Entreprenörskap som kunskaps- och vetenskapsområde har upplevt en snabb utveckling under de senaste tjugo åren och blivit ett välanvänt begrepp i många sammanhang. Som forskningsområde har det stadigt expanderat liksom intresset för entreprenörskap på politisk nivå. Detta sett genom en bred spännvidd från internationell och EU-nivå ner till nationell, regional och lokal nivå, och som dessutom i regel ses som något positivt att främja, - entreprenörer och ett ökat entreprenörskap är något som behövs i samhället.112 Inte minst blir detta tydligt i de regionala tillväxtprogrammens texter oavsett vilket läns vi väljer. Vi vill ha fler entreprenörer helt enkelt.
I entreprenörskapet ses ofta också lösningen på hur olika samhällsproblem ska lösas.113 Exempel kan vara hur en föråldrad industristruktur ska reformeras genom att nya företag växer fram med nya idéer och ny teknik, hur sysselsättningen ska räddas genom att nya jobb skapas, samt hur de ”nya” IKEA, H&M, Ericsson, det vill säga ledande världsföretag ska växa fram. Inte heller får vi glömma att med entreprenörer kommer också tillväxt, vilket är en av grundbultarna i de regionala tillväxtprogrammens synsätt på var ny tillväxt ska skapas.
Vi börjar dock från ”början” och sveper igenom entreprenörskapets historiska utveckling. Ordet entreprenör dyker upp redan 1437 i en fransk ordbok och uppträder där i betydelsen ”en person som är aktiv och får något gjort”114. Det är sålunda inget nytt begrepp, men ändå finns grundbetydelsen kvar i stora drag och användningen av det visar en viss historiskt stabilitet kring associationerna kring handlingskraftiga individer.
Några av de stora namnen, ”klassikerna” inom entreprenörskapsforskningen som det ofta refereras till är Jean Baptiste Say (1767-1832) och Josef Schumpeter (1883-1950). Say introducerade främst ett ekonomiskt perspektiv på entreprenören som genom att kombinera och organisera produktionsmedel på olika sätt skapar jämvikt på en
111 Lundström & Kremel, 2009 112 Lundström & Stevenson, 2001 113 Berglund, 2007
marknad. Entreprenören blir en ”katalysator” som bedömer behov och producerar varor för att möta dessa behov.
Schumpeters bidrag till entreprenörskapsområdet har fått stort genomslag och kanske den mest återkommande entreprenörskapstänkaren i litteraturen även i vår tid. Ett av hans bidrag ses ofta som idén om att entreprenören för in innovationer på en marknad och i den processen är entreprenöriell i stunden, om entreprenören sedan övergår till att anta rollen som exempelvis den förvaltande företagaren är denne enligt denna syn inte längre entreprenöriell.115
För att ta ett hopp till vår samtid har entreprenörskapsbegreppet både utvecklats till att omfatta allt mer, men också fått en snävare allmän betydelse. Den snäva betydelsen ges i sammanhang där entreprenör helt enkelt används som en synonym till företagare, ofta kompletteras denna bild i massmedia och affärstidningar med egenskapen framgångsrik. Denna dominerande bild lyfter ofta fram västerländska industriledare och exempellöst framgångrika företagare på löpsedlarna som starkt bidrar till att forma en generellt vedertagen bild på vad en entreprenör är och hur den ska vara.116
I vardagstal verkar entreprenören också oftast vara synonym med företagaren, åtminstone sett till den kontext och flora av regionala entreprenörskapsfrämjare som de aktörer som ingår i den regionala aktörssfären utgör en del av. Begreppen används ofta synonymt med varandra utan större eftertanke. Att de inte alltid är synonyma blir däremot tydligt, inte minst om man återkopplar till Schumpeters tankar om att en entreprenör inte är detsamma som en förvaltande företagare.
Här kan exempelvis några intressanta frågetecken uppstå. Är alla företagare entreprenörer? Är alla entreprenörer företagare? Svaren på de båda frågorna blir oftast nej med utvecklade resonemang kring de båda begreppen. Ett sätt att närma sig frågorna är att anta alla företagare inte nödvändigtvis är entreprenöriella och likaså att alla entreprenörer inte återfinns i företag. Detta medför en syn på entreprenörskap som en kvalitet som måste tillföras i sammanhanget för att skilja ut det entreprenöriella från det icke-entreprenöriella. En sådan kvalitet kan vara hur innovativ idén/verksamheten är, eller kopplat till hur kreativ eller drivkraftig själva entreprenören är.
