Ett annat centralt intryck från aktörernas berättelser och RTP-möten är att det är svårt att sätta fingret på programmets omfattning, vad är RTP och vad är det inte? Till en början kan det tyckas lätt att studera programtexten och få en uppfattning om olika insatsområden, med mera. Om man däremot återigen återvänder till aktörernas berättande tycks RTP bli en svårgreppbar amöba som vill slinka ur händerna när man tror att man fått grepp på den. Några exempel från undersökningens teman:
RTP kan tyckas handla om Västmanlands län som region, men aktörerna pratar inte (enbart) om Västmanlands län när de pratar om regionen när de berättar om RTP utan om andra regionindelningar och begrepp, samt har olikartade åsikter om vad det är som gör en region viktig, riktig och sammanhållen.
RTP kan tyckas handla om tillväxt, men aktörerna har en mängd olikartade uppfattningar om vad tillväxt är, var den kommer ifrån, hur den skapas, hur den ska mätas och så vidare.
RTP kan tyckas handla om entreprenörskap, men vad entreprenörskap och entreprenörer är verkar det finnas många olika uppfattningar om, liksom det oftast egentligen handlar om företagande och företagare egentligen
RTP kan tyckas handla om samverkan, men aktörerna är inte säkra på nyttan med samverkan eller hur det ska gå till, likaså verkar många aktörer vara trötta på samarbete, eller ser helst till att bevaka sina egna positioner.
RTP kan tyckas handla om att se resultat, men aktörerna är osäkra på eller skeptiska till om RTP har möjlighet att nå resultat, påverka tillväxten (som i sin tur var svår att definiera) eller göra någon skillnad. RTP är i mångt och mycket en marginalföreteelse. RTP kan tyckas handla om att skapa nya tillväxtfrämjande insatser, men aktörerna ser att programmet leder till stora mängder prat och ord, men väldigt lite handling, å andra sidan ses det som bra att aktörerna träffas och pratar.
Tema efter tema tycks upplösa sig själv i att det inte går att hitta en gemensam eller samlad bild av vad de handlar om eller går ut på, samt att det som står i det ursprungliga programdokumentet känns urvattnat och diffust. Det verkar inte gå att finna entydiga tolkningar om vad det här med region, tillväxt, entreprenörskap, resultat, handling eller samverkan är, då samtliga teman tycks mynna ut i en komplex flertydighet och motsägelsefulla bilder. Det är svårt att se var RTP börjar och slutar, vilka/vad ingår och vilka som inte ingår, vad görs i RTP och vad skulle ha gjorts ändå. Begreppen känns som den tidigare nämnda amöban eller som finkornig sand som blir omöjlig att hålla fast i sitt grepp när den rinner mellan fingrarna. Å andra sidan kan just detta sägas vara essentiellt för RTP och hur aktörerna erfar och tolkar programmet i sin dagliga verklighet. RTP är i sin karaktär undflyende och låter sig inte fångas.
På samma sätt kan också det bidra till oklarheten att RTP:s programdokument och de ansvariga för RTP på länsstyrelsen använder RTP som ett paraplybegrepp och lyfter in olika pågående aktiviteter och projekt under RTP-namnet. Det blir ett övergripande begrepp för allt som händer i länet, snarare än att man lyfter fram sådant som specifikt
framkommer på grund av RTP. Tillväxtprogrammet blir något, som Alvesson skulle kunna mena, inbegriper lite av allt och därmed också ingenting på samma gång205. Det blir omöjligt att säga vad som är RTP och vad som inte är RTP.
Kanske det är anledningen till att aktörerna egentligen berättar förbluffande lite om RTP egentligen (i konkreta erfarenheter och ordalag) i intervjuerna, och väldigt mycket om regional utveckling generellt, eller det som verkar ligga nära RTP. Programmets karaktär som marginalföreteelse kommer av att aktörer sällan uppfattar sig arbeta med RTP i sin dagliga verksamhet. RTP-rollen blir en roll som spelas på RTP-arenan, men när aktören är tillbaka i sin ”hemorganisation” återfaller han eller hon i sin vanliga roll, kanske med andra prioriteringar och mål än de som finns i programmet.
Aktörerna har oftast inga problem att känna till RTP, eller säga något om det - men får kämpa en aning för att ge några mer ingående exempel och ringa in fenomenet, vad det är i praktiken, hur det skulle kunna göra skillnad osv. Därför blir utsagorna mer allmänna berättelser om den regionala utvecklingen i allmänhet, mer än RTP specifika. Därigenom kommer också RTP att spela en symbolisk roll för ”regional utveckling” i allmänhet. I så mening får man inte endast redogörelser om RTP utan om man trycker på ”RTP-knappen” hos de regionala aktörernas berättarapparater kommer en vidare ring runt regionala frågor, men inte slumpartat utspritt utan berättelser kring vissa avgränsade teman – teman som då får koppling till att konstruera den föreställningsvärld aktörerna uppvisar om RTP. I och med detta går det att ur ett visst perspektiv snäva in vad RTP ”är”, dess varande i den värld som här undersökts.
Det motsägelsefulla i detta ”omfattar allt” är också det att RTP är känt av få utanför den inre aktörskretsen. Det är till exempel få ur allmänheten, få företagare och sannolikt även få i journalistkåren som vet vad ett regionalt tillväxtprogram är. Något som omfattar så mycket kanske också borde kännas till av fler? RTP tycks dock falla in mot sig själv, in i sitt eget epicentrum – för att där föra en undflyende tillvaro.
