ligger bakom tanken om varför samarbete leder till mervärde följer här ett avsnitt som behandlar teorier om samverkan ur ett regionalt perspektiv, men hämtat ur ett industriellt sammanhang.
En betydande del av den forskning som rör de fördelar som antas följa med regionalt samarbete mellan olika aktörer torde, enligt min uppfattning, återfinnas i studier av industriell verksamhet och industriers samarbete i en regional kontext. De benämns olika beroende på författare och utgångspunkter men kan i regel övergripande kallas industriella distrikt. Innovationssystem är ett något mer omfattande begrepp som även innefattar samhälle och forskning i interaktivt samarbete med kluster eller industriellt distrikt. I den forskning som behandlar industriella distrikt finns ofta regionala samarbetsprocesser direkt eller indirekt beskrivna och är därför intressanta att studera för att berika och ytterligare förstå samarbetsperspektivet.155
Den bakomliggande tanken med dessa industriella distrikt är att små och medelstora företag som samarbetar i lokala och regionala produktionssystem/nätverk antas nå fördelar som står i kontrast till storföretags skalfördelar som ofta är en kompromiss mellan storlek och flexibilitet. Här finns istället inslag av både skalfördelar och bibehållen flexibilitet. En grundförutsättning för att industriella distrikt ska var väl fungerande är att företagen sinsemellan agerar på lika villkor och har likartad tillgång till lokala och regionala resurser. Förtroende mellan företag och organisationer innebär lättare tillgång till kunskap. Detta gäller i första hand mellan likartade företag, men även korta avstånd spelar en roll i att institutionalisera beteendemönster samt överföringen i kunskap och lärande.156
Tillit mellan entreprenörerna och andra aktörer från statligt och regionalt håll som har till uppgift att stödja dessa är en grundförutsättning för en positiv regional tillväxt och att företag ska våga växa, snarare än mekaniska och generaliserbara stödformer och skatter.157 Viktiga aktörer är också högskolor och universitet som kan, utifrån regionala behov, förse en region med avancerade kunskaper, forskning och kvalificerad arbetskraft. Det vill säga; enbart förekomsten av högskolor och universitet är inte allena tillräckligt - kärnan ligger i förmågan att ta in regionala behov och själva spridningen av forskning och kompetens.158
155 Christensen & Kempinsky, 2004 156 Boschma och Lambooy, 2002 157 Brulin & Nilsson, 1997
Det finns även faror med och inom dessa distrikt. Balansen i industriella distrikt kan exempelvis sättas ur spel. Ett företag kan i sin utveckling ha skaffat sig större makt och kunskap än sina partners vilket kan leda till asymmetri och ojämn tillgång till resurser, kompetens och distributionskanaler. En annan utveckling som under senare år har återverkan på de industriella distrikten är det ökade behovet av globala nätverk vilket kan minska det regionala nätverkets betydelse. En paradox finns dock i att många industriella distrikt utvecklas mot att bli mer globalt integrerade när de lokala nätverken stärks.159
En tredje faktor som kan påverka industriella distrikt negativt är att det inom dessa kan finnas ett djupt rotat och institutionaliserat ”arv” vilket gör responsen på radikala förändringar i omvärlden långsam. Det finns med andra ord ingen kollektiv handlingsberedskap men däremot ett djup rotad kultur som styr hur företagen agerar sinsemellan och mot omvärlden. Ny teknologi som utvecklas utanför regionen eller yttre omständigheter som regel- och skatte-/avgiftsändringar kan erodera den kollektiva effektiviteten hos hela industriella distrikt. Även om regionala kluster stärker positionen hos de små och medelstora företagen kan det vara otillräckligt när omvärlden förändras eller krav på globala nätverk för att få tillgång till internationell forskning och utveckling uppstår.160 En ytterligare risk kan vara en övertro på nätverks generella och automatiska kraft, ofta blir kluster och nätverk del i en retorik och trend inom regional utveckling utan att egentligen innehålla substans.161
Ett exempel på industriellt distrikt som ofta framhållits som framgångsrikt över tid är Norditalien och då kanske i synnerhet den norditalienska regionen Emilien. Många böcker och artiklar letar efter framgångsfaktorer och söker gå på djupet varför just denna region blivit ett mönsterexempel och måttstock för hur en dynamisk region ska fungera genom att ”kopiera” sådana framgångsfaktorer. Gemensamma drag i forskningen kring Norditalien är konstaterandet att regionen har en stor inåtvänd rörlighet vad gäller arbetskraft, kunskap och innovationer – men en relativ stabilitet utåt. Det som skapas i regionen kommer många till nytta och företag, politiker och organisationer fungerar i organiska och frivilliga nätverk där stort utbyte finns mellan de olika intressenterna. Företag samarbetar om order, leverantörer och arbetskraft där det inte enbart är närhetsfördelar som ger resultat om en form av samarbetsekonomi mot en gemensam yttre omvärld och marknad. En möjlig framgångsfaktor för att detta kunnat utvecklas är dels att den lokal-regionala identiteten är stark. En kultur som har utvecklats med tiden, eller en längre social och kollektiv lärprocess där resultatet blivit en naturligt god struktur för samarbete regionalt.162