Det är också här vi kan hitta det andra motsatsförhållandet inom entreprenörskapsområdet, det vill säga kontrasten mellan att entreprenören är en speciell typ av person, en som man i regionala utvecklingssammanhang vill identifiera och stödja – en approach som allmänt brukar kallas ”pick the winner”. Å andra sidan finns också synen och tron på att alla kan vara entreprenöriella i olika sammanhang. Det ena indikerar att det skulle finnas en slags entreprenöriell elit som har de rätta förutsättningarna för entreprenörskap och det andra att vem som helst i sitt arbete eller
115 Landström, 2000 116 Berglund, 2007
vardagliga situationer kan visa entreprenörskaplighet eller utveckla entreprenöriell förmåga med rätt hjälp i rätt miljö.
På många sätt har forskningen kring entreprenörskap gjort samma resa som den gjort inom det närliggande, och ofta överlappande, området ledarskap. Här beskrivs till exempel en utveckling från de heroiska synsätten på den ensamme, starke (ofta manlige) ledaren – till de postheroiska där ledarskap är något som är betydligt mer distribuerat över fler antal aktörer, mellanmänskligt och vardagligt.117 Forskningen har gått ifrån att leta personlighetsegenskaper hos framgångsrika ledare/entreprenörer och vidare till att istället studera deras beteende, och i de senare postheroiska perspektiven intressera sig för ledarskapet/entreprenörskapet som interaktiva processer i tämligen olikartade sammanhang, och som något som kan omfatta tämligen odramatiska men även negativa aspekter.118
Entreprenörskapsforskaren William Gartner menar att det inte är fruktbart att söka efter entreprenörer genom att studera personliga egenskaper eller med en speciell typ av entreprenöriell personlighet. Istället bör vi fokusera på den aktivitet som entreprenörskap ger upphov till. Han menar att entreprenörskap, något förenklat, kan beskrivas som:
Entrepreneurship is the creation of organizations.119 och att entreprenörer är:
People who organizes.120
Istället för att stirra oss blinda på individen och egenskaper hos entreprenörer, ett perspektiv (trait approach) som Gartner menar har misslyckats att nå fram till signifikanta resultat, bör vi istället studera de aktiviteter som entreprenörer ger upphov till. I detta fall ligger fokus på själva organiserandet av nya ”ventures”, ett ord som svårligen låter sig översättas till svenska eftersom det på engelska både fångar ”företag” som aktivitet, att ”företa sig något”, liksom företag som organisationsform. Ordet konnoterar också till att betyda ”vågspel och riskabelt”.121 Sökandet efter de speciella egenskaper som en entreprenör har i själva verket varit kontraproduktiv och, om alla egenskaper som listats som ”entreprenöriella” tas med, leder till en orimlig bild av en övermänniska som blir svår att finna. Gartner reflekterar över detta:
117 Alvesson & Spicer, 2012 118 ibid; Forslund, 2013 119 Gartner, 1988
120 Gartner, William, utdelat material från föreläsningen The American Dream Vs Jante – On
Entrepreneurship in the US and Sweden, IVA, Stockholm, 2006-10-02
… a startling number of traits and characteristics have been attributed to the entrepreneur, and a “psychological profile” of the entrepreneur assembled from these studies would portray someone larger than life, full of contradictions, and, conversely, someone so full of traits that (s)he would have to be a sort of generic “Everyman”.122 En svensk och välanvänd definition på entreprenörskap finner vi i den som NUTEK formulerade 2004 som sedan dess spridits till en rad olika sammanhang123. Den kan ses som ett försök att fånga ett relativt brett synsätt på entreprenörskap:
Entreprenörskap är en dynamisk och social process, där individer, enskilt eller i samarbete, identifierar möjligheter och gör något med dem för att omforma idéer till praktiska och målinriktade aktiviteter i sociala, kulturella eller ekonomiska sammanhang.124
Det centrala i ovanstående definition, enligt min mening, är att entreprenörskapet tecknas både som en individuell eller kollektiv process, samt att det egentligen inte står något om företagande specifikt. Istället fångar definitionen något som liknar det Edith Penrose menar skapar tillväxt. Att människor med idéer också försöker att förverkliga dem i aktivitet.
…the attempts of a particular group of human beings to do something 125
En central fråga, som torde beröra alla aktörer som på olika nivåer (nationellt, regionalt och lokalt) och på olika sätt har till uppdrag att främja entreprenörskap och entreprenörer, är hur det mångskiftande entreprenörskapsbegreppet översätts och tolkas när det ska omsättas i praktiken. Vad är det man vill främja när man säger att man främjar entreprenörskap?