Fem perspektiv på organisation
RTP genom de fem perspektiven Metafor
Ett Partnerskaps- perspektiv
Länets aktörer fungerar som ett coachande partnerskap som frigör den entreprenöriella potential som finns i en region där tillväxt och entreprenörskap ses som individers och gruppers möjligheter till att förverkliga idéer och drömmar. RTP-partnerskapet fungerar som ett demokratiskt forum där alla kan komma till tals och har lika medbestämmande
Regionen som frigörare av mänskliga resurser
Tabell 8: Perspektiv på RTP som organisering.
Var och en för sig ter sig varje perspektiv möjligen en smula naivt och här utgör de snarast idealbilder som bejakar olika ideal. Här följer några exempel på hur de olika perspektiven uppvisar begränsningar:
• Partnerskapsformen har ovan nämnts som en sådan idealbild som projicerats med ett brett spektrum av positiva attribut som visar sig vara svåra att leva efter i praktiken.
• Ytterligare exempel kan ses i det strukturella perspektivet som kan tyckas naivt i så motto att det lutar sig i så hög grad mot rationalitet där verkligheten ofta (och människor) beter sig irrationellt och svårförutsägbart.
• Likaså har maktperspektivet ett kanske överdrivet pessimistiskt syn på organisationers och individers möjligheter att agera, det mesta verkar låsa sig i politiska dragkamper och kompromisser, individen blir en marionett i en större maktdisciplinering.
• Det symboliska perspektivet kan kritiseras utifrån att det är svårt att leda i bevis hur gemensamma värderingar formas genom symbolisk styrning och hur varaktiga sådana förändringar blir. Till exempel utstår organisationskultur- Ett Strukturellt
perspektiv
Länet fungerar som en väloljad maskin där tex entreprenörer vid behov av möter ett ordnat system av aktörer som alla är specialiserade på sitt område, är effektiva med offentliga resurser och lätta att navigera rätt bland. Hanteringen för att skapa nya tillväxtföretag är standardiserad och aktörerna riskerar inte att överlappa varandras områden
Regionen som en väloljad maskin
Ett Maktperspektiv
Länets aktörer finner sätt att hantera de olika målsättningar och konkurrenssituationer som finns. RTP blir en process där det avgörs vilka intressen och frågor som ska prioriteras, samt vilka aktörer som är de tongivande i regionen
Regionen som dragkamps- och förhandlingsarena
Ett Symboliskt perspektivet
Länets aktörer bildar genom RTP-processen gemensamma målbilder och skapar också en regional identitet. RTP blir en arena där framgångsrika exempel och historier lyfts fram som symboler för vad som är god utveckling.
Regionen som teater
Ett Innovations- och
kreativitetsperspektiv
Länet skapar via RTP en miljö där nya idéer kan uppstå och gro, där det är högt i tak, fritt spelrum för nya grepp och kreativa lösningar. Ju mer olika aktörer som är med, desto högre blir potentialen i lösningarna
Regionen som inkubator
forskningen kritik för att studera något som till stor del verkar vara omöjligt att studera, det vill säga de djupa värderingarna - som enligt samma teoribildning också i hög grad är osynliga för bärarna av dem och den egna kulturen - samt hur de kan kopplas till kollektiv (organiserad) handling.
• Innovations och kreativitetsteorier kan upplevas naiva i den meningen att de lutar tungt mot att det skulle fungera i praktiken med starka olikheter hos aktörer, att det går att skapa miljöer där kritik inte får hämma kreativitet och det kaotiska är en källa till innovation.
I ett föregående avsnitt har vi också stiftat bekantskap med ett kaosteoretiskt perspektiv som öppnade för en möjlig gynnsam symbios mellan kaos och ordning. Det kaosteoretiska perspektivet kan också ifrågasättas utifrån det att teorierna ofta har sitt ursprung från helt andra källor, det vill säga matematiken, fysiken och biologin. Det är med andra ord en teori som inte ligger nära det den vill förklara eller studera. När teorierna överförs till att försöka förstå och förklara sociala system blir de istället tankefigurer och metaforer som inte nödvändigtvis speglar exakt hur teorin fungerar i sin ursprungsform inom de mer naturvetenskapliga grenarna.
