Följande avsnitt syftar till att ge en fördjupad insikt i en teori och praktik som undersöker handling utifrån ett annat perspektiv än de jag tidigare diskuterat. Idrottspsykologin tar bland annat fasta på den individuella strategin för att utveckla motorisk aktivitet, vilket skiljer den såväl från de andra teorierna som jag redovisat ovan som från den socialpsykologiska handlingsteorin. Idrottspsykologin anknyter jag snarare till skådespelarens anpassning av kroppen inför den sceniska uppgiften. Att undersöka skåde- spelarens handling ur idrottspsykologisk synvinkel innebär alltså ett nytt grepp på ämnet.
Jag kommer att exemplifiera hur olika delar av den idrottspsykologiska praktiken kan kopplas till skådespelarens tekniska utbildning i rörelse, men också till rollens sceniska uppgift.
Det kan inte ha undgått någon som följt en idrottstävling hur de täv- lande förbereder sig för sin insats. Den välkända höjdhopparen följer vissa ritualer inför varje hopp och dessa blir snart bekanta för åskådarna, som gemensamt deltar i det rytmiska handklappandet under ansatsen mot rib- ban. Sprintern håller blicken fäst på löparbanans slut innan det är tid att ta plats i startblocken och golfspelaren slår några luftslag vid sidan av den upplagda bollen. Åskådaren har vant sig vid dessa företeelser, liksom vi vant oss vid ett språkbruk bland idrottare, tränare och sportkommentato- rer som ofta innehåller termer som mental förberedelse, mål, fokus och visio-
ner. Det är för övrigt ett språkbruk som funnit en allt vidare marknad : vi
kan finna detta idiom inom strategiplanerna för statliga verk, retoriken inför en schlagerfestival och i diskussionen om hur man vinner dokusåpan
Big Brother.
Allt detta är exempel på praktiska manifestationer av metoder som är hämtade från idrottspsykologin, en vetenskaplig inriktning som under 1900-talet utvecklats till en disciplin med stort praktiskt inflytande inte bara på idrott, utan också på angränsande fält som motorisk inlärning och mental träning.
Idrottspsykologin studerar hur psykologiska faktorer påverkar den fysiska prestationen och hur idrott och fysisk träning påverkar psykologisk utveckling och hälsa. Den är inte enbart inriktad på elitidrott, utan till- handahåller också metoder för till exempel träning av barn och handikap- pade, motionsträning och dans.388 En grundtanke i idrottspsykologin är
att det inte enbart är den fysiska nivån som avgör hur framgångsrikt en idrottare presterar. Genom arbete med bland annat gruppsykologiska pro- cesser, koncentration, avspänning och målbildsarbete söker idrottspsyko- login utveckla mentala träningsmetoder för att styra och behärska det fysiska arbetet.
Till skillnad från den psykodynamiska psykologin ser man inom idrotts- psykologin framåt mot uppställda och konkreta mål och skapar belönings- system som premierar det eftersträvade beteendet.389 Bakomliggande fak-
torer som skapats under tidigare skeden i livet förnekas inte, men de kan ta uppmärksamheten från förändringar som behövs för att uppnå ett öns- kat mål. Psykologen Lars-Eric Uneståhls inställning i det följande citatet är inte typisk för all idrottspsykologi, men anger ändå en tankeinriktning :
I den gamla livsstilen ses människan som en produkt av arv och miljö och diskussionen har genom åren mera gällt hur mycket den ena eller den andra av dessa betyder.[– – –] Den nya livsstilen ser det inre som en oerhörd resurs och en positiv kraftkälla. Det undermedvetna vill oss väl, det vill hela tiden hjälpa oss till ett bättre liv. Detta förutsätter dock att vi litar på denna inre kraft och kreativitet.390
Fokus ligger på strategier för att uppnå framtida mål, inte på att diskutera varför problem har uppstått eller andra bakgrundsfaktorer. ”Hur är det i dag?” och ”Hur skulle vi vilja ha det?” är exempel på frågor som sägs skapa förutsättningar för bra kommunikation.391
Uneståhl för här ett vidlyftigt och grovt generaliserande resonemang, och jag ställer mig frågande inför hans kategoriska påstående om det undermedvetnas goda intentioner. Idrottspsykologin, speciellt så som den blir synlig i olika populära handböcker, har också kritiserats för sitt negli- gerande av socialpsykologiska perspektiv och av människans minne och erfarenheter, samt för bristande kontakt med moderämnet psykologi. Ett exempel är hur man inom idrottspsykologisk praktik försöker arbeta bort symptomen på exempelvis stress, i stället för att försöka förhindra orsaker- na till stress. Likadant talas det inom idrottspsykologisk praktik ofta om att man ska ta kontroll över sitt tänkande och glömma sina misslyckanden, men denna strategi kan ge upphov till rakt motsatt effekt : en person kan i stället bli överkänslig för sina misslyckanden.392 Överhuvudtaget finner
man i populära handböcker i idrottspsykologi och mental träning en stark betoning av ett positivt tänkande om människans möjligheter och tenden- ser till en avskärmande attityd gentemot människors mer problematiska eller negativa sidor. Jag ser denna del av idrottspsykologin som så pass problematisk att jag redan här vill markera en viss distans till det förhåll- ningssätt som jag exemplifierat med citatet från Uneståhl ovan. Vad jag däremot vill knyta an till är de kunskaper som finns inom idrottspsyko-
login om tankestrategier och hur dessa påverkar det kroppsliga handlandet. Det är dessa delar av idrottspsykologisk praktik som jag kommer att be- handla närmare, och de berör just de områden man finner i teaterlitteratur som behandlar skådespelarens handlingskonst. Idrottspsykologin handlar alltså inte bara om olika suggestionstekniker för att vinna tävlingar, utan om relationen tänkande och kroppslig handling. Den relationen är av stort intresse för denna avhandling.
I det följande koncentrerar jag mig på de aspekter av idrottspsykologin som jag menar har anknytning till skådespelarens arbete. De viktigaste av dessa är avspänning, visualisering eller bildskapande, samt arbetet med mål. I det följande presenterar jag dessa företeelser var och en för sig, men i praktiken integreras de ofta : avspänning är en god förutsättning för visua-
lisering av mål. Dessa tekniker är inte på något sätt unika för idrotten och
idrottspsykologin. Vi kan se dessa arbetssätt i en mängd olika verksamhe- ter, inte minst inom teatern, som jag vill visa senare. Att jag väljer idrotts- psykologin som referens beror på att det är ett område där dessa arbetssätt dokumenterats och granskats genom omfattande forskning.