Budskapet har ”gått fram” till aktörerna om att det är samverkan som önskades av dem från ”ovan”, det vill säga från regeringens och länsstyrelsens håll, något som visar sig i aktörernas berättelser om samarbete. Däremot är det inte alltid något som fungerar enligt plan eller teori. En processledare uttalade sig på följande sätt:
Sen är ju grundtanken att det ska vara en samverkan kring de här frågorna och att man på något sätt ska använda resurserna som finns på ett bättre sätt, det där är väl någonting som kanske inte riktigt funkar än.
I situationer när det inte fungerar tillskrivs det ofta någon hindrande faktor, till exempel konkurrens mellan organisationer eller konkurrerande mål. En kommunal aktör visualiserar detta i ett exempel där näringslivsansvariga i två kommuner diskuterat företagsetablering och det visade sig vara ett problematiskt område att samverka inom:
Jag pratade med Näringslivsansvarig på Kommun X om förfrågningar som man får från företagare, om han skulle få en förfrågan av någon som skulle passa för etablering i min Kommun Y. Men han sa ju då att det ingår ju inte i mitt uppdrag, för hans uppdrag är ju att jobba som etablerare i sin kommun.
Detta visar att kommunerna kämpar för att företag ska etableras i den egna kommunen. Aktören menar här att även om ett företag i etableringstankar i sig skulle finna en bättre förutsättning för etablering någon annanstans än i den egna kommunen, försöker man ändå att locka det till den egna kommunen – även om till exempel grannkommunen skulle passa företaget bättre på lång sikt.
Aktören fortsätter sin beskrivning av exemplet:
En kommun närliggande Kommun X har bra expansionsområden, industritomter för industriverksamhet. En verksamhet här centralt ska flyttas från en del av staden till en annan del av staden. Då ligger det i näringslivschefens intresse i Kommun X att se till och hitta en lösning. På lokal nivå ligger hans intresse i att se till att företaget hittar en bra etablering på andra sidan staden. Ur ett regionalt och företagsintressant perspektiv har kanske den här gränsande kommunen bättre förutsättningar, så på en regional nivå så pratar de här näringslivscheferna om vikten av att samverka regionalt, men ur ett personligt perspektiv och ett lokalt perspektiv så är inte det intressant. För det är arbetsplatser på den lokala nivån.
Konkurrens verkar sålunda starkt hämmande för samverkan på kommunal nivå vad gäller företagsetablering. Det finns dock exempel på att detta inte är inom det enda området man konkurrerar. En annan kommunal företrädare menar:
Precis som inom våra tre grannkommuner när man inom gymnasieskolorna måste samverka för att hitta en gemensam gymnasieplattform, det här med gymnasiesatsning X; men då tar ju ni våra elever. Från vår kommun och så vidare.
Samma konkurrensförhållande dyker upp på fler områden, till exempel inflyttande nya invånare eller inom besöksnäringen. Ibland benämns besöksnäringen som ett möjligt samarbetsområde, men också som ett där kommunerna också försöker hitta samarbetspartners finns någon annanstans än i de närmaste grannkommunerna. En kommunal aktör uttrycker sig på följande sätt:
När det gäller turistisk inriktning så kanske vi har ett annat samarbete som plockar upp orter som är likvärdiga med oss och kanske jobbar med någon kommun som ligger utanför regionen.
Aktören menar dock att det inte huvudsakligen är av konkurrensskäl utan att man söker andra kommuner att samarbeta med utifrån att man delar gemensamma förutsättningar. Aktören menar också:
Men jag tror inte att det alltid kommer att vara så att den regionen (aktörens del av länet, förf anm) kommer att göra saker tillsammans, för vi har ju delvis olika förutsättningar. En annan kommunal aktör har dock en idé om vad som hindrar att samarbeten kan skjuta fart trots denna upplevda interna konkurrens inom länet, han nämner att tankar om samarbete kommer i ett alltför tidigt skede och att kommunerna först måste hitta sin identitet i till att börja med, för att sedan kunna ingå i en större identitet i regionen där man kan se på vilka fördelar ett samarbete skulle kunna ha i ett större perspektiv:
Man bör inte börja inte utifrån perspektivet att vi ska börja samarbete utan i ”vad är vår identitet?”, ”vad har vi för målsättningar?”. Jag tror att förmågan att hålla sig till sådana här planer (RTP, förf anm.) beror på hur långt man har kommit i sin egen målstyrning. Det som hindrar samarbete går enligt denna aktör att finna i att kommuner inte arbetat tillräckligt med målstyrning och att denna målstyrning borde utgå ifrån en lokal identitet. När detta är gjort blir det lättare att kunna samarbeta och rädslan för konkurrenter upplevs som mindre.
