Vad är prat och hur kan man se på det ur ett något mer fördjupat sätt? Om nu aktörer upplever RTP som varandes ”bara prat”, har det då varit meningslöst med regionala tillväxtprogram, och arenan där partnerskapet träffas för att agera tillsammans, eller måhända ”icke-agera” för att vända på uttrycket?
När aktörerna talar om RTP i intervjuerna är det dels dokumentet i sig och innehållet i det som de förhåller sig till, dels framförallt de möten som sker inom de olika partnerskapen. Det är på dessa möten den kanske mest utmärkande arenan för interaktion mellan regionala aktörer har uppstått inom RTP. Dessa möten har utgjort de arenor där regionens aktörer rent praktiskt har haft möjligheter att träffas på det sätt som delvis var ursprungstanken med de regionala programmen. Det är också här mycket av ”pratet” producerats, det som i intervjuer utpekats som motsatsen till ”handling”.
En intressant reflektion kan göras kring tanken att ”inget har hänt” om man i en tankeövning funderar kring vad som kan vara en ”icke-händelse”. Ett RTP-möte, till exempel, är ju för det första något som faktiskt kan sägas ha ägt rum, om aktörerna eller yttre betraktare ser det som en händelse av större dignitet må vara föremål för diskussion, men som utgångspunkt för att komma vidare kan vi nog ändå betrakta det som en aktivitet och händelse i RTP. Vidare i denna tankeövning är det frågan om vad det är som händer på ett RTP-möte? Om absolut ingenting skulle hända på exempelvis ett tillväxtråd blir sinnesbilden närmast att det utgörs av en samling aktörer som sitter tysta i sina stolar och gör ingenting. De representanter som förväntas leda mötet gör inte det, och mötets talare tar aldrig till orda, workshopar blir inte av. Man kan höra en knappnål falla.
Nu är det naturligtvis inte så ett regionalt RTP-möte går till. I själva verket är det ganska sorliga och pratintensiva tillställningar där få minuter av mötestiden är tysta. Således kan vi sluta oss till att det produceras en hel del prat på dessa möten. Det blir en skarp
kontrast och motbild mot det ingenting-möte som tecknades ovan i tankeexperimentet. Mötet kan sägas ha fyllts av någonting och givets en bild av pratet som huvudaktivitet.
Det finns skäl att lyfta fram diskussionen och kommunikationen som en central grund för partnerskaps- och utvecklingsarbetet. Att prat också ger resultat är något som uppmärksammats även inom ramen för dialog- och nätverksbaserade utvecklings- och tillväxtstrategier. Att se partnerskapen i RTP som en form av socialt entreprenörskap som kan driva regionalekonomisk och social förändring, kräver ett arbete med nätverkande och involvering av många partners. Om många aktörer och resurser ska aktiveras, inkluderas och koordineras, krävs också prat för att detta ska komma till stånd, vidmakthållas och vidareutvecklas.
En viktig funktion hos diskussionen är att skapa utbyte, samverkan och samarbete mellan aktörerna som behövs för att partnerskapstårtan ska kunna åstadkommas. För att närma sig en mer samordnad inriktning krävs visioner, uppslutning och ett visst mått av samförstånd. Diskussionen är även en del i resursmobiliseringsarbetet, inte minst om resurserna behöver mobiliseras hos parterna själva och inte speciella resurser kan skapas. Byggandet av nätverk är i sig en del i detta arbete, där mobiliseringen samtidigt bygger socialt kapital. Resurser är även heterogena, vilket kräver diskussioner om hur resurser kan kopplas samman på olika sätt. En ytterligare funktion är interaktivt lärande, som även innebär kreativitet och utveckling av resurser på olika sätt. Viktigt i sammanhanget är ofta att diskussionen sker genom berättelser som förmedlar erfarenheter och idéer som på olika sätt kan vidareutvecklas, översättas och omsättas i olika kontexter.
