Det centrala, enligt ett symboliskt perspektiv, är inte alltid vad som görs, utan vad det betyder. Under programperiodens möten i både Västmanland och Södermanland har alltid vissa aktiviteter, metoder, projekt och personer givits särskilt utrymme i berättandet om ”goda exempel” både inifrån länen och ibland även utifrån. De blir symboliska i den mening att de framhålls som särskilt goda och det bakomliggande syftet är att sprida dessa goda exempel vidare i det egna länet. Det som lyfts fram får då en symbolisk funktion i och med att möten signalerar till deltagarna och omvärlden om vad som anses var just ”god” utveckling, vad som är önskvärt och viktigt att uppnå eller hur detta ska ske. I och med detta får RTP också en normerande funktion där vad som är ”rätt” förevisas (och indirekt då också vad som är fel).
I RTP finns en önskan om att finna best practices för olika delar av regionens insatser och funktioner tydligt närvarande. Hur bemöter till exempel vi våra företagare på bästa sätt i kommunerna? Hur gynnar vi kvinnors företagande på bästa sätt? Hur kan lokala initiativ lockas fram på bästa sätt? Hur kan ungdomar bli mer entreprenöriella på bästa sätt? Detta är bara ett axplock av frågor som dyker upp på möten, där olika aktörer, organisationer eller insatser lyfts fram för att förhoppningsvis inspirera och sprida dem vidare till andra aktörer och länsdelar.
Begreppet best practice kan dock vara en tvehövdat. I regel medför det ett sökande i omvärlden efter en practice of excellence som visat sig vara exceptionellt framgångsrik någonstans varpå konceptet ”tas hem” och implementeras med höga förhoppningar i den lokala kontexten. Det är dock inte alltid denna manöver leder till tänkt resultat. Ofta är utvecklingsmetoder och koncept intimt förbundna och framsprungna tillsammans med den kontext som de ursprungligen var avsedda att verka i. Det kan medföra svårigheter med att nå samma framgångar trots att man försöker göra likadant och enligt det som uppfattats som best practice i den ursprungliga miljön. I begreppet ligger också ofta en underliggande tanke om att man vill hitta det bästa sättet att utföra något på, en ultimat metod som otvetydigt säkrar en önskad framgång.
Istället kan det vara rimligt att tänka sig att det finns ett brett spektrum av olika sätt att arbeta framgångsrikt på med regional utveckling inom alla områden. RTP:s aktörssfär visar också upp stora skillnader mellan hur organisationer och kommuner arbetar i de olika insatsområdena. Det kan bero på att det finns olika förutsättningar och utgångspunkter som olika verksamheter utgår ifrån. Likaså finns det även stora likheter mellan aktörerna, en fråga är om det är önskvärt att RTP skulle leda till större homogenitet genom att aktörer anammar det som centralt har uppfattats som best practice.
Ett annat sätt att stimulera regional utveckling är genom att hitta något som samlar regionen genom sin dragkraft. Vid ett näringslivsforum i Södermanlands RTP249 berättade den till mötet inbjuden vetenskapsjournalisten och författaren Maja Hagerman om hur regional utveckling bedrevs i det medeltida Europa. Berättelsen var intressant på många sätt, men kanske framför allt ur ett symboliskt perspektiv översatt till våra dagars regionala utvecklingsinitiativ. Nyckeln till framgång och växande ekonomi, befolkningsmängd och god tillväxt var helt enkelt sätt att se till att inneha en relik av någon art, gärna en helig sådan. Det drog strömmar med nyfikna människor och pilgrimer som gjorde att vissa städers invånarantal mångdubblades och gav näring åt de lokala köpmännen och bönderna som fick sälja sina varor.
Detta blev ett så framgångsrikt koncept under en period under medeltiden att det blev utbrett att många städer i Europa började fabricera reliker med vidhängande historier i hopp om att bli det skulle bli den magnet som drog folk och resurser till regionen.
Relikerna kunde exempelvis vara benrester eller andra lämningar som påstods komma från olika helgon eller till och med förfalskade memorabilia från Jesus livstid. Maja Dagerman menade att vi borde söka efter dagens ”reliker”250 i den omgivning vi befinner oss, symboler som gör att regionen får dragkraft. Kanske är det inte särskilt långt från den tanken vi hittar ord som attraktivitet i dagens RTP-sammanhang. Inte heller finns tanken om att hitta dessa reliker långt borta i litteratur om regional utveckling. Till exempel skriver Asplund att:
I dagens upplevelsesamhälle håller ett mer världsligt vallfärdande på att utvecklas till en massrörelse, t ex 700 000 besökarna per år som i modern tappning vallfärdar till Graceland för att uppleva Elvis Presleys unicitet.251
Han pekar även på att det fortfarande idag vallfärdar 300 000 besökare per år till en plats i Spanien den heliga Birgitta påstods ha besökt. Den kärna av potential som dessa ”reliker” besitter har sedan av regionala och lokala aktörer lett till en omfattande mobilisering:
I båda fallen har platsen och deras genomförartalanger skapat en närmast ursinnig mobilisering kring sina ikoner. Mobiliseringen har ägt rum hos flera olika samverkande idébärare – inte bara hos en begränsad kärntrupp. En snöbollseffekt kan skönjas.252 Mobilisering, som är ett uttryck som använts ofta på RTP-möten253, är något som enligt Asplund inte är särskilt svårt egentligen:
Konsten att mobilisera är inget hokus pokus. I kärnan ligger alltid ett lokalt intresse av att samlas kring någon unik företeelse, som kan generera entusiasm bland lokala idébärare. Så enkelt är det. Men samtidigt skapas – visar det sig – i det lokala spelet mot- och medkrafter som utgör en spännande brygd av erfarenheter att lära sig av.254
På detta sätt återfinns även förhoppningarna om att hitta unicitet även i länen Södermanland och Västmanland, starka symboler som samlar och drar, aktiverar och inspirerar. Här kommer också branding och varumärke in som närliggande begrepp för symbolutveckling255.
I hoppet finns att företag ska etablera sig och skapa arbetstillfällen genom att regionen utstrålar attraktivitet, likaså vill man att turister ska vallfärda i stora skaror som i de ovan givna exemplen. Problemet blir bara att hitta sådana uniciteter. I Sverige har jag noterat en uppgång av antalet medeltids- och vikingamarknader, exempelvis de mer kända i Visby och Arboga, men även mindre i Västmanland som i Kungsör och
250 Inte fabricerade reliker som i exemplet, utan istället handla om sökandet efter det genuina och unika i
regionen
251 Asplund, 2004, s 41 252 ibid
253 Men ordet mobilisering återfinns dock av någon anledning inte i programtexten i RTP Västmanland 254 Asplund, ibid.
Riddarhyttan. Exemplet Riddarhyttan fick dessutom egen tid för presentation vid ett tillväxtråd i Västmanlands RTP. Likaså ökar exempelvis antalet kanotleder och naturleder i kommunerna. Hur många människor det går att locka med mer av samma i kommun efter kommun är svårt att veta. Liksom på medeltiden tycks städerna försöka haka på samma recept i många fall.