159 Boschma & Lambooy, 2002; Brulin & Nilsson, 1997 160 ibid
161 Christensen & Kempinsky, 2004
Den lokal-regionala identiteten är också viktig i den aspekten att den yngre generationen stannar i regionen, alternativt känner sig manade att återvända efter att ha studerat eller arbetat utom regionen och därmed medför ett inflöde av kompetens och idéer.163 Ett distrikt som ofta lyfts fram som ett framgångsexempel i Sverige är Gnosjöregionen som i huvudsak utgörs av de fyra kommunerna Anderstorp, Gnosjö, Hillerstorp och Gislaved. De faktorer som lyfts fram i de positivt klingande studierna av regionen handlar primärt om viljan att arbeta i täta nätverk samt en allmän entreprenörsanda, det vill säga kulturellt betingade anledningar till regionens framgång. Kritiker menar dock att området har sina brister och lider av en ålderdomlig näringsstruktur, låg utbildningsnivå samt har en alltför stor inriktning mot kortsiktig expansion.164
Det tycks finnas ett mönster när industriella distrikt studeras på internationell arena, de som är stagnerande karakteriseras av företag och organisationer som sluter sig inåt och fokuserar helt på interna processer, medan de regioner som visar en positiv utveckling karakteriseras av ett öppnare flöde av kunskap och interagerande med sin omgivning och andra aktörer. Det visar sig också att vissa konkurrensfördelar för en global marknad i allt högre grad verkar utvecklas i hemmaregioner i form av kunskaper, relationer och motivationsfaktorer – fördelar som ofta inte kan utvecklas i samarbete med avlägsna konkurrenter eller partners. De framgångsrika regionerna visar också upp en väl fungerande bakomliggande samhällsstruktur av sociala institutioner och offentliga organisationer.165
Asheim argumenterar för att dylika regioner, som till exempel Norditalien, kan kallas för lärande regioner och använder även begreppet lärande ekonomier. Tanken är att det bortom traditionella företags- och nationalekonomiska faktorer som konkurrens, prismekanismer och skalfördelar finns andra kvaliteter som är, och kommer att bli, avgörande för regioners framgång. En sådan faktor är just den regionala lärandeförmågan och även att se innovation som en social och interaktiv process.166 Om regionalt lärande nämns mer i ett senare avsnitt under rubriken Prat leder till lärande – ett regionalt lärandeperspektiv.
Om nu en region inte är ett industriellt distrikt med en naturlig gemensam nämnare eller kärna? En del forskare menar att sökandet efter ”unikhet” och profiler, kluster, med mera – är till viss del poänglös om regionen är en så kallad non-core-region då en del grundförutsättningar fattas för att få igång de nödvändiga processerna. Till exempel kan förutsättningarna att skapa de unika relationer som industriella distrikt bygger på vara för svaga i regionen. Det i sådana fall kan vara naturligare att lokalt skapa socio-
163 Amdam, 2003
164 Aronsson, 1995 165 Amdam, 2003 166 Asheim, 1996
ekonomiska nätverk och arbeta i nära samarbete inom andra områden än att tvångsmässigt försöka hitta innovationsprofiler för industrin i den aktuella regionen.167 I de intervjuer som har genomförts förekommer få synpunkter liknande de som framförts av forskare kring industriella distrikt. En anledning kan vara att man inte ser Västmanland som ett exempel på ett industriellt distrikt. En annan anledning kan vara att aktörers synpunkter i mindre omfattning baseras på företagsstrukturen i länet utan mer på hur olika deltagande organisationer kan samverka. I ett sådant perspektiv blir åsikter om vad samverkan ska leda till relativt begränsade. En tredje anledning kan vara att RTP egentligen inte är en handlingsorganisation utan att utförandet av programmet fördelas ut till ett stort antal olika organisationer och att därför enskilda projekt utförs i dessa organisationer med den specifika typ av samverkan som den enskilda organisationen beslutar. På RTP nivån blir då begrepp som samverkan mer resultat av hur väl de möten och avrapporteringar fungerar. RTP kommer av naturliga skäl ha liten påverkan på hur enskilda projekt utvecklas. Detta går även igen i de olika teman som beskrivits i detta kapitel.
167 Tödtling, 1999
8. Resultatet av RTP
Några av de teman som framkommit berör ju de resultat som RTP anses leda fram till, till exempel tillväxt, ökat entreprenörskap och ökad samverkan mellan offentliga aktörer. Synen på huruvida RTP har möjlighet att påverka något, det vill säga - att åstadkomma resultat - under sin programperiod skiftar en hel del. Framförallt kanske också synen på hur man ska kunna se resultat eller ej. Aktörerna tycks ställa sig frågande - när vet vi om det blivit resultat eller ej? Detta tema är också ett av de som aktörerna mest av allt har uppehållit sig vid under intervjuerna.
Tabell 6; Huvudtemat ”Att se resultat”, med dess underteman (1-5) och de kondenserade meningsenheter som utvunnits ur aktörernas citat