Hur kan den oklara relationen, ofta upplevt som ett dilemma, mellan diskussioner och prat å den ena sidan och å andra sidan verkstad med konkreta resultat i programmens genomförande klargöras? En viktig egenskap är att denna typ av samarbetsstruktur kan mobilisera ett flertal aktörer på jämlika villkor att attackera gemensamma utmaningar som ingen enskild aktör kan lösa på egen hand.
Det finns ständigt en konkurrens om varje partners begränsade tid, och krav att nå olika målsättningar enskilt eller gemensamt. Det ställer krav på att mötes- och samtalstiden utnyttjas väl (inre effektivitet), att pratet leder till åtaganden, beslut och utvecklingsaktiviteter (yttre effektivitet), samt att deltagarna ser att den gemensamma samtalsförmågan i sig utvecklas (dynamisk effektivitet). Prat är också en handling som bidar till resultat. Prat kan leda till verkstad, och verkstad kräver i sin tur prat.
Vidare kan också pratet i sig skärskådas, vad är det egentligen, och är det en aktivitet – en handling? Det finns skäl för att betrakta även pratet som handling, till exempel menar Barbara Czarniawska att183:
183 Czarniawska hänvisar i sin bok från 1988 i sin tur till Giddens 1981, 1984; Harré, 1982; Harré &
Prat är social handling, i den meningen att det är en avsiktlig mänsklig handling som tilldrar sig mellan aktörer inom en given samhällsgruppering. Prat kan därför ses som en speciell typ av social handling.184
Prat kan sägas vara vardagligt tal och uttryck för det som på en mer analytisk, och kanske mer givande, nivå kan kallas för kommunikation. Lite grovt kan kommunikation delas upp i två huvudprocesser, eller för den delen också teoretiska skolor i kommunikationsstudier185: Den första tar upp kommunikationen som överföring av
meddelandenoch ser på hur dessa meddelanden (pratet) utgår från en sändare och når
en mottagare. I denna process studerar man hur sändare och mottagare kodar och avkodar meddelandet, samt i vilken form eller media meddelandet framförs i. Det andra perspektivet på kommunikation handlar däremot om skapande och utbyte av betydelser och handlar om hur människor sinsemellan skapar gemensamma uppfattningar och meningsfullhet i ett kommunikativt sammanhang. I RTP kan dessa två processer lätt omtolkas och överföras till mötens funktion dels som informations- och åsiktsarenor, dels som en arena för gemensamt skapande av bilder och föreställningar om regionen, målsättningar, värderingar och prioriteringar.
Prat är också i sig ett uttryck som verkar laddat med huvudsakligen negativa associationer, åtminstone i alla fall i vardagliga sammanhang. Kurt Räftegård, forskare i statsvetenskap, fångar detta i sin avhandling Pratet som demokratiskt verktyg, men vill också visa en annan sida av hur prat ses:
Prat uppfattas inte sällan ha med nonsens att göra. Prat är något som tar tid eller i bästa fall fördriver tid. Men detta är en underskattning186
Räftegård menar att prat handlar om att använda språket i olika sammanhang och exemplifierar olika närliggande uttryck som tangerar pratet, till exempel samtal, dialog, debatt, muntlig kommunikation, diskussion, skvaller, att tala. Alla dessa begrepp faller tillbaka på att det handlar om ett språkbruk på olika sätt. Prat är ett ord som fungerar som samlande för alla dessa, även om det i praktiken finns nyansskillnader i betydelsen för de olika pratbegreppen. Till exempel vad pratet signalerar och med vilken intensitet det förs. Den centrala och kanske viktigaste egenskapen hos pratet är dock att alla kan vara delaktiga i pratandet på olika sätt, något som även Heidegger tar upp som en typisk egenskap för pratandet.187
Wittgenstein drev tesen om att orden är döda, men att det är människorna som gör dem levande genom språkbruket i det som han kom att kalla språkspel. Wittgensteins språkspel handlar relativt förenklat om att de ord och uttryck vi använder får sin mening i det att vi använder dem i en kontext som anger regler för hur vi ska förstå uttrycket.
