Kritik mot denna typ av induktiv kvalitativ forskning, som exempelvis fenomenologi eller grundad teori, finns emellertid – liksom en problematik som följer med valt arbetssätt. Invändningar och frågor har bland annat framförts av Alvesson och Sköldberg som menar att metodologin brottas med vissa problem. Bland annat finns risk för att aktörers perspektiv får alltför stark framtoning och leder till subjektivism. Det kan, enligt dem, leda till en trivialisering och begränsning av forskningsresultaten. De menar också att det kan vara så att endast den lättast åtkomliga empirin används och att andra delar a empirin inte reflekteras i tillräcklig hög utsträckning.37
Det finns onekligen här en del poänger som Alvesson och Sköldberg gör som får relevans till min forskning och som väcker en del frågor som kanske bör förklaras eller lyftas till ytan. Den första kanske är den mest uppenbara och rör den starka
37 Alvesson & Sköldberg, 1994 Entreprenörskap Att se resultat eller ej Prat vs Handling Regionen Samverkan Tillväxt Fenomenet RTP 1 2 3 4 5 1 2 3 4 4 3 2 1 1 2 3 1 2 3 4 1 2 3 4
aktörskopplingen i denna avhandling och som enligt Alvesson och Sköldberg leder till en subjektivism i resultaten. Här kan forskningens ursprungliga syfte och vad man vill åstadkomma mot den bakgrunden vara viktig att klarlägga.
Ett starkt fokus på aktörers uppfattningar och erfarenheter blir av nödvändhet ett måste om syftet är att försöka förstå RTP just genom dessa aktörer. Det blir då viktigt att klarlägga var denna subjektivitet ligger. Här blir för det första deras subjektiva berättelser som utgör materialet som analyseras, här ska forskaren söka att hålla sig så ”fri” eller ”öppen” inför materialet som möjligt. Det är först när forskaren i hög grad styr vad aktörerna berättar eller väljer att bara ta vissa delar av materialet i beaktning som forskaren tillför subjektivitet i någon vidare bemärkelse.
Den absoluta objektiviteten är för mig ett inte användbart ideal. I den induktiva forskningen finns en referens- och begreppsapparat från en tid där induktiv empirisk forskning behövde ”göra upp” med positivismen och den induktive forskaren behövde leda i bevis att han var lika objektiv som den positivistisk-deduktive.38 För min egen del anser jag inte att vetenskaplighet är liktydigt med hypotestestande, logisk deduktion, eller att kunskap bör beläggas kvantitativt innan den är giltig, istället blir det centralt att söka andra tankesätt kring kvalitet i forskning som inte alltid behöver ”låna” begreppsapparat från den ”andra sidan” och ständigt jämföra sig med de tidigare nämnda positivistiskt rationella synsätten på vetenskap. Därmed blir också objektivitet i viss mån irrelevant och inte längre intressant som en grundläggande paradigm. Därmed inte sagt att positivistisk, kvantitativ eller deduktiv forskning inte har sin plats eller skulle vara att anse som ”sämre”, tvärtom är min övertygelse att en mångfald av vetenskapliga synsätt är viktiga för att upptäcka och förklara den värld vi alla utgör del av.
Edmund Husserl (och fenomenologer generellt) kritiserades i viss mån för att i alltför hög grad uppehålla sig vid individens uppfattningsvärld och därigenom anta ett alltför subjektivistiskt synsätt. Husserl bemötte denna kritik med begreppet intersubjektivitet som åsyftar att vi som individer också befinner oss i en värld där vi har en uppfattning om andra och att ”andra upplevs som subjekt som erfar mig och den värld jag upplever39”. Vi upplever inte med andra ord endast oss själva utan även andra, liksom
andra uppfattar oss och vi även uppfattar att andra har en uppfattning om oss. I det intersubjektiva finns en slags naturlig mellanmänsklig förståelse som vi sällan inte medvetandegör eller tänker på men som ger en grund att bedöma våra tolkningars riktighet. Det vill säga; antagandet är att om fler än jag kan se att mina tolkningar är rimliga ökar deras rimlighet. Detta leder inte till någon objektivitet, men istället till en delad och kollektiv subjektiv överenskommelse, samt en möjlighet att utveckla gemensam förståelse som är bättre än endast den egna. Det centrala är då att inte tappa ett kritiskt fokus utan bjuda in till kritisk reflektion kring den egna forskningen.40
38 Remenyi m fl, 1998; Guneriussen, 1997 39 Guneriussen, ibid
För att nå denna intersubjektivitet blir det viktigt att kontinuerligt kommunicera och dela med sig av sina tolkningar för att pröva deras giltighet, att bilda ett tolkande lag eller grupp som kan kommentera eller befrukta forskningen. 41 Rent praktiskt har detta i avhandlingsarbetet gjorts på två nivåer. Den ena nivån utgörs av forskaren på ”fältet” i samspråk med de regionala aktörerna inom RTP, eller vid de tillfällen där forskning kunnat presenteras, diskuteras och också valideras i RTP-sammanhang. Den andra nivån är de tillfällen där forskare och kollegor läst, granskat och kommenterat resultaten vid seminarier eller genom handledning. En viktig arena för detta, vid sidan av de formella seminarierna, har varit möten inom forskargruppen för Entreprenörskap och Regional Utveckling (ERU) som är bildad av forskare vid Mälardalens högskola och Forum för småföretagsforskning (FSF)42 med gemensamma beröringspunkter i sina respektive forskningsprojekt.
En blandning av de två nivåerna, och kanske de viktigaste tillfällena, är de så kallade forskare-praktikermöten som regelbundet har löpt cirka tre-fyra gånger per år sedan Peter Selegårds och mitt avhandlingsarbete startade hösten 2004. I denna konstellation har ingått handledare för de båda avhandlingarna, doktoranderna, och representanter för Länsstyrelserna i Västmanlands och Södermanlands län samt Regionförbundet Södermanland. Tanken med dessa möten har varit att stämma av nuläget i forskningen, samt att fånga upp nuläget hos de berörda partnerna, samt att stämma av resultaten med de praktiker som arbetar i ansvariga positioner med de regionala tillväxtprogrammen i de båda länen.