Regionavgränsningen i RTP utgörs ju av länet Västmanlands gränser, men när samtal förts med aktörerna om RTP och de relaterar det till region som begrepp är det inte alltid självklart att det är länet Västmanland som åsyftas eller ens känns som den naturliga regionala indelningen för dem att verka i. Till att börja med kan den lokala omgivningen utgöra den region de förhåller sig till. En kommunal aktör exemplifierar detta när vederbörande beskriver de olika regionala förutsättningarna som finns för entreprenörskap ur ett lokalt perspektiv och beskriver sin region som en konstellation av flera olika städer:
Men i X-stad är det lite mera småföretagaranda, och i Y-stad med ridskolor, men här i Z- stad är det svårare att få folk att förstå att det här med hästar är annat än en hobbyverksamhet. Det ska ryka och skramla om riktiga jobb vet du…
Det visar sig tydligt, särskilt när de kommunala aktörerna berättar om regionen, att Västmanland består av ett flertal mindre regioner som utgörs av i storleksordningen två till fem mindre tätorter. En sådan är KAK-regionen som består av Köping, Arboga och Kungsör. En annan kan vara Fagersta och Norberg. På olika sätt knyts dessa ”sub- regioner” samman av deras gemensamma historia, geografiska närhet eller samarbeten och delade problem. Ibland sträcker sig dessa mindre ”regioner i regionen” över länsgränserna till grannstäder i angränsande län. I KAK kan Arboga till exempel sägas ha en ”dragning” mot Örebro (Örebro län), Köping mot Västerås (Västmanlands län) och Kungsör mot Eskilstuna (Södermanlands län) – helt enkelt eftersom de är de närmaste större städerna.
Västerås, Västmanlands största stad, utgör ett centrum och i viss mån även dominerande aktör i länet. Samtidigt vill inte alla av de mindre orterna kännas vid att de skulle tillhöra samma region som Västerås. En kommunal aktör i en till Västerås närliggande ort antyder dock att man tillhör Västerås-regionen men också att så inte verkar vara fallet i de yttre delarna av Västmanland:
Ju längre norröver man kommer, desto mer upp i skogen blir det ju. Vi känner ju annars att vi hör ju ihop med Västerås
En annan kommunal aktör fyller på med samma upplevelse om att länet skulle bestå av olika regioner som delas av igenom två axlar; en sydlig och en nordlig:
Det är ju en väldig skillnad mellan våra kommuner som ligger i norra länsdelen och de som ligger på axeln mellan Stockholm och Örebro. De i norr har till exempel mer gemensamt med varandra så det här med länsgränserna är en hämsko helt enkelt. Aktören benämner här till och med länsavgränsningen som en hämsko – en hindrande faktor i det regionala utvecklingsarbetet inom RTP.
En annan aktör från västra delen av länet visar att känslan av att inte tillhöra samma region även kan löpa i öst-västlig riktning också:
Där (inom RTP, förf anm) lär man ju naturligtvis känna de där personerna, men det känns ju knappast som att vi ligger i samma region som Heby58. Så regionmässigt kan man ju
knappast ens säga att vi tillhör Västerås.
En kommunal aktör exemplifierar ytterligare detta synsätt på länsgränser:
58 Vid intervjutillfället tillhörde Heby Kommun Västmanlands län, kort därefter utträdde Heby ur
Jag uppfattar att vi tillhör en region som omfattas av Örebro, Västerås och Eskilstuna. Den triangeln är vår region, så länsgränserna är egentligen inte alls någon bra gräns för oss, och inte en naturlig gräns.
Aktören visar på att den kommun han verkar i tangerar tre olika län, Örebro, Södermanlands och Västmanlands län, vilket gör att RTP Västmanland upplevs ha en alltför begränsad avgränsning geografiskt i dennes fall.
Mycket av bilden kring hur regionen håller ihop eller vad som kan sägas bilda regionen läggs vid infrastrukturförutsättningarna för de olika orterna. Till exempel nämns tidigare Stockholm – Örebro som en axel där järnväg och motorväg löper som pulsådror för att förflytta regionens människor och varor. Infrastrukturfrågor blir därför också intimt förknippade med regionfrågan, om hur aktörerna förhåller sig till det de kallar sin region. En kommunal aktör markerar sin uppfattning om detta:
Sen konkret tycker jag att kollektivtrafiken är den allra viktigaste frågan för tillväxt och näringen – förmågan att transportera människor mellan stor-Stockholm och inom regionerna.
Återigen dyker stor-Stockholm upp som en stark faktor som påverkar synen på regionen. Många aktörer har påpekat närheten till Stockholm som en positiv faktor för arbete, att locka boende och handel. Användandet av Stockholm i synen på sin egen region gör att regionbegreppet då också expanderar från att begränsas vid att endast röra Västerås/Västmanland och Stockholmsregionen till att omfatta Mälardalen vilket då också omsluter södra Mälardalen, dvs Södermanland och även i vissa fall Örebro län i väster. Mälardalen benämns ofta som den ”naturliga” regionen för den framtida strategiska utvecklingen. En kommunal aktör menar att RTP inte fångat upp detta utan menar att program måste handla om att utveckla planer och varumärken för Mälardalsregionen istället för bara Västmanlands län.
