I den idrottspsykologiska litteraturen ägnas stort utrymme åt att reda ut den begreppsförvirring som råder vad gäller termer som avspänning, av-
slappning, kognitiv och somatisk anspänning, stress och rädsla. Oklarheterna
gäller såväl amerikansk som svensk litteratur i ämnet. Den engelska termen
arousal saknar en i detta sammanhang lämplig svensk motsvarighet och jag
har valt att översätta den med den neutrala termen aktivering och ibland med den mer negativt konnoterande spänning.
Uneståhl ger konkreta exempel på sex olika aktiveringsnivåer : sömn, dåsighet, avslappnad vakenhet, spänd uppmärksamhet, starka känslor och panik.393 Aktiveringsnivån kan till viss del mätas och graderas med hjälp av
medicinsk utrustning, men den kan också uppskattas subjektivt av oss själva : vi kan känna oss slappa, tända eller panikslagna.394 Vi kan uppleva
att anspänning påverkar oss fysiskt, som när det pirrar i magen eller benen darrar; eller tankemässigt, som när vi har svårt att koncentrera oss och tänker negativa tankar eller har för starkt fokus på den egna tekniken. Det är alltså en skillnad mellan kognitiv och somatisk anspänning, även om de på olika sätt är relaterade till varandra : ”Den tankemässiga och den kropps- liga anspänningen påverkar i viss mån varandra. Negativa tankar leder ofta till ökad anspänning i musklerna och hög anspänning leder ofta till nega- tiva tankar.”395
kroppen som kommer ur en aktivering av kroppen som tolkas negativt. Just hur en kroppslig aktivitetsförhöjning tolkas är det centrala. En likartad aktivering kan tolkas olika av olika individer : någon kan känna sig tänd på rätt nivå, medan en annan erfar stress.
Slutligen har olika människor olika grundspänning och reagerar också olika på händelser i sin omgivning. Man kan alltså tala om den spänning som är relaterad till vår person och den som är relaterad till situationen vi befinner oss i.396 Beroende på vem vi är och beroende av uppgiften som ska
lösas är vi betjänta av att kunna reglera vår spänning. En person med hög grundspänning som går in i en tävlingssituation kan lätt få en för hög spänningsnivå för att prestera optimalt.
Ett av de mest utforskade områdena inom idrottspsykologin är hur den fysiska och mentala aktiveringen inverkar på prestationen. Upp till en viss aktiveringsnivå ökar vår prestationsförmåga, men överskrids denna nivå försämras våra möjligheter att lösa en viss uppgift.397 Kroppslig anspänning
är alltså inte av ondo, men över en viss kritisk nivå och om den förenas med negativa tankar kan prestationen försämras dramatiskt. Utsikterna för en idrottsman att genom avspänning eller andra tekniker helt undvika besvärande spänningar och stress är små : ”Att lära sig att se positivt på hög anspänning skulle alltså kunna vara ett sätt för idrottare att hantera sin stress.”398 Utifrån en viss person och en viss uppgift kan man finna en
optimal spänningsnivå. Men denna nivå är individuell. Det finns ingen exakt spänningsnivå där människan i allmänhet presterar bäst.399
Tanken att det finns en optimal zon där en individ arbetar på rätt nivå av stimulans och kroppslig anspänning har utvecklats av bland andra den amerikanske forskaren i psykologi Mihály Csíkszentmihályi. Hans resone- mang om flow-tillstånd gäller inte i första hand regleringen av kroppslig anspänning, utan är flerdimensionell. Csíkszentmihályi och idrottspsyko- logen Susan A. Jackson nämner nio komponenter som medverkar till upp- levelsen av flow :
1. Balans mellan utmaning och skicklighet.
2. Handling och medvetande bildar ett sammanhang. 3. Tydliga mål.
4. Tydlig feedback.
5. Fokus på det man håller på med. 6. En känsla av kontroll.
7. Förlust av osäkerhet. 8. Tidsförskjutning.
9. ’ Autotelisk’ upplevelse (= en upplevelse av att man själv utgör ändamå- let)400
För idrottsutövaren är det viktigt att kunna reglera sin aktiveringsnivå. Stress uppstår när man bedömer att kraven man ställs inför är för höga i
relation till ens förmåga. Stress beskrivs ofta som ett tillstånd där kroppen är inställd på att kämpa eller fly. Blod pumpas ut till de stora muskelgrup- perna på bekostnad av hjärnan och mindre muskelgrupper.401 Det kan
självfallet vara precis vad som behövs inför ett hundrameterslopp, men är definitivt oönskat inför till exempel pistolskytte. Graden av önskad aktive- ring är beroende av uppgiftens komplexitet : ”motor tasks requiring con- centration, judgement, discrimination, and fine motor control are best performed under low or moderate states of arousal. In contrast, motor tasks requiring strength, endurance, speed, or ballistic movements require higher levels of arousal.”402
En annan konsekvens av hög spänning är att den leder till ett smalt uppmärksamhetsfält eller fokus, som alltså innebär mindre uppmärksam- het på omgivningen. Återigen är det en fråga om vilken uppgift som ska lösas : en fotbollsspelare måste kunna ha ett brett fokus för att uppfatta med- och motspelares positioner och avsikter, medan en golfspelare är be- tjänt av ett smalare fokus. I andra idrotter kan det krävas ögonblickliga växlingar mellan ett brett eller smalt fokus. För hög spänningsnivå hindrar dessa nödvändiga skiften. Också en alltför låg aktiveringsnivå påverkar uppmärksamhet och prestation negativt. Om kroppen är oengagerad är fokus mycket brett eller flytande.
För idrottsutövaren gäller det alltså att identifiera sin grad av aktivering och eventuell anspänning och att hantera dessa fenomen. Själva identifie- ringen är första fasen av arbetet och den handlar om själviakttagelse. Målet är att uppfatta sambandet mellan tankar, känslor och prestation. Utan en uppfattning om ens eget psykologiska tillstånd är det svårt att gå vidare och kontrollera tankar och känslor. Ett sätt är att försöka jämföra sina känslor och kroppsupplevelser efter bra prestationer med de gånger man presterat dåligt.403