Det symboliska perspektivet är måhända det mest abstrakta av de perspektiv som här kommer att gås igenom då det innefattar relativt svårgripbara företeelser. Till exempel
hur vi uppfattar fenomen, tolkar symboler, händelser och hur våra värderingar påverkas i den processen. I en organiseringsprocess blir det enligt ett symboliskt perspektiv viktigare att se vad det som görs eller sägs betyder, och inte vad som egentligen händer eller inte. Vi omger oss i vardagen med mängder av saker som egentligen inte har något substantiellt värde eller betyder något i en objektiv mening – men symbolvärdena kan vara djupt rotade och länka till en komplex uppsättning av värderingar och vår verklighetsuppfattning. En dalahäst är till exempel egentligen bara en målad trähäst med ganska liten materialkostnad och gjord i sådana massupplagor att den knappast kan ses som exklusivt föremål. Ändå kan dalahästen inneha en stark symbolisk betydelse där den kanske associeras till barndomsupplevelser, nationell stolthet, traditioner eller ses som ett varumärke för Dalarna eller Sverige. På samma sätt ser vi ibland i tidningen att kommunalrådet eller landshövdingen tar det första spadtaget för ett nytt motorvägsbygge. Spadtaget i sig gör föga nytta för byggandet av motorvägen, men handlingen kan ses ha ett stort symbolvärde där närvaron av höga dignitärer exempelvis visar hur viktigt bygget är.
Ur ett symboliskt perspektiv är aktivitet och mening inte direkt förbundna med varandra på grund av att vi tolkar det som händer på olika sätt. Vi skapar oss egna erfarenheter och ”glasögon” som vi betraktar vår omvärld med. Ett grundläggande antagande i ett symboliskt perspektiv och organisering är att det finns ett behov av gemensamma symboler, liksom gemensamma tolkningar av symboler. Det bidrar till att lätta på den osäkerhet och ångest som annars skulle ta över tillvaron i en värld som skulle upplevas som ytterst förvirrande i ett kaos av mångtydighet.244
Den sammanhållande faktorn för dessa gemensamma tolkningar brukar oftast benämnas som kultur. Det är ett begrepp som ligger nära det symboliska perspektivet men som varken är lätt att studera eller definiera enligt en enkel och övergripande definition även om många försök har gjorts. Inom organisationsteori pratar man om organisations- och företagskultur, inom antropologi och etnologi analyserar man kultur på andra nivåer efter etniska avgränsningar. Ett försök till en bred definition av kultur sprunget från organisationsstudier har gjorts av en av de mest kända och tongivande organisationsforskaren Geert Hofstede, som menar att kultur är:
”Den kollektiva programmering av hjärnan som skiljer medlemmarna av en grupp eller
kategori av människor från en annan.”245
Definitionen kan vid ett första påseende kännas anstötligt på grund av inslaget av ”programmerade hjärnor”, men fångar ändå något centralt hos kulturen, dels att den är något som gör att vi kan urskilja en grupp från en annan, dels också att kultur är något som är inlärt och ryms i vårt inre och får då återverkningar på hur vi tänker, tycker och agerar. En annan definition som också inrymmer symbolbegreppet är den som Alvesson
244 Bolman & Deal, 2005, Alvesson & Björkman, 1992 245 Hofstede, 1991, sid 13
och Björkman tar upp i sin fallstudie Organisationsidentitet och organisationsbyggande:
Kultur skulle därmed kunna definieras som föreställningar och innebörder som är gemensamma för en viss grupp, som ofta uttrycks eller förmedlas i symbolisk form och som vägleder människornas relaterande till sin gemensamma omvärld.246
Populärt brukar kultur i organisationer också beskrivas som the way we do things around here247, ofta menas i sammanhanget att det är svårt för en ny organisationsmedlem (eller utomstående), att förstå eller se de för givet tagna regler och antaganden som finns hos en grupp människor som utvecklat gemensam kultur. Dessa regler kan ofta vara osynliga även för individerna själva som ingår i kulturen. Det är i regel svårt att redogöra för den egna kulturens innehåll.
Många gånger används isbergsmetaforen för att illustrera detta. Det är endast en liten del av ett flytande isberg som syns ovanför ytan, det mesta döljs för ögat under ytan. Kulturteoretiker 248 menar att det samma gäller även för kulturer där endast vissa delar av kulturen är möjliga att studera med blotta ögat, som strukturer, symboler artefakter och mål, medan andra döljer sig i kulturmedlemmarnas attityder, värderingar, normer och tankemönster.
Organisationskultur – isbergsprincipen
Kultur är något som skapas över tid vartefter ett kollektiv av människor upplever erfarenheter och händelser som leder till gemensamma historier, historia, ritualer, och hjältar. Historier blir delade minnen av de erfarenheter som kollektivt har upplevts och tolkats tillsammans, ritualer blir de sedvänjor och sätt vi handlar på i givna situationer.
246 Alvesson & Björkman, 1992, s 21 247 Bolman & Deal, 2005, s 298 248 French & Bell, 1978; Shein, 1992
Hjältar kanske låter abstrakt och högtravande, men är inte svårt att identifiera i olika sammanhang. Återigen, i de kulturbyggande historier som återberättas är det centrala inte vad som egentligen hände, utan vad det betydde.
Till exempel kan Ingvar Kamprad ses som en hjältefigur i IKEA och allmänt i entreprenörskapssammanhang, en fixstjärna som ofta lyfts fram som symbol för olika egenskaper. Till exempel jordnära, för att han åker en gammal Volvo 240 fast han innehar tillgångar värda miljarder, eller sparsam, som i de exempel som syns i varuhusen – de halva blyertspennorna. Kamprad blir då en symbol, historierna kring honom, hans egenheter och handlingar betyder något mer i sammanhanget som kan tolkas kulturellt. Lokalt och regionalt finns också ofta historier kring speciella individer som på olika sätt gjort sig ryktbara, nästan mytiska, genom historier som sprids – och som ofta är helt okända utanför den lokalregionala kontexten.
Sett på en regional nivå blir kultur någonting som också blir mer komplext än sett till enbart en organisation eller företag. Som regionkapitlet visar så deltar västmanlänningarna med sannolikhet i flera olika regioner samtidigt, där länet inte nödvändigtvis var den indelning som kändes mest relevant för aktörerna. Sannolikt är då också att Västmanland som län också inrymmer ett flertal olika kulturer som både avgränsar olika områden, men som även överlappar varandra för att innevånarna deltar i flera olika kulturer samtidigt. En individ kan ju delta i en lokal kultur som utgår från staden eller bygden där han/hon bor, men även samtidigt i en kultur som vederbörande har med social klasstillhörighet eller yrkesskrå, liksom i en organisationskultur om individen arbetar på ett företag, sannolikt deltar individen också i en nationskultur eller känner annan tillhörighet till någon minoritet. På detta sätt blir olika kulturer också något som lyfts fram beroende på vilken situation och miljö vi befinner oss i – vi anknyter till olika kulturer utan att vi tänker på det eller behöver anstränga oss. Det sker naturligt och undermedvetet.