4 EN [TEORETISK] REFERENSRAM
4.2 Tillväxt i småföretag
4.2.3 Svenska studier om småföretags tillväxt
Det finns många svenska studier som kopplar ihop småföretag med tillväxtbegreppet och för den delen även entreprenörskapsbegreppet. Några av de svenska ”klassiska” studierna på senare år står bland annat Davidsson (1989) och Wiklund (1998) för. Davidssons (1989) avhandling har som ett av sina mål att försöka redovisa karakteristika i ledningsfunktionen, företaget, branschen och dess kontext som stödjer respektive hämmar småföretagets tillväxt. Huvudfrågan är att försöka besvara varför vissa företag fortsatte att växa och utvecklas medan andra står stilla. Ett liknande syfte framställs i Wiklunds avhandling som följde nästan ett decenium senare. Davidssons studieobjekt är företag med 2 till 20 anställda medan Wiklund använder sig av studieobjekt med 10 till 49 anställda. Sett till Europeiska Kommissionens definition innefattar därför Davidsson både mikro-, samt småföretag och Wiklunds studie enbart småföretag. Ingen av studierna tar sig an soloföretagarens tillväxtproblematik. Davidsson (1989) har även ett fokus på att företagen ska vara ägarledda, dvs. VD är samtidigt ägaren till företaget.
Resultatet från Davidssons (1989) studie är att tre olika faktorer har direkt koppling till ett företags historiska ekonomiska utveckling; Entreprenörens förmåga65, behov och tillfällen (1989, s. 210, egen
64 Penrose skiljer på två typer av entreprenörer; där den enas ambitioner är att ha ett kundperspektiv med
produktutvecklingar i centrum. Penrose kallar dessa entreprenörer ”Good-will builders” där förbättringar av produkten anses leda till tillväxt. Den senare entreprenören är visionär och önskar skapa ett storslaget emperium. Entreprenörens intresse består i att hårdhänt bevaka sitt område gentemot sina konkurrenter och lämnar sällan sitt kompetensområde. Penrose kallar den entreprenören ”The empire-builder”. (Penrose, 1995, s. 40). Oavsett vad ”ambitionen” grundar sig i är det viktigt att fastlå att den enligt Penrose är väsentlig för att nå framgång.
65 Här använder sig Davidsson (1989) av entreprenören som ledargestalt till skillnad från Penrose syn (1995)
som tonar ner entreprenörens administrativa förmåga samt deras managementegenskaper. Det skiljer dock 30 år mellan deras arbeten vilket kan förklaras med att entreprenören som begrepp fått en mer utslätad innebörd som även kan betyda företagare i allmänhet (se tidigare diskussion om begreppet entreprenörskap i avsnittet
92 En teoretisk referensram
översättning). Davidsson (1989) hämtar inspiration från Katona´s tankar om betydelsen av vilja och förmågor (Katona & Strumpel, 1972). Enligt Katona är alla ekonomiska beteenden ett resultat av interna processer snarare än av ett utomstående tryck. Viljan och förmågan skiljer sig åt mellan olika individer. Katona´s forskningsfokus var konsumtion och sparande – emellertid fann Davidsson (1989) att tankegångarna även gick att applicera på småföretag och dess prestationer relaterade till tillväxt. Här kan man tala om hur forskarens (i det här fallet Davidsson) hämtar inspiration från ett angränsande forskningsområde.
Det som anses som en nyckelfaktorn i Davidssons studie är entreprenörernas behov eftersom den är direkt kopplad till entreprenörens motivation till hur individen ska agera beroende på vilka tillfällen och möjligheter som uppstår. Behoven tenderar att variera över tid varav uppkomna tillfällen och möjligheter uppstår på olika sätt. I studien står både respondenternas självskattning samt en mer objektiv bedömning i centrum och Davidsson finner en korrelation mellan respondenternas perception om sin egen förmåga kopplat till tillväxt. Emellertid ger den objektiva mätning av entreprenörens förmåga ett starkare signifikansvärde än den egna perceptionen. Viljan att växa (growth aspirations) befinns vara starkt sammankopplad till vilka förväntningar som entreprenören har på tillväxt. Kopplat till Penrose teori (1995) vidrör hon enbart faktorer som individuella behov. Eftersom hon har ett småföretagarperspektiv diskuterar hon snarare företagets motiv till att växa. Penrose (1995) diskuterar att företag som växer sällan gör det av ekonomiska skäl. Emellertid finns en önskan om fortsatt tillväxt för det gynnar samtliga intressen, ägare, ledning samt anställda får högre status och till viss del utdelningar med hjälp av ett växande företag. Penrose (1995) menar därför att ekonomiska vinster i växande företag ofta återinvesteras och att minsta möjliga del delas ut till aktieägarna. Entreprenörens ”state of mind” är däremot viktig i Penrose teori samt deras ambition. Det kan då ses som en direkt likhet mellan de två studierna. Ambitionen att växa bygger i princip på att det finns ett behov att tillfredställa som kan uttryckas som entreprenörens ”state of mind”. I studien bekräftar Davidsson (1989) tidigare studier som poängterar; företagets ålder, branschens dynamik66, ägarförhållande,
ledarskapets ålder, företaget storlek och kompetensnivå som faktorer till tillväxt. Studien avslutas med att poängtera att flertalet småföretag är nöjda med att befinna sig på status quo. Behovet av att utvecklas och att sträva mot högre mål anses ha minskat. En nöjdhet har innfunnit sig. Emellertid visar det sig i studien att ett mindre antal småföretag skapat tillväxt som beror på deras egen förmåga och tillfällen istället för behov. Kopplingen mellan tillfällen och möjligheter kan härledas till vad Penrose skulle benämna mellanrum eller ”interstices”. Davidsson uttrycker att den utvecklingen beror på ett kontinuerligt entreprenörskap – oavsett om synliga behov föreligger. Wiklunds (1998) långtidudinella studie visar upp ett mer externt resultat och fokus än Davidssons studie (1989).
