Robert Cohen är amerikansk regissör, teaterpedagog och författare till en rad böcker om skådespelarens arbete. Mest känd av dessa är Acting Power från 1978. Även om Robert Cohen undervisade på Stanislavskijsymposiet 1986 på Stockholms Kulturhus, har han inte uppmärksammats mycket i Sverige. Större inflytande har han haft i Finland, av det skälet att Acting
Power är översatt till finska.
I Acting Power driver Cohen en konsekvent diskussion om skådespelarens inriktning på rollens vilja och framtida mål. Han sätter skådespelarens intentionalitet i centrum och menar att allt i skådespelarens sceniska värld – publik, versmått, ”stil”, teknik, text och rörelse – ska användas som medel ur rollens perspektiv, de är medel för att vinna något. Just frågan om skå- despelarens perspektiv är enligt Cohen viktig. Skådespelaren måste arbeta i rollens självcentrerade perspektiv. Det innebär bland annat att inte tänka på sig själv som en viss typ av karaktär, utan vara involverad i relationen och ha sitt fokus utanför sig själv.328 Ett längre citat ringar in Cohens grund-
läggande tes om skådespelarens intentionalitet och skillnaden mellan att analysera och att på scen gestalta en karaktär :
When we analyze a character, as a psychiatrist might, it is customary to explore his past to find motivating and determining influences. The actor does this as part of his homework in characterization, as discussed in a later chapter. But at the moment of performance, the actor rarely thinks of
the character’s past and never concentrates on it. This is because the character
doesn’t, because people don’t. This is perhaps the greatest difference between analyzing a character and playing a character : the actor must think from the character’s viewpoint, not from his own. He must look actively into the future, not retrospectively and meditatively into the past. Even Hamlet’s famous retrospective meditations are culled up as the bases for what should (or might) become future actions.329
Cohen använder med förkärlek termen cybernetic när han beskriver skåde- spelarens relation till sitt mål. Så som Cohen väljer att använda detta ord
Bild 24 145 x 58 97 % Bild 25 170 x 113 106 %
Robert Cohens illustration av hur skådespelaren bör ha sina tankar på målet. Ur Acting Power.
Lars Arrhed och Sven Ahlström i Häxjakten av Arthur Miller. Teaterhögskolan i Malmö 1992. Foto: Helena Åkesson
står det för hur skådespelaren hela tiden ändrar sina medel för att uppnå sitt mål. Genom den feedback skådespelaren får från sin motspelare eller omgivning anpassar hon sig kontinuerligt för att lösa sin uppgift. ”Cyber- netic analysis is based on feedback from the future rather than cause from the past.”330 Att vi dras av framtiden, snarare än att vi knuffas av vår bak-
grund är en annan av Cohens många slagkraftiga formuleringar. Resone- mangen ligger nära de handlingsteorier jag tidigare beskrivit : fokus är på människans intentionalitet och relationer, snarare än på hennes personliga psykologi.
Cohen betonar att alla problem en skådespelare har med sitt spel är problem med tanken :
It is the mind, in its conscious and unconscious workings, that initiates all our actions – and our acting. It is the mind which controls the actor’s con- centration, his pursuit of intentions, his portrayal of character, his adoptions of style, his performance within the theatrical context. It is the mind which integrates the actor’s tasks, which integrates the actor himself.331
När skådespelarens tanke är fylld av en mängd motsägelsefyllda idéer leder det till problem med självmedvetenhet, okoncentration eller distans i spe- let. Men lösningen är inte att regissören ber skådespelaren att sluta tänka
och bara göra : ”The fact is that people think continuously, and actors are
people. The problems of acting do not require that actors stop thinking, but that they find out what to think about.”332
Skådespelarna Lars Arrhed och Sven Ahlström kom i kontakt med Robert Cohens bok Acting Power på Studio Lederman i Stockholm under slutet av 1980-talet, och det var enligt Arrhed regissören Jurij Lederman som bjöd in Cohen till Stanislavskijsymposiet 1986.
Efter att Arrhed och Ahlström slutfört sina studier på Teaterhögskolan i Malmö bildade de Ensembleteatern, som under mitten av 1990-talet var en mycket omtalad fri grupp. Cohens cybernetiska hållning omstöptes i händerna på Arrhed och Ahlström till ett udda arbetsbegrepp : Big Jim-kro-
ken. Uttrycket syftar på en leksaksbil med vinsch i fronten, och via en vajer
med en krok fästad i något fast föremål framför bilen kan vinschen dra bilen med tillhörande actionhjälte framåt. Motorn som driver vinschen är på bilen, men utan förankring utanför bilen är energin från motorn vär- delös. Arrhed betonar hur metaforen klargör att energin och viljan finns i skådespelaren, men att det krävs ett mål att kroka fast vid.
Detta uttryck uppstod ur ett kommunikationsproblem : på Ensemble- teatern ville Lars Arrhed och Sven Ahlström för sina skådespelarkolleger förtydliga hur de skulle ta sig an den sceniska viljan. Att det inte handlade om att spänna sig och prestera, utan om att skapa en energi som var rela- terad till ett mål. Big Jim-kroken var – när man väl förklarat hur denna
leksak var konstruerad – en talande och tydlig bild som lätt förstods.333
När jag själv regisserade Arrhed och Ahlström i Lars Arrheds pjäs Jungfru-
turen, hörde jag ofta uttrycket och började själv också använda det, men då
utan att känna till dess grund i Robert Cohens bok.
Det är delvis från Robert Cohen jag influerats till mitt starka betonande i undervisningen av hur olika tankestrategier påverkar det kroppsliga age- randet. Men inte enbart : jag kan minnas från Orest Koslowskys undervis- ning hur han höll mig i axeln och med den andra handen knackade sig själv på huvudet, log och sa : ”Allt sker härinne!” Koslowsky utvecklar detta i sina efterlämnade anteckningar på följande sätt :
Intellektet vet exakt hur, men kroppen följer inte med. Ändå behöver vi intellektet i begripandet av oss själva – men i samband med sin känsla. Psyke och fysik hör ihop! [– – –] Tro mig – förklaringen ligger i att hjärnan blir belåten och glad av att utföra konkreta direktiv om de upplevs som obesvä- rade och riktiga.
Lusten är den stora drivkraften för genomförandet av uppgiften – rol- len.334