En motbild till föregående stycke möter vi bland aktörer som menade att RTP inte har lett eller kan leda till några resultat, eller i alla fall inte till önskade resultat. En kommunal aktör ger sin syn på saken:
Man kan ju lite elakt fråga vem som skrev programmen i Florens på 1400-talet, i Holland på 1600-talet och i England under 1800-talet. Jag har inte fått något bra svar, det är lite som att svansen försöker vifta på hunden. Den försöker styra utvecklingen.
Samme aktör gör också en egen bedömning av hur realistiska målbeskrivningarna är i RTP:s programtext:
Jag tycker kanske inte att dokumenten eller processerna speglar det här, utan det ger lite intrycket att man kan göra mer än man faktiskt klarar av att styra över
Med andra ord ser inte aktören särskilt ljust på RTP:s förutsättningar under programperioden.
Under förra undertemats rubrik (om att RTP faktiskt har lett till resultat) exemplifierades ökad samverkan mellan aktörer som ett positivt resultat, här möter vi intressant nog istället den motsatta uppfattningen:
Sen är ju grundtanken att det ska vara en samverkan kring de här frågorna och att man på något sätt ska använda resurserna som finns på ett bättre sätt, det där är väl någonting som kanske inte riktigt funkar än.
I uttalandet finns en hel del intressant att beakta, det första är det uppenbara att aktören anser att samverkan är ett resultat som ännu inte är nått, dessutom finns det en koppling mellan samverkan och resultat i att samverkan ska leda till att resurser som redan existerar bland aktörerna i regionen kan användas på ett effektivare sätt via denna samverkan. Detta är ett resultat aktören inte ser ännu.
Ur ett annat perspektiv påvisar en kommunal aktör bristen på regional samverkan och horisontell integrering mellan aktörerna:
Tanken att regionens aktörer inte är organiserade och koordinerade på ett bra sätt kommer upp ett flertal gånger, liksom att RTP inte lyckats lyfta den frågan tillräckligt. En annan kommunal aktör menar:
Här är problemet när organisationer breder ut sig och varumärket blir lite utslätat. Jag skulle ju vilja att när jag pratar med en företagare om att jag föreslår att de ska vända sig till Aktör X om det här och det gäller riskkapital, lån vid sidan av banken så räcker det. Punkt. Nu marknadsförs Aktör X som något för den som vill gå en utbildning, man ska gå deras kurser osv. Så det finns ett överutbud från de här olika instanserna
Ett upplevt problem är att det finns en oreda i vem som erbjuder vad bland de tillväxtfrämjande aktörerna i regionen vilket skulle göra det svårt för entreprenörer och företag att hitta rätt bland dessa, ibland vet inte ens aktörerna själva vad de andra gör i regionen. Intrycket är att det finns för många aktörer som erbjuder alltför mycket och alltför brett. Detta blir ibland övermäktigt att hantera för en del. En kommunal aktör förklarar:
Vi får massor med förslag och de förstår inte varför vi inte skickar ut allt det här till företagarna. Men de får så fantastiskt mycket information så de vill inte ha mer. Han fortsätter senare i samma intervju:
Två saker som vi försöker bearbeta aktörer i länet på, försökt att puckla på dem, det är för det första… jag satte mig ner och gjorde en OH där jag ringade in lite snabbt namnen på 35 olika aktörer, jag hade säkert kunnat skriva ner 35 till, projekt och organisationer som var och en ska jobba med olika saker från början, men som har en tendens att så småningom glida över och göra lite av samma saker i länet.
Förhoppningarna på RTP var att programmet skulle kunna leda till mer ordning och reda bland aktörerna och deras erbjudanden. Det verkar inte ha skett i praktiken och tycks inte vara en lätt fråga att komma närmare en lösning på. En kollega i en annan kommun fyller på med intryck av samma slag:
Efter fem och ett halvt år på företagarcentrum i X-stad och två år som näringslivssekreterare här... och sen tidigare som företagare, så har jag fortfarande svårt att greppa alla de här aktörerna. Det är ju inte bara det här med att känna till dem, utan att få grepp på dem och bryta ner det så att jag får någon nytta av dem.
Den svårgreppbara floran av aktörer är ett centralt spår där många av aktörerna själva ser ett problem. Noterbart och intressant är att resultat inom detta område skulle kunna innebära färre aktörer eller att de eller aktörernas organisationer skulle få reducerade verksamhetsområden, något som varje aktör själv kanske inte skulle vilja se i den egna verksamheten. Tilläggas bör också att alla aktörer inte är offentligt finansierade, även om de flesta är det, och/eller befinner sig på en konkurrensutsatt marknad. Det kan falla sig naturligt och rationellt att önska sig färre konkurrenter för en del aktörer.
Den stora mängden aktörer som verkar på fältet ställer, enligt en kommunal aktör, till förtret för det lokala näringslivet också när de kommer en efter annan och knackar på hos företagarna:
Det är alldeles för många aktörer som har överlappande verksamheter som kommer på besök som kommer nästan på varandra, fast det är inte samordnat. Det är kommunerna, skolor, högskolan, länsstyrelsen, det finns nästan hur många som helst. Vi har näringslivshjälp som är sektionerad på väldigt många olika ledder. Kommunen har en näringslivsavdelning, vill du starta ett företag kan du få hjälp därifrån, arbetsförmedlingen har ju starta eget och har sin sorts rådgivning till det. Sen kan det ju vara så att företaget ska starta på landsbygden, ja då har vi ju landsbygdsutveckling och vi har ju Leaderprogram, så ska du starta på landsbygden så kan du gå i en helt annan fålla, ska du starta i kooperativ form finns det särskilda organ, Coompanion, och om du ska starta kooperativ på landsbygden i en viss sektor, turismen, så har de speciella hjälpare som hjälper med företagsstart. Så det finns väldigt många möjligheter att pussla ihop det här, eller bli helt förvirrad av det.
Här förtydligade han också det som upplevs vara förvirrande när nya entreprenörer vill söka råd, hjälp och finansiering, men inte från början vet var de ska vända sig. I detta exempel ville han också tydliggöra att man kan hamna i flera fållor samtidigt beroende på vem den hjälpsökande är, var den befinner sig, i vilken bransch, vilken organisationsform som ska väljas och så vidare. Vidare framhåller han följande:
Det är inte bra med så många som har överlappande uppdrag, ta det här med rådgivning, det kan du få på många håll och kanter, det skapar mer förvirring än valmöjligheter i positiv bemärkelse. Jag förstår inte systemet men jag har inte tänkt att starta företag på ett tag.
Den kommunale aktören avslutar lite skämtsamt men med allvar i rösten och indikerar försiktigt att han ser att det nog är tur att han själv inte står i begrepp att starta företag, då han skulle tycka att det var för komplicerat att hitta rätt i aktörskaoset