I sin studie definierar Wiklund tillväxt som en ökning av storlek över tid. Wiklund menar att han tar sig an ett företagsperspektiv beroende på att ökningen i sig vilar på en ökad försäljning (omsättningsökning), vilket leder till en ökad storlek på sikt. Tillväxten kan visa sig genom att verksamheten blir större eller att entreprenören genom ökade intäkter får möjlighet att starta nya verksamheter på grund av den ökade försäljningen. Wiklund (1998) menar att tillväxt i den
”Entreprenörskap som vetenskapsområde”). Entreprenören i Penrose teori är samtidigt mer av ett förhållningssätt, en resurs, som kan finnas inneboende både i managementkaraktären samt i andra karaktärer.
66 Här kan koppling även göras till Penrose (1995) teori om att en ekonomi i förändringar skapar mellanrum
93 En teoretisk referensram
bemärkelsen både är en process och ett tillstånd67. Emellertid stannar inte Wiklund där utan inkluderar
även arbetskrafttillväxt och värdetillväxt i definitionen.
Tabell 7: Kritiska tillväxtfaktorer
Tillväxtfaktorer
Resultat
Strategier Småföretag som har en strategisk orientering och kontinuerligt arbetar med strategiska frågor visar upp en högre tillväxt
Dynamisk omgivning Företag som befinner sig i en kontext med dynamiska förändringar tenderar att växa snabbare än företag med stabil omgivning.
Marknad Tillväxten tenderar att vara högre om man befinner sig på tillväxtmarknader jämfört med att ta marknadsandelar från konkurrenter på en stabil marknad
Resurser Resurser (individuellt hos entreprenören, inom företaget samt hos företagets nätverk) tenderar enligt Wiklund att inte vara avgörande för tillväxten.68
Attityder *En positiv attityd gentemot marknadsföring tenderar att bidra till ökad tillväxt i företaget. *En positiv attityd till arbetskrafttillväxt har ingen korrelation till tillväxt.
*En positiv attityd till arbetsuppgifterna tenderar att vara mer betydelsefull för tillväxten än entreprenörens attityd till de fördelar som arbetsuppgifterna ger. Fördel kan här vara en god levnadstandard, medan fokus på arbetsuppgiften mer handlar om arbetsuppgifterna är utvecklande och stimulerande.
Omgivningens dynamik är den största positiva effekten på entreprenöriellt förhållningssätt och ett icke försumbart negativt inflytande på tillväxt/…/för att ett företag ska kunna tillvarata möjligheter i omgivningen så behöver de ett entreprenöriellt förhållningssätt (Wiklund, 2001, s. 282 ff).
Marknadens dynamik i sig självt är ett av de viktigaste bidragen för att tillväxt i ett småföretag kan skapas (Wiklund, 2001). Emellertid är det den entreprenöriella förhållningssättet som strategi som omsätts till handlande och agerande som de facto leder till tillväxt. I sin studie utgår Wiklund från Millers (1983) förslag på vad en entreprenöriell strategi innefattar. Enligt Millers undersökning framkommer att innovation, risktagande och proaktivitet är av central betydelse och kan kategoriseras som en entreprenöriell strategi. Emellertid finner Wiklund (2001) att mätskalan som Millers (1983) utgick ifrån inte enbart behandlar själva handlingen, utan även entreprenörens attityder. Med anledning av detta anser Wiklund att vad man egentligen mäter är ett förhållningssätt snarare än en strategi som mer påtagligt antyder handling. Handlingen beskrivs som central i Wiklunds (2001) studie där han beskriver faktorer som erfarenhet, personlighetdrag som sekundära eller indirekta faktorer för att nå tillväxt. Hur sedan entreprenören omsätter sin klokhet i handling är alltså avgörande. Enligt Penrose definition är det managementkaraktären som omsätter en idé till handling och inte entreprenören själv, som istället mer står för idégenereringen. Emellertid är det som tidigare nämnts inte helt glasklart var skiljelinjen mellan management och entreprenörkaraktären går i ett penroseiskt perspektiv.