184 Czarniawska, 1988, sid 13 185 Fiske, 1982
186 Räftegård, 1998 187 ibid, Heidegger, 2004
Ett uttrycks betydelse kan följaktligen också ändras om dess praktik också ändras. Vi kan till exempel tänka oss ett objekt, en schackpjäs till exempel (Wittgensteins eget exempel), den är för oss ett meningslöst ting till vi vet något om de regler som omgärdar den och vilket namn den har (kung, dam…). Språkspelet byggs av de intersubjektiva, för-givet-tagna regler som omfattar alla som ingår i spelet. Först när alla förstår hur orden används kan vi alla också förstå varandra. Alla ord vi använder kan förstås som analoga med ”schackpjäsen” i språkspelet, varje ord följs av ett antal regler som visar hur vi ska använda orden, genom att vi använder dem.188
Implicit visar också språkspelsteorin att pratet kan ses som en aktivitet, ett handlande i ett utrymme som bestäms av gemensamma regler som tas för givna – men som också kan ändras.
Själva funktionen att prata utgör grunden för gemensam handling, Räftegårds exempel tar demokratisk aktivitet som exempel för detta, men tankemässigt är det inte långsökt att se hur pratet är tänkt att också utgöra en konstituerande grund för den gemensamma handlingen i RTP-sammanhang. Det är lätt att ensam göra något, utföra ett isolerat moment (till exempel hugga ved), utan att behöva prata med någon. För att två personer däremot ska resa ett tält krävs i regel någon typ av prat och samtal för att koordinera och planera tältresningen. Vartefter vi ser fler inblandade i allt mer komplexa aktiviteter torde detta också medföra och kräva ännu större krav på kommunikation mellan de ingående aktörerna. Utan språkanvändning och kommunikation blir handling nästintill omöjlig att utföra, eller åtminstone väldigt besvärlig. Språkbruket - pratet – blir i dessa sammanhang en organiserande handling, eller kan ses som ett sätt att organisera.
Organisationsperspektivet är dock något som vi återkommer till lite längre fram. Till exempel att RTP kanske kan ses ur perspektivet av den symboliska funktion den har i att signalera vad som anses vara viktigt i en region, vad regionen ”bör” samla sig kring, vilka värderingar och områden som manifesteras från olika håll som centrala för framtiden.
Pratet kan också inneha en viktig funktion och nyckelroll som lärande aktivitet. Göran Brulin som skrivit böcker och artiklar som på olika sätt behandlat regional utveckling skrev tillsammans med kollegorna ett konferensbidrag där de fångar vikten och funktionen i samtalet:
Egentligen är det väldigt banalt, men om aktörerna vill samtala och konversera om gjorda, gemensamma erfarenheter, så lär man av varandra och finner punkter för gemensamt utbyte och aktivitet. Delad kunskap leder till ny kunskap.189
Det talade ordet, dialogen, fyller alltså enligt dem en viktig funktion och kanske inte enbart kan anses som meningslöst. Pratet kan leda till lärande.
188 Wittgenstein, 1992
Om vi återvänder till den tidigare nämnda utvärdering som ITPS gjorde av RTA i Västmanlands län så lyfter den faktiskt också fram en del positiva resultat. Här är intressant att se vilka dessa resultat anses vara. Bland annat menade det tillfrågade RTA-partnerskapet att programperioden inneburit:190
• Större kunskap och förståelse för tillväxtproblematiken • Ett utvidgat kontaktnät
• Ökad kunskap om andra aktörers verksamhet
• Ett ökat lokalt/kommunalt inflytande över tillväxtavtalsprocessen
Åtminstone de tre första faktorerna går att reflektera över om de skulle ha uppstått om det inte varit så att aktörerna via RTA fått möjlighet (eller tvingats) att träffas och att det regionala tillväxtprogrammet producerat en arena för det Brulin med flera var ute efter i tidigare nämnda citat. Detta är en process som inte sker över en natt något som några av aktörernas kommentarer:
Det gäller att skapa ett ”tänk” kring de här frågorna, sådant kan ta tid Och en annan aktör:
Det tar ett tag innan aktörer börjar samtala och ringa varandra” En aktör menar att:
Det är när vi träffas som det händer saker, inte via mailvägen