Vad är då poängen med alla dessa teorier som uppvisar olika brister var och en för sig? Jo, att vi kan låta erfarenheterna från RTP sippra igenom dessa olika teorier och därigenom få en relativt rik bild det som har hänt (eller inte hänt) i programmet samt vilka möjligheter och problem det här med regional organisering innebär.
Faran är att programarbete lutar sig i alltför hög grad på endast en eller få infallsvinklar. En idé är, till exempel, att om partnerskapsperspektivet och det strukturella perspektivet fått råda i alltför hög grad i programarbetet har man sannolikt missat en rad viktiga aspekter som de andra perspektiven skulle hjälpt till att belysa. Det kan ge upphov till en smalare bild av var problem och lösningar befinner sig och dessutom leda utvärdering till skeva resultat, man tittar på fel ställen efter resultat, eller försöker härleda.
Ett intryck som verkar grundat i erfarenheterna kring RTP är att ursprungsmålen med programmet i huvudsak kretsar kring ett strukturellt perspektiv, tillsammans med en önskad innovativitet. Medlet och farkosten för att nå dessa mål blev bland annat skapandet av regionala partnerskap. En intressant följdfråga kan då vara huruvida partnerskapsformen gynnar dessa två mål. Som ovan nämnts så verkar teorier kring innovativitet i viss mån ta avstånd från hög grad av struktur och ordning.
Å andra sidan verkar partnerskapen i praktiken inte heller effektiva i att skapa nya strukturer utan snarare vara goda arenor för dialog, kommunikation och prat. I så motto kan partnerskapet vara en funktionell form för att nå innovativa resultat genom sin organiska organisering och sammansättning av aktörer från många olika områden vilket ger spännande gränssnitt mellan olika kompetenser. En ytterligare undring kan då vara om RTP varit framgångsrikt i att utnyttja partnerskapen till att skapa arenor för att öka
mängden och kvaliteten i idéerna om regional utveckling och tillväxt. Är de väl utformade för detta ändamål? Det ligger inte i denna avhandlings ambition att ge ett entydigt och enkelt svar på den frågan, men en personlig reflektion är att de skapade regionala arenorna kanske inte helt och fullt utnyttjar den potential som finns för att renodla både det symboliska perspektivet, liksom de innovativa och kreativa aspekter som borde gå att odla i annorlunda former än endast genom traditionella workshopsdiskussioner som i regel är formen för samtalen.
Det perspektiv som känts dominerande bland de förhoppningar som fanns på RTP ligger i det strukturella spektrumet. Här har upplevelsen bland aktörerna varit att resultaten varit magra. Däremot kanske de egentliga resultaten finns på den symboliska nivån, men dessa resultat är svårare att visa på, och dessutom motivera och argumentera den direkta nyttan av då de resultaten är lika direkta och handfasta. Utan gemensamma verklighetsuppfattningar är organisation inte möjlig277. För att den ska fungera måste gemensamma föreställningsmönster ständigt skapas och brytas ner i sociala processer. Här spelar symboliska former och uttryck en nyckelroll. RTP-möten blir en arena för denna process. Det organiserade finns kanske att finna i det som processen indirekt medfört, att aktörer delat varandras erfarenheter och verkligheter med varandra. Begrepp har blivit gemensamma eller berikats från andra perspektiv. Likheter, men också skillnader mellan aktörer har blivit tydliggjord i möten och samtal.
Det symboliska perspektivet är dock inte okänsligt för makt. Risken är här att RTP:s program blir ett uttryck för de dominerande krafter som ”vunnit kampen” om vilka frågor som är viktiga. Återigen blir också RTP-möten en spelarena för symbolisk manifestation om vad som är ”bra föregångsexempel” och vilken agenda som ska råda. Här är inte länsstyrelsen den enda aktören, utan även de processledare som ingår kommer från olika hemorganisationer som strider för sin plats på den regionala kartan. Andra aktörer ser arenan som en plats där instick är möjliga för att ”ta plats” och påverka, medan vissa aktörer mer indignerat inte deltar på grundval av att de inte känner att det är meningsfullt. Detta är inte önskvärt ur ett partnerskapsperspektiv med bred uppslutning och demokratiska ideal som ligger i botten.
277 Alvesson, 2002