Jag tror att det så går att få ut, det är ju att man kan komma överens om vad kännetecknet för Mälardalen ska komma att bli, varumärket Mälardalen, och vilket fokus ska vi ha? Vilken region man anser sig tillhöra kan dock variera beroende på i vilket sammanhang region åsyftas. Regionbegreppet kan användas flexibelt beroende på vem man samarbetar med i olika konstellationer. En kommunal aktör beskriver detta:
Jag tror inte att det alltid kommer att vara så att den regionen (här åsyftas Västmanlands län, förf anm) kommer att göra saker tillsammans, för vi har ju delvis olika förutsättningar. När det gäller turistisk inriktning så kanske vi har ett annat samarbete som plockar upp orter som är likvärdiga med oss och kanske jobbar med någon kommun som ligger utanför regionen.
Aktören fångar här upp att det ibland är länet som är den region man samverkar inom, men att inom vissa områden ter det sig naturligt att söka samarbetspartners och bilda konstellationer på andra sätt och ingå i andra regionala indelningar. Det är således inte
självklart att en kommun konstant ligger i en region, utan deltar i olika regionala konstellationer beroende på arten på det som ska åstadkommas. En annan kommunal aktör uttalar sig om länet som regionindelning och administrativa gränsers eventuella svårigheter:
Ja, det är ju egentligen en bra fråga för att här följer vi ju de administrativa gränserna, och det kan man göra eftersom systemet är uppbyggt efter det. Samtidigt så blir det ju naturligtvis en svaghet därför att den funktionella regionen inte följer de administrativa gränserna. Det går ju dock att hantera inom ramen för ett regionalt tillväxtprogram eftersom det handlar väldigt mycket om de offentliga medlens användning och de följer de administrativa gränserna. Det blir svårare om man fört ett initiativ som försöker skapa innovationssystemet Västmanland, för då, då är inte jag med längre. Ett innovationssystem kan inte baseras på geografi utan måste baseras på näringsstruktur och bransch.
Aktören är inne på att länsgränserna till stor del fungerar inom RTP-sammanhang, eftersom de flesta insatser och resurser i programmet är offentliga. Det han motsätter sig är tanken på att Västmanland skulle bli ett konstruerat regionbygge där hela länet ses som ett innovationssystem. Att hela länet skulle kunna hänga ihop efter ett tillväxtprograms genomförande menar han är en utopisk tanke, något som förutsätter att näringsstrukturen följer länsgränserna vilket det inte gör enligt honom. Den kommunala aktören fortsätter sin berättelse:
Vi pratar ibland om att vi är en del av Bergslagen och har gemensamma intressen med de som har den bakgrunden, näringslivsstrukturen, geografin. I andra sammanhang så är det Stockholm-Mälardalen som är en vid definition på det hela. Jag tror att man måste kunna hålla flera saker i huvudet samtidigt. Vi har ju vissa gemensamma intressen med andra kommuner i länet på grund av att det är länet, men i många fall kliver vi över länsgränserna. Vi har ju till och med en rad gemensamma kommunorganisationer med kommuner i Dalarna, A och B i första hand.
Här kom aktören in på ett exempel på samarbete över länsgränserna, där gemensamma intressen och nytta ligger till grund för samarbetet. Det som dock är det mest väsentliga för denne aktör, utifrån sin kommuns perspektiv är:
Den mest intressanta är ju den funktionella arbetsregionen, var folk finns och rör sig, som i sin tur speglar sig mycket på infrastruktur och kommunikation. Det är ju vårt stora dilemma att den funktionella arbetsmarknadsregionen 1985 där vi sitter, den bestod av X, Y och Z kommuner. 2006 bestod den av exakt samma kommuner, och dock hade alla förlorat befolkning sedan dess och var mindre, resten av Västmanland har ju smultit ihop till en och Sörmlands sju har blivit tre och Uppsala-Stockholm har vuxit ihop. Vi är nästan unika i att det bara är de här tre små kommunerna. Det är det stora regionala problemet för vår del.
Hur blir vi en större funktionell arbetsmarknadsregion? Till en del hänger det på Västmanlands lokaltrafik, till en del hänger det på länsstyrelsen som sköter de regionala infrastrukturplanerna, så att där spelar länet roll. Men det är kanske med Avesta och Ludvika vi ska koppla ihop oss, och då går vi åt andra hållet.
Återigen visar sig en kluvenhet i vilken region som egentligen är den ”riktiga” att tillhöra för denna kommun. Man verkar se en omvärld som ”smält” samman till olika regioner, men där denna kommun blivit ”kvar” och något utanför. I den egna lokala miljön, som består av tre kommuner, verkar tiden och utvecklingen ha stått still och befolkningsmängden dessutom minskat.