205 Alvesson, 2002, s 74. Alvesson tar i sitt exempel egentligen upp ”något som inbegriper allt och
12. RTP ur ett organiseringsperspektiv
Så långt har RTP som fenomen lämnat flera olika intryck. Kanske står här ett starkt intryck av en regional oreda eller kaos ut lite extra, tillsammans med att det bland programmets aktörer finns en utbredd skepsis och misstro mot RTP:s möjligheter att kunna göra någon faktisk skillnad mot detta. Här blir huvudmeningen med ”kaos” ett sätt att använda ordet som en dikotomi och semantisk motsats till det som upplevs som ordnat, lättöverskådligt och organiserat. RTP tycks landa i en region där dess aktörer inte har en samsyn om vad de olika ingående huvudkomponenterna är, som vad en region är, eller entreprenörskap, eller tillväxt, och så vidare… Allt detta har redan manifesterats i de teman som redovisats tidigare. Till detta kan läggas uppfattningarna om att de regionala aktörerna i sin helhet är oöverskådligt många och ses ha överlappande/konflikterande roller. En processledare belyser detta under diskussionerna i ett Tillväxtråd:
Vi blir bara fler och fler aktörer som är ute, och det stör bara företagen till slut mer än vi gör nytta.206
I ett till synes oordnade virrvarr av aktörer, föreställningar, målbilder och intressen ska sålunda ett tillväxtprogram förverkligas. Är det möjligt och hur kan man se på det som har hänt under programperioden?
Inom de regionala tillväxtprogrammen pratas det om att utveckling ska ske genom att en mängd regionala aktörer på ett bättre sätt ska samverka i sina aktiviteter, därigenom ska fördelar nås genom lärande, skapande av nya resurser och synergieffekter. Centrala begrepp som kan associeras till denna process som handlar om aktörernas regionala formering i dessa sammanhang är bland andra:
• Samverkan, Samarbete • Nätverkande
• Mobilisering • Koordinering
En röd tråd genom dessa begrepp, med mer eller mindre liktydiga betydelser, är att de pekar på en önskan om en bättre organisering. Det finns sålunda skäl att se på RTP utifrån utgångspunkten att programmets genomförande, mer eller mindre uttalat, handlar om en regional organiseringsprocess. Tanken är att programmet ska utöva en sammanhållande kraft eller påverka länets aktörer i ”rätt” riktning för att på ett bättre sätt ordna de regionala aktörernas aktiviteter. Det förväntas också att det genom
aktörernas interagerande samverkan skapas nya tillväxtfrämjande aktiviteter. Det vill säga två saker – mer ordning, och samtidigt också något nytt.
Grundantagandet i programidén, kan därför tolkas så att det förutsätter att ett bättre ordnat och organiserat län också är ett län som har förutsättningar för högre tillväxt än det oorganiserade. Åtminstone ur ett uppifrån perspektiv – det vill säga de som ligger bakom skapandet av själva grundstrukturen i programtexten.
En ambition med kapitlet är att fånga upp de aspekter som framkommit i tidigare empiriavsnitt och se hur regional organisering ter sig utifrån olika perspektiv. En naturlig hållplats på vägen blir att titta närmare på den organiseringsform som valts för programgenomförandet, partnerskapet, och se vad som är kännetecknande för just partnerskap. Denna form ska enligt de ansvariga på Länsstyrelsen genomsyra de regionala tillväxtprogrammen. Hur kan ett idealt partnerskap se ut och hur anknyter RTP till detta? Finns det en bredare och mångtydigare bild av partnerskap utifrån andra sammanhang?
En annan utgångspunkt för diskussion blir också olika aspekter och teorier på organiseringen i sig. Organisering/organisation som teoribildning är ett område med anor och där blir det intressant att studera en rad viktiga grundantaganden för organisering. Här blir till exempel begreppet struktur centralt att börja med när det gäller synen på det organiserade, liksom det blir naturligt att titta på organisationsteori som är det område vars främsta uppgift är att studera och försöka förstå organisering. Länets aktörer beskrev i föregående empiriavsnitt regionen som en plats där dragkamper och konkurrens av olika slag har en central roll. Här blir det därför också viktigt att titta på begreppet makt och relatera det till RTP-processen och regional organisering. En betydande del av empirin berör olika RTP-möten och anteckningar från mitt deltagande på dessa möten handlar om prat vilket diskuteras i tidigare kapitel. I detta kapitel finns skäl att åter plocka upp den tråden och se hur pratet kan spela roll ur ett organiseringsperspektiv, till exempel ur aspekten att det vid dessa tillfällen kan skapas gemensamma tolkningar, målbilder och symboler. Därför blir det symboliska också en viktig aspekt som nedan kommer att behandlas. Sett ur en del aktörers redogörelser så reduceras ibland RTP till enbart ha förmåga att agera på det symboliska planet, därför är det ett naturligt perspektiv att fördjupa
I RTP finns också en önskan om det nya som ett resultat av programmet – att det ska leda till förändring i en regional kontext som bryter med existerande arbetssätt och struktur. En diskussion i kapitlet är därför att behandla de tidigare nämnda dikotomierna ordning och kaos, där intressanta kopplingar kan göras till ambitionen med RTP att skapa förändring och högre innovativitet i länet och hur förutsättningarna för det kan påverkas genom den regionala organiseringen med målet om ordning.