Pratets funktion och resultat kan vara lärande, till exempel genom det Brulin med flera191 menade hände när aktörer träffades för att samtala; att delad kunskap leder till ny kunskap. Lärande på individnivå är ett väl dokumenterat och beforskat område, så även området som inbegriper det som kan benämnas organisationslärande. Däremot blir bilden en aning diffusare när det gäller lärande inom en region – eller regionalt lärande. Lärandedimensionen omnämns annars som viktig både från regeringshåll och i RTP-programmen.
Om organisationer kan ses som relativt strukturerade inom områden som interpersonella relationer, formalisering och gemensamma mål, blir bilden en helt annan när man
190 Länsstyrelsen Västmanland, 2004, bilaga 1 191 Brulin, m fl, 2001, s 13
studerar en region. En region kan inte i regel ses som en aktör och är istället definierad utifrån territoriella avgränsningar, regler och ekonomiska strukturer. Regioner kan visserligen uppvisa olika grader av integration vad gäller kultur och mål men innehåller ofta en mängd olika motstridiga intressen som gör att de blir svåra att studera som enskilda helheter. Det innebär att lärandedimensionen i en region främst är förknippad med den förmåga som dess organisationer och aktörer ackumulerar kunskap och förmedlar denna mellan varandra inom regionen.192
Ett regionalt lärandeperspektiv innebär också att innovation och tillväxt inte studeras utifrån det enskilda företaget som utgångspunkt. Istället studeras den ofta komplexa interaktionen mellan organisationer samt den sociokulturella och institutionella kontexten där interaktionen äger rum. Den ofta svårbedömda process som ska studeras gör att regionalt lärande snarare bör ses som ett tänkt idealtillstånd och istället studeras utifrån de olika aspekter en region kan anses vara lärande.193
Regionalt och lokalt präglas Sverige av en hög grad av organisering vad gäller exempelvis företagarföreningar, handelskammare, fackföreningar och LRF-föreningar med flera. Ett potentiellt problem finns då dessa ofta fungerar som lobbyister och intressekonstellationer som protektionistiskt och inåtskådande kanaliserar krav och särintressen, oftast uppåt mot staten eller mot en kommun. Detta istället för att gemensamt frigöra en gemensam horisontell utvecklingskraft genom att samverka i regionen om tillväxtfrågor.194
Det kan metaforiskt jämföras med att ha ”majstångs”-liknande struktur på regionens aktörer, där en mer spindelvävsformad struktur skulle vara mer önskvärd och framgångsrik ur ett regionalt tillväxtperspektiv. Det som oftast märks i kommunikationen från ovan nämnda aktörer blir annars ett entonigt krav på lägre skatter och avgifter, medan det från statligt håll oftast talas om nya entreprenörer som ”hjältar” i deras roll att lyfta ekonomierna ute i regionerna. Istället efterlyses här en utveckling där samarbete växer fram mellan aktörer regionalt och mellan dessa och offentliga aktörer.195 Tillit, förståelse för olika situationer och perspektiv, dialog, samt relationsbyggande är vägen för att över tid utveckla ett sådant samarbete och gemensam kultur.196
Den centrala utgångspunkten och antagandet är att lärprocessen leder fram till ett socialt kapital som, till skillnad mot finansiellt och fysiskt kapital, växer ju mer det tas i bruk. Om det inte utnyttjas krymper det och försvinner som kollektivt delad tillgång. För att skapa detta sociala kapital räcker oftast de redan existerande invanda arenorna inte till, utan företag och aktörer bör även samarbeta praktiskt i projekt eller i angelägna frågor
192 Boschma & Lambooy, 2002 193 Eriksson, 2005
194 Berggren m fl, 1998 195 ibid; Tödtling, 1999
som rör regionens utveckling.197 Erfarenheter visar dock att entreprenörer och företag i alltför låg grad tenderar att vilja delta i nätverk med inriktning mot regional utveckling.198
