Detta sista tema från intervjuerna är något som även kommer att diskuteras i nästa kapitel som tar avstamp ur den regionala mötesvärlden. Av de olika teman som framkommit i undersökningen är detta som innefattar prat och handling kanske det som framträtt som den mest intressanta av olika anledningar. Kanske i första hand för att det utrycker något tämligen centralt och typiskt om RTP som fenomen. Det vore missvisande att här försöka leda i bevis att ovanstående kommentarer är det enda betyget RTP har fått, något som visar sig i övriga teman som framkommit ur intervjuerna. Bilden varierar helt enkelt precis som den gör i alla teman. Det väger dock tydligt över mot att visa på att det här med prat ses som något som framstår som typiskt för RTP-processen. Likaså ses här att pratet är något som är problematiskt, eller kanske snarare vad pratet indikerar frånvaron av – nämligen handling. .
Den föregående programperioden under Regionala tillväxtavtalet (RTA) fick också omdömen, som liknar de ovanstående citateten. Till exempel att det också bestått av vackra ord formulerade och nedtecknade i ett dokument som sedan inte lett till speciellt mycket handling. Det benämns exempelvis i ett talande bildspråk som en papperstiger.169
Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) genomförde efter RTA-perioden en enkätundersökning som i Västmanlands läns exempel visar på att partnerskapen exempelvis ansåg att perioden i ganska liten utsträckning medfört170:
• Förbättrade förutsättningar för näringslivet
• Att insatserna av betydelse för tillväxt kunde ha samordnats bättre • Att ett mervärde tillförts genom arbetsformen
• Att nya samverkanskonstellationer bildats
I början av RTP under 2004 var dock förhoppningarna och tilltron större till det nya programmet, att RTA var förbi och att RTP skulle innebära en förbättring. På länsstyrelsen hade man gjort ökade ansträngningar för att förankra programmet bättre lokalt i länet och att få med så många synpunkter som möjligt i konstruerandet av dokumentet.
Ändå finns bilden av att det blev ”detsamma” av RTP jämfört med RTA när 2007 inträffar. Bilden av partnerskapen får karaktären av att de snarare skulle vara pratnerskap. En aktör i Västmanland menar att RTP bland annat handlat om att sätta en
169 Länsstyrelsen Västmanland, 2004, bilaga 1 170 ibid
etikett på det som redan pågår i de verksamheter som ändå arbetar med tillväxt och entreprenörskap i någon mening. En annan aktör använder metaforen ”kejsarens nya kläder” för att beskriva samma fenomen.
En av grundtankarna med RTP var att länens aktörer skulle börja samverka och att detta skulle leda till helt nya sätt att arbeta, bättre resursanvändning och ett mer samlat stöd för entreprenörer. Den ovanstående bilden tyder i så fall mer på intrycket av att de verksamheter som redan är igång under hand förses med RTP-flagg för att påvisa att det händer saker i länet. Fler liknande intryck kan fylla på aktörernas uttryck om bristen på konkret handling:
Mycket prat och lite verkstad NATO – No Action, Talk Only
Hur kommer det sig att bilden av att inget händer finns, och vad är det som inte har hänt? Om det som står i programmen tolkas som löften kan det vara en möjlig referens för en sådan slutsats. De regionala tillväxtprogrammen kan dock kanske ur ett perspektiv ses som något annat än detaljerade planer där allt som står skrivet också i realiteten kommer att genomföras. Det skulle i så fall handla om måldokument som uttrycker det som önskas, snarare än det som faktiskt kommer att hända. Om man då ställer de faktiska resultaten i förhållande till alla önskade aktiviteter och tillstånd som beskrivs i dem kanske det finns anledning att bli besviken över stora delar av utfallet.
Svårigheten att konkretisera handling tar sig också i uttryck när indikatorerna som ska utgöra utgångspunkter för utvärdering av RTP studeras. De är ofta formulerade i allmänna ordalag vilket styrker idén om att de många gånger bör ses som önskemål och visioner, istället för mätbara och kvantifierbara mål.
Utvärderingen av programmet blir därför en svår nöt att knäcka. Problematiken kan exemplifieras. Ett exempel på utvärderingsproblematiken; om kravet på ett RTP är att det ska kunna visa om det varit framgångsrikt eller ej mätt i regionala tillväxtmått, då riskerar mätningarna hamna i problemet att definiera vad som skulle ha skett om RTP ej funnits. Är det ens möjligt att härleda tillväxten till partnerskapens aktiviteter? Gränsdragningen skulle vara väldigt svår om vad som bör ingå och räknas ”enbart” som RTP-resultat i länets aktiviteter och vad som skulle hamna utanför som ”ordinarie” verksamhet. Tillväxten var god i Sverige under huvuddelen av programperioden– men beror detta på de regionala tillväxtprogrammen? Det troliga är att tillväxten i huvudsak är beroende av andra och större skeenden utanför regionernas kontroll.
Organisationsforskarna Lee G Bolman och Terrence Deal171 menar att likartade bekymmer i utvecklingsprojekt och förändringsprogram alltid återkommer. Programmen tar ofta utgångspunkten i ett antal identifierade problem, en kraftsamling
av resurser och personal sker, man försöker att genomföra dem och hitta lösningar. När man efteråt landar i frågan ”vad har vi åstadkommit?” känns ofta svaret beklämmande när det inte finns speciellt många konkreta resultat att redovisa. Aktiviteterna är i sig själva oftast svåra att utvärdera, till exempel huruvida de har åstadkommit konkreta resultat, bidragit till förändrade strukturer eller samordning. Innebär det att programmen är att betrakta som meningslösa? Bolman och Deal anser att det inte är så, utan menar att det kan finnas många viktiga symboliska funktioner i arbetet med det ursprungliga programmet.
Sett ur ett sådant perspektiv kan processen ha varit fruktbar och lämnat betydande bidrag. Ett spännande perspektiv är det onekligen då det inger hopp om att programmen ändå kunnat ha en viktig roll som kanske förbisetts i partnerskapen.
En kommunal aktör är lite inne på den linjen i sitt resonemang i en av intervjuerna: Jag tror att finessen med det här trots allt ligger i processen, att sätta sig ner och fundera och reflektera, inte kanske i vad man faktiskt skriver ner för det blir ju sällan några överraskande och braskande nyheter, utan det är sådant som de flesta ändå varit medvetna om. Vilka problemen är, och hur man ska försöka jobba.
10. Möten i RTP – arenor för prat.
Året är 2008 och första programperioden för RTP har löpt ut. Aktörernas samlade intryck av tiden och processen tar sig olika uttryck. En kommentar som på ett typiskt sätt fångar in det aktörerna ofta yttrade var:
Det blev inget, det blev bara prat
I detta kapitel kompletteras aktörernas utsagor från intervjuerna med fältanteckningar från RTP-möten i Västmanland men även utifrån erfarenheter från de tillfällen jag varit med vid möten som arrangerats inom ramen för Södermanlands RTP.
Följande kapitel fortsätter följaktligen att följa den tråd som redan påbörjats i tidigare kapitel, det vill säga med utgångspunkt i det så kallade regionala pratet. Det är också i detta avsnitt som jag fångar upp många av de erfarenheter från de olika regionala möten jag varit närvarande vid, det vill säga den andra delen av empirin vid sidan av intervjuerna. Ett sätt att se på dessa möten är att de är arenan för det som i föregående benämns som prat, eftersom det är också här partnerskapet i sin bredare form träffades. Därför blir det också centralt att ägna en stund åt att återge och diskutera vad dessa möten har gått ut på, vad de innehöll och hur de såg ut.