En annan hämmande faktor som nämns av en projektledare som menar att det finns en utbredd trötthet vad gäller samarbete och samverkan som hindrar att de överhuvudtaget kommer igång eller på fråga:
Oj, till vilken nytta ska man samarbeta, det är just det. Jag börjar bli rätt trött på samverkan och samarbete som uttryck.
Det centrala i hans berättelse är nytta och att det sällan framgår i dessa beskrivningar om önskade samarbeten vad själva nyttan eller mervärdet med dem är. Han menar att
detta måste klargöras först och främst, annars kommer samarbetet aldrig till stånd. I den projektvärld aktören befinner sig i är ofta också samarbete mellan aktörer en förutsättning för att få medel i ansökningar, från till exempel EU-håll, vilket gör att han upplever en trötthet på att samarbete som uttryck ständigt ska finnas med i alla skrivelser, planer och program.
En av de kommunala aktörerna har en hel del att berätta om sina erfarenheter av samarbete:
Tanken var ju att man skulle få med länsmyndigheterna, staten, kommunerna, det lokala eller regionala näringslivet, företrädare från näringslivsorganisationer, akademi och att alla ska vara med och bidra för att det här programmet ska bli väldigt bra. Men på något sätt är det också så att vi har väldigt olika agendor.
Och fortsätter senare:
… för det är ju omöjligt att samordna dem när alla har sina egna små påvedömen och egna gränser. Då faller väldigt mycket av det här. Det blir väldigt mycket av önsketänkande.
Aktören pekar på att det finns betydande låsningar som kommer av att aktörer och organisationer har olika mål som står i konflikt med varandra. Regionen blir också en arena för en maktkamp och positionsbevakande.
Han fortsätter med fler bekymrande omständigheter med samarbeten:
En nackdel med samarbeten är ju att det blir som på fjällvandring, det vill säga att den långsammaste får bestämma takten. Så går det dåligt för en kommun så får de andra anpassa sitt budgetarbete till deras nivå
Detta antyder att det inte råder jämlika förhållanden mellan kommunerna i regionen, vissa har mer resurser/är större och kan därför driva på förändringar på ett annat sätt än de små, men tillåts inte alltid att göra det om utvecklingen ska gå lika fort över hela länet.
Denne kommunala aktör lämnar också ett exempel på hur ett potentiellt regionalt samarbete inte blev av på grund av intresse- och maktkonflikter:
Vi har företagare som är tidigt pensionerade, men som har massor med erfarenheter av stål, personadministration och annat. Ett förslag var då att bilda ett projekt där de skulle vara mentorer till unga och nystartade företagare. Vi tände på alla cylindrarna och tillsatte en projektledare som jobbat i två år och fått jättebra respons och det har fungerat jättebra, vi var till och med värdar för riksmötet för mentorer. Nå allt gott och väl, sen nås vi av ryktet att nu ska Almi starta ett länsprojekt med mentorer. Vore det inte käckt att man la ihop det då? Det verkar vara en bra idé. Vi kan gärna erbjuda oss att vara noden i det här.
Näpp! De ska anställa en egen som sköter det här på länsnivå. Vad kan det skapa annat än kaos, demoralisering och förvirring, åtminstone i våra två kommuner där vi arbetat
framgångsrikt i flera år, nu kommer ett länsprojekt som ska göra samma sak. Varför kunde man inte ha samordnat det hela, det hade inte varit så svårt tycker jag om viljan hade funnits.
Han spär på med ytterligare erfarenheter, denna gång gäller det samarbeten över länsgränserna mellan två olika landsting:
Sjukvården har inte klarat av det. Västmanlands och Dalarnas Sjukvård, vi lider av att man inte kan samarbeta. Med små lasarett på bägge sidor om länsgränserna så krigar man istället för att samverka. Det enda landstingen är överens om är den andres fel, men det är ju inte så mycket att bygga ett samarbete på.
Återigen tycks bevakningen av de egna intressena och positioner ställa till det i det regionala samarbetet.