De regionala initiativen och inriktningen på regional strategi (liksom den statliga) är oftast inriktade på en långsam inkrementell förändring av industriella strukturer, när det kanske är radikalare förändringar som behövs för att svara mot omvärldens krav. Det finns ibland ett behov av en ”kreativ förstörelse” för att dekonstruera gamla strukturer och bygga nya.199 För att uppfattas som en intressant partner i det regionala utvecklingsarbetet måste kommunala och offentliga aktörer först och främst på ett påtagligt sätt delta i processer tillsammans i nätverk med näringsliv och företag. Ett viktigt bidrag i utbytet är analyser, information, utveckling av regionala strategier, access till en kunskap på en större arena än den lokala, och så vidare. Dessa offentliga aktörer kan agera som viktiga motorer för att starta och influera att nätverk kommer igång och att lärprocesser skapas. 200
Ett försök till definition av regionalt lärande har gjorts av författarna Keeble och Wilkinson som menar att det handlar om ett kollektivt lärande som involverar ”… skapandet och vidareutvecklandet av den allmänna eller delade kunskapsbasen hos individer som ingår i ett produktivt system som ger dem möjlighet att koordinera sina handlingar för att lösa de teknologiska eller organisatoriska problem de konfronteras av.”201. Detta är ett av de få försök i undersökt litteratur att fånga och definiera begreppet regionalt lärande, men är enligt min mening behäftad med en brist i synen på lärandet som enbart problemlösning. En utvecklad bild av lärandet kan även inbegripa skapandet av något helt nytt utan att ett egentligt problem har föregått det.
Regionalt lärande kan också ses ur perspektivet att lyfta tacit knowledge – tyst kunskap – till ytan och distributionen av denna till ett kollektivt och regionalt plan. Det kan även innehålla nya kombinationer av kunskap som genom att de kolliderar eller sammansmälter leder till lärande. Det innebär i idealfallet en process där individers, eller gruppers, kunskap sprids inom regionen som över tid utvecklar speciella regionala förmågor. Det kan vara en stor fördel i konkurrens med andra regioner då sådana underliggande regionala förmågor är svårimiterade och till stor del svårstuderade eftersom de baseras på sociala relationer och över lång tid invanda arbetssätt.202
Ett viktigt underliggande antagande dominerar i den allmänna diskussionen som rör regionalt lärande. Om det förut regionalt var komparativa fördelar som billig arbetskraft och direkt tillgång till råvaror som gjorde att tillväxten var hög i en specifik region, är det numera förmågan att skapa och distribuera ny kunskap som är den kritiska
197 Berggren m fl, 1998 198 Tödtling, 1999
199 Boschma & Lambooy, 2002; Brulin & Nilsson, 1997 200 Amdam, 2003
201 Keeble & Wilkinson, 1999 202 Lawson & Lorenz, 1999
komparativa fördelen i den ”nya” lärande ekonomin. Med kunskap menas då inte kunskap i allmänhet utan något som kan kallas ”ekonomiskt användbar” kunskap. Det vill säga kunskap som när den uppkommer eller uppträder i nya kombinationer leder till förbättrade arbetssätt, affärsidéer och nya innovationer203
203 Eriksson, 2005
11. RTP som fenomen – tillväxtprogrammets väsen och
variabilitet
Efter att de empiriska avsnitten nu är presenterade är det på sin plats att stanna upp och summera, reflektera och återknyta till utgångspunkten – att försöka förstå RTP, och att försöka förstå det som ett fenomen. Härigenom blir det också relevant att plocka upp tråden från den metodinriktning som valts och redogjorts för i avhandlingens inledande kapitel – den fenomenologiskt orienterade ansatsen. Ambitionen i detta kapitel är alltså att åskådliggöra vad som hittills kommit fram och visa på vad som verkar vara de centrala aspekterna. Det ger också ett underlag för att gå vidare till avhandlingens avslutande del som diskuterar dessa aspekter och vad de får för innebörd och betydelse i organiserandet av regionala utvecklingsprogram. Här tas dock upp det som verkar vara centralt i det empiriska material som ovan har presenterats och diskuterats för att undersöka; vad är RTP?