel är att jag registrerar i efterhand
att jag tagit av mig tröjan och förstår då att jag varit för varm och ville bli svalare. Likadant upptäcker jag i ett samtal kontinuerligt vad jag säger, men jag kan oftast senare redogöra för vad jag sagt och varför. Våra för- reflexiva handlingar framstår alltså inte som mysterier för oss själva och i de flesta fall kan vi förstå den vilja eller intention som orsakade dem, men som jag vill visa senare gäller det inte för alla omedvetna handlingar.
När jag använder termen förreflexivt gör jag det i analogi med den psyko- dynamiska termen det förmedvetna, alltså den del av vårt omedvetna som är tillgänglig för det medvetna och alltså inte bär på bortträngt material.228
Det förmedvetna är med denna definition en mycket vid kategori : det är vad som i ögonblicket inte är medvetet, men som kan göras medvetet. Ett enkelt exempel kan visa på vad som menas med detta : om jag ber någon att minnas det första telefonnummer hon hade, brukar personen kunna få fram det på någon sekund, även om hon inte har tänkt på denna siffer- kombination på många år. Detta skikt av det omedvetna gick att nå med ”en skärpning av uppmärksamheten”.229
Med viss tveksamhet använder jag en av vår tids starkaste retoriska figu- rer : att hänvisa till modern hjärnforskning, väl medveten om att det är ett fält där ny forskning ofta och snabbt stjälper gamla sanningar. Jag nöjer mig med att citera ett av de senaste auktoritativa verken : ”De flesta kogni- tionsforskare är idag av den uppfattningen att de medvetna tankarna och förnimmelserna spelar en blygsam roll i vårt mentala liv – den stora mer- parten av alla mentala operationer utspelar sig utan att nå medveten nivå”.230 Mark Solms och Oliver Turnbull redovisar också forskning som
kommit fram till
att 95 procent av våra handlingar initieras på omedveten nivå. Utifrån den mätmetoden skulle alltså endast 5 procent av beteendet ha sitt ursprung i medvetna överväganden. Oavsett vilken typ av tester som används, är dagens kognitionsforskare eniga med Freud på denna punkt : Våra medvetna tankar och förnimmelser utgör endast en mycket ringa del av allt det som hör till vårt psykiska liv.231
Dessa citat säger självfallet inget om vad det är som styr våra omedvetna eller icke-reflekterade handlingar : om det är bortträngt driftsmaterial, som i det freudianska det omedvetna, eller om det är biologiska instinkter eller behov, eller kulturellt betingade önskningar och viljor.
Eftersom så mycket litteratur om teater, alltifrån Stanislavskij till Keve Hjelm, hänvisar till det omedvetna i alla dess olika betydelser, vill jag stipulera mitt egna bruk av ordet. I det följande kommer jag att använda termen omedvetet i en vardaglig betydelse, det vill säga icke-medvetet eller
förreflexivt, för att hänvisa till handlingar som sker med automatik eller
utan medvetna val.
Till vardags används ofta uttrycket det sker omedvetet när något sker helt oreflekterat. Ibland och om en viss typ av handlingar används detta uttryck för att implicera att handlingen är avslöjande på ett psykologiskt plan, att den bär på ett för den handlande okänt, obekvämt eller till och med hotande avslöjande. Denna senare typ av omedvetna handlingar kan hän- föras till vad som inom den psykodynamiska traditionen kallas för felhand-
lingar. Sigmund Freud och den psykodynamiska traditionen innefattar
bland omedvetna handlingar bland annat felhandlingar och felsägningar, ibland mer populärt uttryckt som a Freudian slip of the tongue; glömska av namn och även de små och vanemässiga handlingar en person utför utan att mena något alls – säger hon sig åtminstone. Inom den psykodynamiska traditionen ses dessa handlingar som exempel på bortträngning. Freud menar att dessa handlingar inte är slumpens verk, utan bär på intentioner som är möjliga att spåra med samma fria associationsteknik som används i psykoanalys.232
För omgivningen kan ibland felhandlingar och felsägningar vara mer uppenbara än de är för den agerande själv. Socialpsykologen Hans Berglind anför ett exempel om en person som råkar slå sönder en vas, förknippad med en obehaglig person, och naturligtvis menar personen att det skedde oavsiktligt. Men i den freudianska traditionen kan sådana handlingar anses vara ”omedvetet avsiktliga”.233
Berglind lyfter också fram de flerdimensionella valsituationer männi- skan står inför, situationer präglade av känslor som vankelmod, frustra- tion, aggression, kriser, depression och inlärd hjälplöshet.234 I dessa och
många andra situationer gör människan val som utifrån kan upplevas som självdestruktiva, negativa och förstörande, men som kan vara styrda av dolda mål, mer eller mindre omedvetna för den agerande :
En person som stöter på hinder kan genom sitt handlande tyckas försvåra snarare än underlätta uppnåendet av vissa mål. Låt oss i sådana situationer komma ihåg att det ibland finns dolda mål som står på spel. Det kanske i första hand inte gäller att uppnå de mål som för omgivningen ter sig primära utan ibland att handla på trots, för att visa att man själv bestämmer.235 I dessa mer dramatiska fall är alltså den underliggande vilja som utlöste handlingen inte lika lätt att förklara eller kartlägga som i de inledande exemplen på förreflexiva handlingar. Skälen till dessa handlingar är inte tillgängliga genom bara en skärpning av eftertanke och uppmärksamhet. Det är också dessa dolda eller konfliktfyllda mål som kan erbjuda stimu- lans och svårigheter för skådespelaren, i det praktiska gestaltandet av världs- dramatikens roller. Det är detta fenomen som jag vill illustrera med hjälp av kapitelinledningens Brechtcitat om det okända faderskapet : det finns alltid en önskan bakom en tanke – och likadant bakom en handling.
Freud ger i Vardagslivets psykopatologi, utgiven 1901, flera exempel ur skönlitterära verk på felhandlingar och felsägningar. I bland annat Schillers och Shakespeares dramatik arbetar författarna medvetet med att blottlägga rollfigurers omedvetna avsikter genom felsägningar.236 Inom området fel-
handlingar menade Freud att August Strindberg står i en klass för sig : ”Av alla de diktare som någon gång yttrat sig om de små symptom- och fel-
handlingarna eller använt sig av dem har ingen förstått deras hemliga natur så klart eller beskrivit sakförhållandet så kusligt levande som Strindberg, vars geniala insiktsfullhet utan tvivel fick stöd av en djupgående psykisk abnormitet.”237 Vad som hos de klassiska författarna blir medvetna artis-
tiska val, är hos Strindberg ett uttryck för abnormitet. Det är utan tvekan en orättvis behandling Freud utsätter Strindberg för, speciellt som Freud inte exemplifierar bakgrunden till sin kraftfulla patologisering med annat än ett citat ur romanen Götiska rummen.