De tre faktorerna som Wiklund utgår ifrån (innovation, risktagande samt proaktivitet) vilka mäter entreprenöriellt förhållningssätt, har i mer aktuella studier utökats till fem dimensioner som kompletterats med entreprenöriell självständighet samt aggressiv konkurrenskraft (Lumpkin & Dess, 1996)69. Forskningsområdet benäms entrepreneurial orientation, EO. I en kvantitativ metastudie
(jämförelse av vetenskapliga artiklar) vars syfte är att se om det finns en signifikans avseende EO och
67 Penrose menar tillika med Wiklund att tillväxt både kan ses som ett resultat samt en naturlig utvecklings- och
förändringsprocess.
68 Här finns t.ex. en skillnad mot den forskning som proklamerar nätverkets betydelse för att tillväxt ska nås
genom resursåtkomst. Wiklund diskuterar att tillväxten inte beror på vilka resurser företaget har. Snarare beror det på hur företaget omsätter resurser till handling, en strategi, som avgörande för företagets tillväxt.
69 (Studien (Lumpin & Dess, 1996) kom innan Wiklunds (1998) avhandling. Dock fokuserade Wiklund (1998)
94 En teoretisk referensram
företagens ekonomiska utförande visar det sig att det fanns svårigheter med att klargöra dessa samband på grund av olika felkällor70 (Rauch, Wiklund, Lumpkin, & Frese, 2009).
I ett vidare resonemang med utgångspunkt i studiens resultat resonerar Wiklund (2001) att småföretags förmåga att ta tillvara på möjligheter är av avgörande betydelse. Viktigt är att känna till vilken kärnkompetens som den egna organisationen besitter och inom vilka olika marknadsegment som denna kärna kan ta sig in på. Det blir därför viktigt att ständigt se över och utveckla sitt produktsortiment. I och med detta blir därför omvärldsbevakningen av stor betydelse, men framförallt entreprenörens tolkning av densamma. Wiklunds resonemang påminner till stor del av det Penrose benämner som den grundläggande positionen i företaget. Kunskapen om vad kärnkompetensen består av och därefter finna nya användningsområden i mellanrummen kan bidra med nya produkter och utmaningar.
4.2.3.1 Soloföretagarens tillväxtförmåga
Soloföretaget passar inte in i den gängse beskrivningen av svenskt – och utländskt – näringsliv där normen fortfarande till stor del är ett stort företag med många anställda och där människor antas vara antingen arbetsgivare, anställda eller arbetslösa (Hult m.fl., 1998, s. 151). Ovanstående resultat från en studie kring soloföretagarens kontext och vardag försöker beskriva att soloföretagares (även kallade ensamföretagare) situation inte alltid blir uppmärksammad vare sig i studier eller av policybeslut för utveckling. Trots detta faktum bestod andelen företagare i Sverige 1998 av 75 procent soloföretagare. Istället har forskning mer intresserat sig för tillväxtföretagen och de faktorer som påverkar eller hindrar företags tillväxt (Hult m.fl., 1998).
I en studie som genomfördes av Hult m.fl. (1998) fick soloföretagare i tre svenska kommuner svara på dels en kvantitativ enkät dels medverka i en kvalitativt inriktad intervju. Intressanta resultat från denna studie redovisar vilken bild soloföretagarna gav av begreppet tillväxt. 40 procent definierar företagets omsättningen som ett mått på tillväxt, 10 procent menar andra ekonomiska variabler såsom vinst, pengar eller lönsamhet. 30 procent hävdar att tillväxten kan mätas genom en kvantitativ beräkning av antal kunder. Övriga 20 procent anser att ett mått på tillväxt är antal sålda produkter, kvalitets- och utvecklingsarbete, antal anställda samt gjorda investeringar (Hult m.fl., 1998)
Generellt befanns soloföretagarena vara en homogen grupp utan drivkrafter att expandera sin verksamhet. Sex procent såg tillväxt som något betydelsefullt i sitt företag och den gruppen ville se en ökning av omsättning för att möjliggöra anställning av personal. Året efter att studien genomförts hade sju procent anställt personal (Hult m.fl., 1998). Bland de sex procenten, som både hade attityd samt vilja till att skapa tillväxt genom högre omsättning, visade det sig att detta även gav effekt i högre omsättning jämfört med den mer negativa, passiva gruppen av soloföretagare. Det visade sig även att ”tillväxtgruppens” kunder i högre utsträckning var större privata företag än privatpersoner och att soloföretagarna även arbetade tillsammans med andra mindre företag i gemensamma projekt (Hult m.fl., 1998).
70 Felkällorna var t.ex. att samtliga studier applicerades på befintliga företag och inte företag som gått i konkurs.
Risktagande som faktor indikerar att några ur den kategorin antagligen inte torde överleva. Samtidigt saknades det i vissa studier grundläggande beskrivande statistik vilket försvårar jämförelse mellan de vetenskapliga artiklarna.
95 En teoretisk referensram