Centrala frågor finns dock fortfarande hängande i luften. Till exempel: hur uppstår regioner? Varför finns de? Vilka blir framgångsrika?
Ibland har regioner formats av naturliga geografiska förutsättningar – till exempel vatten och berg, en ö är avgränsad av vatten och utgör en naturlig indelning. Liknande kan regioner bildas kring vattendrag, sjöar och hav, liksom de kan åtskiljas av djupa skogar och bergskedjor. Naturregioner är ytterligare ett sätt att se hur en region kan indelas. I dessa har yttre fysiska förutsättningar angivit regionens utsträckning.69 En annan utgångspunkt är att se regioner som sociala konstruktioner som växer fram i olika processer kring centrala kriterier. Det medför också att dessa processer ser väldigt olikartade ut. Till exempel kan processen som leder fram till att en kulturell region bildas skilja sig från processen att skapa funktionella eller ekonomiska regioner, ibland 65 Aronsson P, 1995; Gren, 2002 66 Syssner, 2008 67 Aronsson P, 1995; Gren, 2002 68 Gren, ibid, 2002 69 Syssner, 2008
samspelar de och sammanfaller, ibland kan de vara motverkande krafter som förhindrar nya regionbildningsförsök eller förändringar i existerande regionkonstruktioner.70
Ibland verkar det som om regionbildningsprocessen hittat ”rätt” av sig själv och därigenom blir ett framgångsexempel som andra regioner vill leva efter. Norra Italien som uppmärksammats genom Robert Putnams forskning och vårt eget svenska Gnosjö brukar nämnas som framgångsrika regioner. I dessa exempel verkar de kulturella och funktionella/ekonomiska kriterierna sammanfalla till regionernas favör.71
Det regionala byggandet, ”konstruerandet”, av regioner blir då en frestande utmaning att ge sig i kast även för andra regioner och lystna blickar vänds mot på Norditalien och Gnosjö efter framgångsreceptet på den ideala regionen. Man vill fånga det som de framgångsrika regionerna verkar ha.
Vissa regioner, menar man, har en kultur, en tradition, eller rent av en atmosfär av företagande, entreprenörskap och samarbetsvilja72
Många av de olika regionala utvecklingsinitiativ som sjösatts under de senaste tio åren har präglats av tankar som går ut på regioner är något som ska byggas, designas och formas med hjälp av politiska medel i olika program.73 Det kanske motsägelsefulla i detta är att de bakomliggande orsakerna till Norditaliens och Gnosjös framgångar ofta sägs ligga i den naturliga framväxten av en stark regional kultur och ett socialt kapital – något som är svårt att på kort tid skapa med olika utvecklingsprogram, om det ens någonsin att skapa på ”konstgjord väg”.
Att försöka se regioner som homogena är dock inte en god idé enligt australienska erfarenheter där forskarna Beer, Maude och Pritchard istället pekar på att regioner är komplexa arenor där många intressen och mål samsas, krockar och drar åt olika håll.
First, we cannot assume that a region constitutes a community with common interests. Regions have internal economic and social divisions, and often conflicting interests, so the question of how regional agendas are determined is an important issue of regional governance.74
För att arbeta framgångsrikt med regional utveckling menar de att ett regionalt ledarskap är av yttersta vikt, men också att själva arenan för arbetet - regionen – känns logisk för arbetets avgränsning för de inblandade parterna. Här lanserar de begreppet logisk region som de menar finner sin grund i följande olika anledningar
70 ibid 71 ibid 72 Syssner, 2008, s 41-42 73 Syssner, 2008 74 Beer, m fl, 2003
• Området har industrier som verkar inom likartade branscher • Området är beroende av resurser från samma källor • Området delar samma infrastruktur
• Områden med likartade problem
• Områden där sociala eller företags kopplingar riktas mot en gemensam större stad
Men alla regioner kan inte vara ”vinnare” och uppvisa hög tillväxt. Under den utveckling som skett där en ökad globalisering också paradoxalt inneburit att starka regioner ses som allt viktigare för att klara sig internationellt, och regionalisering varit något som gynnats på både statlig och överstatlig nivå, så framträder ändå vissa regioner starkare än andra. De som klarat sig bäst kan enligt Pike med flera75 delas in i tre olika kategorier:
De stora metropolerna. De riktigt stora städerna i både den utvecklade västvärlden och i underutvecklade länder uppvisar generellt en hög tillväxt på grund av den höga koncentrationen och tillgången till kapital, kompetens, fastigheter, service med mera. Den höga koncentrationen av dessa produktionsfaktorer gör också att resurser lockas till forskning och utveckling i storstadsregionerna
De mellanstora industriella regionerna. Detta är en kategori som tycks ha vunnit på att globaliseringen gjort att produktionsfaktorer är lättrörligare. Ofta har också dessa områden ett lägre löneläge än de stora städerna vilket gör dem attraktiva för nyetablering av personalkrävande och arbetsintensiv produktion. Här spelar också lokala sociala faktorer en roll för framgången och attraktiviteten.
Turistregioner. Områden med väldigt hög attraktivitet lockar många besökare och får därför också en ökat utbud som i sin tur lockar ytterligare människor. Turistnäringen är på en del platser i världen en huvudnäring och har ersatt den traditionella jordbruks- eller industrinäringen.
Gemensamt för dessa tre typer av tillväxtregioner är att framgångens frukter inte alltid fördelas rättvist. Det visar sig ofta att tillväxt också kan fördjupa klyftor i samhället där ett fåtal lyckas göra sig rika, medan det lågavlönade flertalet inte lyckas skörda mycket av detta. Detta märks kanske särskilt i underutvecklade länder
Hur, och vilka frågor som blir dominerande för regional utveckling är ett intressant område som kommer att utvecklas senare, liksom exempel från Mälardalen som visar på försök att bygga regioner kring vissa nyckelfrågor, varav några är de som ovan listats.
75 Pike, m fl, 2006