Hur var det att delta på ett RTP-möte? Ett sätt att levandegöra ett möte i efterhand är att skriva ner intryck i fältanteckningar och att sedan återge förloppet i en narrativ form. Hela denna inledande beskrivning av ett tillväxtrådsmöte 10:e oktober 2005 är hämtad från Anna Bomans licentiatavhandling172 där hon gjort just detta. Anledningen att Anna och jag befann oss vid samma möte berodde på att en del av hennes empiriinsamling överlappade min som i detta fall. Hennes forskningsintresse låg främst på Mälardalsrådets konstruktion av regional utveckling, men hennes beskrivning från mötet stämmer så väl överens med mina intryck så jag har valt att återge hennes beskrivning i sin helhet. Detta kapitel avslutas sedan med en liknande berättelse från det sista RTP-möte jag själv deltog i som också får tjäna som epilog eftersom det tillfället utgjorde ett slut på det gamla tillväxtprogrammet och början på ett nytt.
172 Boman, 2008, s 3-5
Tillväxtrådet den 13 oktober 2005
Kölnbackens Bi och Bageri i Västerfärnebo. 25 km väster om Sala, 15 km nordväst om Sätra Brunn. Vägbeskrivning från länsstyrelsens Tillväxtråd ”(från söder) passera kyrkan i Västerfärnebo, direkt efter bron över Svartån, 1:a avtagsvägen till höger, åk 300 m, sedan vänster 100m. Huset f d missionslokal.” Vi är på landsbygden.
En dag då solen fortfarande orkar skänka lite ljus till de löv som sitter kvar på träden. Det är den 13 oktober 2005 och länsstyrelsen i Västmanland bjuder in till ”Möte i det Regionala Tillväxtrådet”. Två gånger per år möts ett fyrtiotal lokala och regionala aktörer för att diskutera tillväxtfrågor inom ramen för länets tillväxtprogram (RTP). Länsråd Eriksson håller tillsammans med programansvarig för regionala tillväxtprogrammet Bernerstedt, i inledningsanförandet. Inbjudna aktörer är exempelvis Almi, Handelskammaren, kommuner, landstinget, Länsbygderådet, Coompanion, Svenskt Näringsliv och Ung Företagsamhet.
För dagen är det arbetet inom handlingsprogrammet 3.2 ”Lokal utveckling och social ekonomi” som ska presenteras och diskuteras. Alldeles innan mötet drar igång säger en av Coompanions representanter till mig att ”Det är häftigt att vara medarrangör till ett tillväxtmöte där temat är lokal utveckling och social ekonomi. Det känns som vi börjar ta mark i tillväxtfrågorna”. Flera personer kopplar samman temat för dagen med det faktum att vi står i en kyrksal som numera tituleras bageri – kommentarer som ”det var inte illa” eller ”driftigt och bra för bygden” hörs.
Jag lyssnar till hur länsstyrelsens medarbetare talar om ”optimism i länet” och att ”företagande och bostadsbyggandet ökade”. Då Coompanion tar över talas det om lokala handlingsplaner och lokal ekonomisk analys vilket omnämns som ”ett verktyg som visar på vad medvetna val av den lokala befolkningen kan göra för att skapa välfärd, sysselsättning och lokal tillväxt”. Man talar entusiastiskt om utvecklingsgrupper i Västmanland som med olika framgång arbetat med att kartlägga sina lokala förutsättningar. Baggbrobygden är byn som får utgöra ett exempel på en lyckad utvecklingsgrupp. Coompanion berättar hur byalaget engagerats och ideella lokala krafter tagits omhand: ”lokal utveckling sker lokalt och ingen annanstans.” Efter det talar Johansson från Smålands Kreditgarantiförening om hur en kreditgarantiförening kan hjälpa små företag på landsbygden att utvecklas då de ofta har mycket höga krav på sig om avkastning och säkerhet. Det som Coompanion och Johansson talar om får sägas utmana grundläggande idéer och utgångspunkter om
ekonomi då det handlar om att se bortom vinstmaximering på kort sikt och snarare fokusera en jämnare ekonomisk utdelning och långsiktig överlevnad.
Det är tyst och stillsamt i salen. Inga medtyckande nickningar eller ifrågasättande ögonblinkningar representanterna emellan. Vid halvtretiden äntrar, och han verkligen äntrar, ”Kjell från Riddarhyttan centrala Bergslagen” podiet. Kjell presenterar sig just precis som ”Kjell från Riddarhyttan centrala Bergslagen” och gestikulerar livligt då han berättar om sin ideella förening Thundra Naempdinne (andra nämnden). Föreningen har byggt sina visioner kring vikingatemat och tänker sig verksamheter alltifrån en genbank för utrotningshotade arter till en vikingatida stad. Kjell talar mycket om framtiden och det visas bilder på arbetande hantverkare i olika miljöer. Kjell är en god talare och publiken drar på mungiporna både en och två gånger under hans anförande. Frågorna eller kommentarerna kommer mer spontant nu och formuleras ofta som påståenden – ”för att lyckas med det ni satsat på måste man vara SÅ driven” och ”det måste finnas ett tak för hur många vikingatidsmarknader som är bärkraftiga”. Någonstans här blir Kjell allvarlig och pratar om arbetstillfällen (34 hittills skapade med hjälp av visionen). Han menar att syftet är att skapa arbetstillfällen, men att arbetet ska understödjas av ett medbestämmande. Sorlet lägger sig och nu nickar några instämmande. Det är inte någon moderator som tar tag i frågan om projektets bärkraftighet eller inriktningen för den sociala ekonomin. Kommentarerna blir hängande i luften.
