Under 2000-talet har vi fått se framväxten av regionala samverkansorgan i många län i Sverige. I Sörmland bildades detta i form av ett regionförbund i likhet med hur andra län löst detta. Andra regioner har valt något annorlunda lösningar, i till exempel Västra Götaland och Skåne har man bildat så kallade regionala självstyrelseorgan som har en
149 http://www.foretagarportalen.se
politisk mandatfördelning som rättar sig efter valresultat, till skillnad mot regionförbunden som är samverkansorgan där representativiteten ligger på kommunal nivå – det vill säga att alla kommuner i länet är representerade, snarare än partier. I Västmanland har man ännu inte bildat ett liknande samverkansorgan (varför kommer empirin att beröra senare). Här delas fortfarande ansvarsområdena mellan länsstyrelsen, kommuner och landsting på traditionellt sätt.
Forskaren Johan Mörck disputerade 2008 med avhandlingen Regionalt samhällsbyggande i otakt och har studerat denna framväxt av samverkansorgan. Intresset av detta för min avhandling är tvåfaldigt. Mörck rör sig dels i en liknande regional sfär som jag kommit i kontakt med, dels fångar han framväxten av samverkan som paradigm för utveckling.151
Hans forskning visar att när samverkansorganen bildades för att delegera många, tidigare statliga, åtaganden ner till länsnivå varierar resultaten av detta en hel del. Byggandet av regionförbunden kan ses som del i en regional ekonomisk modernisering och ett tecken på att det är modernt med självstyrande regioner. I avhandlingen beskrivs också bakgrunden till dagens regionala politik och övergången från industrisamhälle med välfärdsfördelning som främsta uppgift, till välfärdsskapande via regionalt självstyre.
Mörck framhåller särskilt två poänger. Det ena är hur samförståndskultur som begrepp och antagande ligger till grund för framväxten av samverkansorgan. Motiven till att anamma samförståndskultur kommer också från en teoretisk koppling i form av forskning som backar upp kollektiv handling och samarbete som vägen till framgång. Samtidigt visar avhandlingens resultat på att de instrument som skulle behövas för att skapa en sådan samförståndskultur ligger bortom politikernas och politikens räckhåll. Å andra sidan visar studierna att det finns en positiv korrelation mellan samförståndskultur och regionförbundens framväxt
Det andra är att resultatet av de framväxande regionala samarbetsorganen gör att Sverige står inför en ökad differentiering regionalt och länsvis. De som var starka tidigare kommer att kunna ytterligare stärka sin position, de svaga får det svårare. På en statlig nivå innebär det ett samhällsbyggande som är i otakt vilket innebär problem när till exempel nationella satsningar ska genomföras. Ur denna synvinkel framstår regionalt samhällsbyggande som något som ska byggas ”underifrån” som problematiskt eftersom det leder till en varierande utveckling.
Överförbarheten av resultaten till min egen forskning är goda, det bästa exemplet är nog avhandlingens fokus på samverkan som framväxande paradigm för regional utveckling – något som återspeglar alla olika arenor för detta. I Mörcks fall utgörs dessa av
regionförbund, i mitt fall RTP-partnerskap, i andra fall har Mälardalsrådet studerats.152 I alla fall är samverkan det centrala medlet (och målet) för framgång.
Intressant som gemensam beröringspunkt för dessa arenor är att de mobiliserar tämligen en imponerande samling med (oftast) offentliga aktörer som fått sina mandat på olika sätt. Dock verkar den demokratiska aspekten i dessa partnerskap försvinna ju längre in i dessa arenor man tränger och ersättas av andra frågor som tillåts bli övergripande, till exempel tillväxtagendan och stärkande av olika aktörers positioner, vilket också blir ett spel som pågår bortom den allmänna insynen då partnerskapen i väldigt olika grad erbjuder transparens.
Vid sidan av samverkan växer också ett annat paradigm fram som utgångspunkt för regional utveckling, nämligen konkurrens. Från den solidariska nationella regionala fördelnings och lokaliseringspolitiken har under 2000-talet en konkurrensmedvetenhet, eller konkurrensideologi vuxit fram. Detta innebär att regioner idag antas stå i konkurrens med varandra, därför måste man inom regionerna samverka för att framstå som starkare utåt samt klara den internationella konkurrensen. Ju starkare en region är, desto mer lockar den till sig kompetens, etableringar och kapital.
En andra aspekt är dock att man inom regionerna också konkurrerar med varandra på olika plan. Till exempel mellan kommuner om att locka företagsetableringar, turister och inte minst nya bosättare som genererar nya skatteintäkter. Till och med inom de samverkansorgan som bildas återfinns konkurrerande aktörer. Samverkan tillsammans med konkurrenter i sig kan te sig svårt – men att göra det i konsensusorgan och partnerskap som ska präglas av samförståndskultur kan addera till komplexiteten i den utmaning som de regionala aktörerna utsätts för.
Som bland annat Mörck fick fram i sin forskning så växer de olika regionerna med olika takt, och med olika framgång - ibland på varandras bekostnad (den enes bröd, den andres… och så vidare) vilket gör att man på nationella nivån kanske får svårigheter att hålla välfärden på samma nivå i landet.153
Intressant blir den paradox som uppstår mellan olika mål. Här exemplifierat genom hur konkurrensen mellan regionerna, eller lokalt mellan kommuner, på olika nivåer resulterar i ett spel där den ena ger och den andra tar. En spänning som kan uppstå är exempelvis mellan ambitionen att skapa täta och sammanhållna regioner och målet att hålla glesbygden under armarna.154
152 Mälardalsrådet har bl a studerats av; Westholm, 2008; Boman, 2008 153 Mörck, 2008