När en text ska presenteras så finns ett flertal olika strategier att tillgå beroende på vilken logik som tillämpas. Var författaren hamnar i hur texten ska sorteras och i vilken ordning den ska visas upp beror naturligtvis en hel del på personliga preferenser, men också på förutbestämda regler och förväntningar på hur den ”ska” se ut. En avhandling i form av en monografi är en ganska speciell typ av text som förväntas vara uppställd på ett visst sätt – men likväl verkar det finnas det lika många variationer som det finns doktorander. För att en läsare lättare ska kunna orientera i texten är det dock en fördel att den följer en slags läslogik baserad på hur ”det brukar” se ut i tidigare avhandlingar. En annan logik kan vara att lägga upp texten enligt en kronologisk ordning, en tidsmässig logik där det som hände först också står först och det som framkom sist återfinns längst bak i pärmen. Helt kronologisk kan nog ingen avhandlingstext vara eftersom innehållet i sin helhet ständigt revideras från början till slut.
Denna avhandling vill jag mena har en blandning av dessa två strategier – dels motsvarar den i många stycken hur avhandlingar är disponerade i de flesta fall, dels är den är också upplagd efter en kronologi som avspeglar den metodologiska ansats som valts. Det vill säga; den induktiva och fenomenologiska orienteringen gör att teori och analys i huvudsak kommer efter att empirin undersökts, presenterats och tolkats. Det innebär att avhandlingen är relativt öppen långt in i texten men får alltmer fokus vartefter.
Avhandlingens avstamp har redan gjorts i de föregående kapitlen, där det fält undersökningen beträder om beskrivits i stora drag, liksom undersökningens syfte och metod. I nästkommande kapitel 3 börjar vi ringa in vad som studerats mer i detalj, det vill säga RTP samt dess föregångare RTA och efterföljare RUP.
I metodavsnittet presenterades de sex huvudteman som var resultatet av den fenomenologiska analysen av sju stycken aktörsintervjuer, i kapitel 4-9 presenteras dessa aktörers utsagor mer ingående under respektive tema och underteman. Varje tema är ett fristående kapitel som också innefattar en kortare reflektion kring temat samt en teoretisk och begreppsmässig fördjupning i de kunskapsområden som varje tema tangerar, undantaget är dock kapitel 8 som handlar om RTPs resultat, dels beror detta på att RTPs resultat i förhållande till programmålen i sig inte står i fokus för
undersökningen, dels för att frågan om RTP möjlighet att påverka också tas upp i fördjupningen kring prat- och handlingstemat.
I kapitel 10 fördjupas temat om prat och handling med hjälp av de observationer som gjorts vid deltagandet i RTP-möten, det vill säga den andra delen av empirin vid sidan av intervjuerna. Vid denna punkt i avhandlingen framträder dessutom temat om Prat och handling som det kanske mest centrala i undersökningen. En återkoppling till den fenomenologiska analysen görs sedan i kapitel 11 där frågan om det essentiella i RTP diskuteras samt en summering av intrycken görs från de sex temata som presenterats. Därmed är också första halvan av avhandlingens syfte uppfyllt – att grunda en förståelse av regionala tillväxtprogrammet som fenomen.
I kapitel 12 är vi sedan redo att närma oss pudelns kärna, det vill säga den sista delen av syftet som handlar om att grunda en förståelse av organiseringen av regionala aktörer. Det blir i detta kapitel som teorier från organisationsområdet hjälper oss att vrida och vända på frågor kring hur RTP kan betraktas som organisation och organisering utifrån en mängd olika perspektiv.
I kapitel 13 utkristalliseras sedan RTP som organisation med hjälp av de två idealtyperna prat- respektive handlingsorganisation och jämförs med en organiseringsform som skulle kunna benämnas som pratnerskap – ett epitet som fångar in det centrala i RTP som organisering, och som delvis kan sägas bilda ett nytt perspektiv på den typ av utvecklingsorganisation som RTP utgör
3. Regionala tillväxtprogrammet i sex teman
För att bättre förstå vad det var aktörerna berättade om och vad det är denna forskning har följt finns här ett avsnitt om bakgrunden till de regionala tillväxtprogrammen och även kort om uppbyggnaden och omfattningen på Västmanland läns RTP.
Regionalt tillväxtprogram (RTP) – en bakgrund
På regeringens uppdrag formulerade varje län i Sverige under 2003 ett regionalt tillväxtprogram gällande perioden 2004-2007.43 I regeringens proposition ”En politik för tillväxt och livskraft i hela landet”44 framhåller den sittande regeringen att tillväxt i ökad utsträckning ska få regional anknytning genom att lokala/regionala aktörer länsvis samordnar tillväxtåtgärder. Dessa aktörer förutsätts i propositionen ha störst kunskap om de regionalt specifika behoven samt möjlighet att samverka kring de åtgärder som bör sättas in. RTP syftade till att öka välståndet, nyföretagandet, attraktiviteten i länen, samt att minska arbetslösheten genom att öka tillväxten regionalt. Detta var tänkt att genomföras genom att bilda lokala och regionala partnerskap vars syfte var att förverkliga programtexten i respektive län. Utöver dessa välfärdsfrågor skulle programmet genom de insatser som gjordes även främja sociala och ekologiska faktorer som jämställdhet, integration och miljön.
Vid en snabb jämförelse mellan Västmanlands och Södermanlands län visar det sig att vissa skillnader fanns i organiseringen i programmen mellan de två länen, i Södermanlands län bildades fyra funktionella partnerskap kring de fyra huvudområden som ansågs vara centrala i programmet, i Västmanlands län skapades istället tre stycken huvudområden under vilka sex stycken insatsområden tilldelades processledare med ansvar för genomförande.
Den röda tråden har varit gemensam för alla RTP i hela Sverige och utgjorts av att tillväxten ska främjas genom att regionalt och lokalt koordinera aktörer och resurser i prioriterade områden. Storleken på partnerskapen och bredden på vilka som är med eller inte varierade något men huvuddragen har ändå varit att det i stort sett var samma aktörer som utgjorde stommen i dem, det vill säga; offentliga aktörer, företagsfrämjare, näringslivsorganisationer, kommunala näringslivsansvariga, föreningar och organisationer med näringslivs- eller nyföretagarinriktning. Ofta benämns dessa organisationer med samlingsepitetet företagens vänner.
43 Regeringsbeslut, II 12 & II 35 44 Regeringens Prop 2001/02:4