Så genomförs avslutande diskussioner i par. Coompanion vill ha in deltagarnas syn på och förslag till hur den sociala ekonomin kan bidra till sysselsättning och tillväxt. Med kaffe och kaka som hjälp samlas deltagarna kring papper och penna och vid presentationen får Coompanion in kommentarer rymmandes begrepp som hållbar utveckling, medborgardeltagande, lokal tillväxt och långsiktighet.
Tillväxtrådet den 27 november 2008 – en början och epilog samtidigt
På samma sätt som Anna Boman använde sina anteckningar för att beskriva hur det möte hon deltog i gick till, vill jag själv också försöka återskapa känslan och erfarenheten från mötena. För att visa på ytterligare ett exempel från ”verkligheten” beger vi oss till det första mötet där ett nytt regionalt tillväxtprogram i Västmanland sjösätts, denna gång som en integrerad del i det övergripande RUP där tillväxtfrågorna kan ses ha samlats i ett underlydande delprogram som fortfarande benämns med akronymen RTP.
Plats: Quality Hotel, Vallbyinstitutet i Västerås.
Det första Regionala Tillväxtprogrammet (RTP) har löpt ut vid årskiftet 2007/2008 och avlösts av det nya Regionala Utvecklingsprogrammet (RUP). Det nya RUP är ett bredare program som innehåller delprogram för samhällsutveckling i stort, men också ett delprogram som ska ersätta gamla RTP. Detta nya RTP som löper mellan 2009-2013 har lagts fram som bilaga i en utkastversion i inbjudan till tillväxtrådet som ska behandla och komma med feedback på programtexten. Länsstyrelsen vill ha förslag på tillägg och vilka åtgärder som bör prioriteras.
Det är en gråmulen novembermorgon där temperaturen övergått från minus till plus vilket förvandlat det tunna och dagsgamla snötäcket till snömos och slask. När jag svänger in på Vallbyinstitutets parkering ser jag fler bilar som snurrar runt i sökandet av parkeringsplatser som verkar vara en bristvara. Bilarna är märkta med kommunala logotyper eller namn på regionala organisationer så det är tydligt att det är tillväxtrådsbesökare som anlänt ungefär samtidigt.
Inne i konferensdelen på hotellet har det utanför möteslokalen dukats upp med sedvanlig fralla med kaffe eller té. Jag är tidigt på plats men ser ändå många bekanta ansikten från den regionala aktörssfären och kommer i samspråk med den näringslivsansvarige från min hemkommun Kungsör. Kaféborden fylls snabbt på och ljudnivån stiger lika snabbt från sorl till högljutt prat. De flesta verkar känna varandra och finner snabbt ämnen att diskutera. Dessa varierar från ”hur smutsig bilen blev på hitvägen” till diskussioner om regionala händelser och angelägenheter. Den snabbt annalkande lågkonjunkturen blir en röd tråd vid många bord.
Detta tillväxtråd skiljer sig en aning från de tidigare jag närvarat vid då det inte finns några egentliga föreläsare på dagens program. Istället är huvuddelen av denna halvdag vikt åt workshoparbete där deltagarna i förväg valt vilket ämnesområde man är intresserad av att delta i när RTP ska granskas och utvecklas vidare.
Tillväxtrådet inleds med att länsrådet Håkan Eriksson hälsar deltagarna välkomna och lämnar snabbt över till tillväxtprogrammets koordinator på länsstyrelsen, Bo Bernerstedt. Bo frågar bland annat de församlade – ”är vi ett brukslän?” – varvid tystnad följer. Han fortsätter ”Vi är ju inget utpräglat entreprenörskapslän som Gnosjö, men företagandet ökar i varje fall”. Efter kort genomgång av länets läge blev det inga ytterligare föreläsningar eller presenterade exempel från länet. Istället gick mötet
raskt över till att Bo ber deltagarna att gå in i workshoplokalerna och börja jobba gruppvis med att prata om viktiga insatser och vilka som ska ansvara för respektive insatsområde.
Dagens fyra workshops är indelade efter det nya RTPs huvudområden; företagsklimat, nyföretagande, affärsutveckling och innovationer. Eftersom vi är fyra deltagare från olika delar av Mälardalens Högskola delar vi upp oss så att vi finns representerade på ”varsin” workshop vilket i mitt fall renderade ett byte från ”nyföretagande” till ”affärsutveckling” Workshopen jag deltar i präglas inledande av en trevande karaktär. Ingen vill riktigt ta bollen och sätta den i rullning. Den präglas också av ett allvar som ligger som en våt filt över stämningen på grund av att aktörerna runt bordet börjat se de första resultaten av den växande lågkonjunkturen. Efter ett tag kommer diskussionerna igång. Tiden fördrivs till stor del med att diskutera det aktuella ekonomiska läget och vilka konsekvenser det får för regionen. Under workshopen berättar deltagarna ytterligare om arbetet i deras respektive hemorganisationer och vad de anser bör göras i länet. Några idéer antecknas av workshopens utsedde ledare, inget av verkligt konkret karaktär verkar dock ha kommit fram under mötet.
Efter workshoparbetet presenteras gruppernas resultat för det återsamlade tillväxtrådet. Från en av workshopgrupperna hålls Köpings mentorsprogram för kommunala tjänstemän och företagare fram som ett exempel på ett sätt att jobba för att få dessa att närma sig varandra. Här paras kommunala tjänstemän och företagare ihop för att spendera minst en timme per månad tillsammans för att successivt lära känna varandra bättre och förstå varandras verkligheter. ”Företagen förstår inte den kommunala världen” utbrister en aktör; ”Det är inte bara vi som ska lära oss företagens verklighet”
Det är dags för lunch. Ljudnivån stiger återigen vartefter aktörerna fyller på sina tallrikar i buffén och sätter sig för att prata vid de förbokade borden. Det nya tillväxtprogrammet är igång.