Detta tema fångar upp en vision att entreprenörer ska träda fram i regionen för att starta nya företag som växer snabbt, börjar anställa och betalar skatter. I detta fall är tanken att entreprenörer delvis ses som lösningen på olika problem i samhället, till exempel arbetslösheten. Målen är också att entreprenörer ökar inkomstbasen på kommunal nivå samt lockar till sig fler människor till regionen. Här återfinns en hel del citat som rör företagande som jag väljer att inte citera ytterligare då de också återfinns under andra teman.
En projektledare inom RTP exemplifierar detta väl ur sin erfarenhet av att försöka främja att entreprenörskap ska bli en naturlig del på kommunernas agendor och i skolvärlden. Han ser också att de kommunala aktörerna till och med kopplar entreprenörskapet till kommunernas överlevnad:
Kommunerna har varit lättast att få med i det här. Det är lätt att koppla till kommunens överlevnad, arbetsliv osv.
Samtidigt som entreprenörer utgör en del av lösningen på några av regionens problem är bristen på dem ett problem. Aktörerna uttrycker att det är problematiskt att få folk att tänka entreprenöriellt och att alltför få av regionens innevånare är benägna att starta nya företag eller ta steget för att utveckla sina idéer, och om någon mot förmodan skulle vilja göra detta och ta språnget till att bli entreprenör förmodas han/hon mötas av en värld av svårigheter och hinder. En kommunal aktör beskriver detta:
Två år senare gör han då en helt ny typ av motor som de gamla garvade ABB- ingenjörerna säger: Det här är en nyhet. Men om den här killen som inte knappt kan beskriva sin idé i ord kommer till Industrifonden eller Nutek så blir det ju nobben… Jag menar det är ju som om du skulle så morötter i jorden och sedan rycka upp det med ogräset.
Entreprenören ses här som någon som är i behov av hjälp och som möter bekymmer i sin omvärld när han försöker ta steget in i entreprenörskapet. Om ovanstående entreprenör bara skulle mötas av rätt miljö, skulle det kunna innebära ett uppsving för den lokala industrin.
En annan kommunal aktör beskriver entreprenörens centrala roll i samhället på detta vis:
Jag brukar säga att för mig som politiker så är det tvådelat, det är en individsida och en samhällssida och i vårt samhälle behöver vi människor som är entreprenöriella. Det intressanta är här att han inte nämner entreprenörer som synonymt med företagare utan snarare som en egenskap som samhället skulle må bra av om fler individer hade den. Han återkommer dock senare även till entreprenören i rollen som företagare
Om man nu förhåller sig till de entreprenöriella som satsar på företag så är det naturligtvis viktig för vårt samhälle för vi har låg grad av företagsamhet, låg grad av nystart av företag och är beroende av ett fåtal stora företag. Så det är ju ett samhällsintresse att de gör det.
Här lyser återigen entreprenörens roll som räddare av regionen, här med bakgrund av att kommunen känner sig sårbar när den lutar sig alltför tungt mot ett fåtal större företag, dessutom inom industri. På önskelistan finns nya och innovativa företag som kan vitalisera näringslivsstrukturen och borga för framtida den framtida sysselsättningen.
Entreprenörskap är kultur och kan fostras
Detta är ett intressant undertema som sätter fingret på en väl förekommande uppfattning bland aktörerna att det är mer sannolikt att människor skulle välja att bli eller vilja bli entreprenörer i vissa städer eller kommuner jämfört med andra. En kommunal aktör säger bland annat:
Men i A-stad är det lite mera småföretagaranda, och i B-stad med ridskolor, men här i C- stad är det svårare att få folk att förstå att det här med hästar är annat än en hobbyverksamhet. Det ska ryka och skramla om riktiga jobb vet du…
Hästnäringen ligger inte nära till hands för C-stadsborna att kalla för entreprenörer följaktligen. C-stad utmålas att vara en klassisk bruksort som förlitar sig på en större industri där de flesta i staden arbetar. Han fortsätter i samma intervju:
Så det finns ju egentligen en annan kultur här än i gamla A-stad, där man på ett annat sätt blivit uppfostrad till att bli anställd, att man blir omhändertagen av företagen, även om det ändrat sig under senare åren så sitter det lite kvar. Vi är ju inte ett bruksamhälle längre om man ser till företagen och de anställda
Det finns ett antagande om att det finns en speciell anda som kan utgöra en bra grogrund för entreprenörskap, en motkraft till detta är däremot uttryckt i farhågor om att en del av Västmanlands städer och kommuner fastnat i ett gammalt sätt att tänka som härrör från det gamla industrisamhället. Nya tider är på väg och de gamla industrierna kan när som helst befinnas vara nedläggningshotade och överflödiga på en global scen. Förändringen i denna anda måste ske genom att regionen utvecklar en entreprenöriell kultur.
Det finns olika synsätt hur detta ska ske, ett av dem är att entreprenörskap måste introduceras tidigt i människors liv genom att införa entreprenörskap i undervisningen i länets skolor. Om barnen och ungdomarna i tidiga skeden får lära sig entreprenörskap så kommer det naturligt bli en mer entreprenöriell anda i framtiden när de kommer ut i samhället. Det är i skolan arbetet bör påbörjas att skapa den andan, men då måste skolorna också med på tåget. En projektledare säger bland annat att det är viktigaste i hans arbete har varit:
… att få igång rektorerna att tycka det här är spännande, och att man ska jobba med entreprenörskap och ta-sig-församhet bland eleverna
Han menar vidare att det är ute bland kommunerna arbetet måste börja:
Vad gäller entreprenörskap i skolan så är ju kommunerna en naturlig part då de ansvarar för att driva grundskola och gymnasieskola.
En kommunal aktör beskriver hur det entreprenöriella ska kännas naturligt, exempelvis genom att skolan ser entreprenörskap som en naturlig och integrerad del i
undervisningen:
Jag tror inte att det sitter i generna utan att det är många andra saker som styr in en vart man ska gå. På samma sätt är det i en sådan här bygd, och inte minst i Sverige som helhet, inte riktigt ett reellt val för någon som är i gymnasieåldern och uppåt att ”ska jag starta ett företag eller ska jag vara anställd”. Jag är inne på att det ska vara lika lätt att göra det valet som att byta ut en bokstav på plåtslagare och plåtslageri – hur ska jag försörja mig, är det så eller så? Och då tycker jag att det är en politisk uppgift, inte att få så många som möjligt att starta företag, utan att ge ungdomar reella valmöjligheter, inte bara formella.
Det finns också en känsla av att det här med entreprenörskap finns inbäddat i den nationella kulturen, eller snarare bristen på det här i Sverige. En processledare pekar på att:
Det här med entreprenörskap, det är något vi pratar om i Sverige och i Europa för övrigt idag. Men jämför man med USA, inte fanken pratar man så mycket om entreprenörskap, man är entreprenörer, man gör saker på något sätt.
Den breda önskan och essensen i detta blir önskan om att regionen eller landet skulle utveckla en bred entreprenöriell kultur, ett förhållningssätt och nya värderingar som skulle leda till att allt fler människor blir benägna att välja entreprenörskapets väg.