System för samverkan och det sociala kapitalets betydelse

Om det externa perspektivet i egentlig mening behandlar byggandet av attraktiva platser för att locka till sig individer och/eller etableringar av företag innefattar det interna att ta tillvara på regionens egna förutsättningar. Teoribildningen ur ett internt perspektiv hämtas huvudsakligen från den neoösterrikiska teoribildning som tidigare nämnts ovan, men även från forskning som intresserat sig för innovationssystem, kluster, industriella distrikt samt teorin om socialt kapital.

4.1.5.1 Innovationssystemet

Ett innovationssystemperspektiv fokuserar på samspelet mellan olika aktörer. I studier av regionala innovationssystem analyseras ofta regionala kluster och nätverk av företag (Edquist, 2002). Ett regionalt innovationssystem handlar också om hur en regions olika aktörer interagerar med varandra och resultatet av detta (Edquist, 2002; Fritsch, 2002). Edquist (2002) menar dessutom att ett regionalt innovationssystem även kan karakteriseras som den process av alla viktiga faktorer som påverkar utvecklingen, osäkerheten och användandet av innovationer, men även relationen mellan dessa faktorer. Sett till Edquist karaktäriserande av begreppet går det att se dels på systemet utifrån, dvs. vilka stödsystem finns det för den enskilde entreprenören att nyttja för att främja innovationsskapande processer, dels också innifrån systemet, dvs. vilka specfikt stödsystem avänder den här entreprenören, och varför.

Fokus på innovation, och system för innoverande, bygger på antagandet att innovation de facto leder till tillväxt. Innovation ses som en kunskapsutveckling som leder fram till tillväxt, t.ex. genom en teknologisk utveckling oberoende av kapitaltillångar och humankapital (Fagerberg, Verspagen, & Tunzelman, 1994). Det behöver emellertid inte vara en teknologisk utveckling, det kan även vara en utveckling av en tjänst eller process som räknas som innovation. Idén är dock att innovationen ska leda fram till användning och till en marknad (Bessant & Tidd, 2007). Det är inte alltid självklart att innovativa ”aktiviteter” inom ramen för ett regionalt innovationssystem faktiskt leder till tillväxt. Crescenzi (2005) som har studerat innovationsystem i olika europeiska länder menar att innovationssystem som liknar varandra inte behöver ge samma tillväxtresultat i olika regioner. Tendensen är att de mer perifiera regionerna inte får samma utdelning som de mer centralt belägna regionerna. Crescenzi (2005) förklarar detta med att det finns en avsaknad av humankapital51 _{i dessa}

regioner.

Kopplingen till nätverksforskning är självklar ur ett innovationssystemperspektiv. Nätverksforskning inom entreprenörskapsforskning intresserar sig för vilka resurser som entreprenörer och företag har tillgång till genom sina sociala nätverk (Landström, 2000). Resonemang kring nätverkets starka och svaga länkar har legat till grund för detta intresse och forskning har visat att entreprenören bör ha ett nätverk präglat av täthet och korta kontaktvägar till centrala aktörer (Granovetter, 1973). Det antyds även av andra forskare som menar att innovationsverksamhet sker lokalt och därför är beroende av den lokala omgivningens spatiala närhet (Edquist, 2002; Fritsch, 2002). Granovetter (1973) poängterar att starka länkar till skillnad mot svaga är bra för att utöva makt, men att den är oanvändbar på grund av överflödet av information. Svaga länkar innehåller däremot mindre överflödig information. Konkret information ses som viktigare än makt, varför svaga länkar ibland ses som mer fördelaktiga. Andra

51 _{Humankapital = människors kunskaper, färdigheter och andra till produktionsförmågan bidragande fysiska och}

72 En teoretisk referensram

fördelar med svaga länkar förklaras också av att nyhetsvärdet är högre på grund av att aktörer med starka länkar ofta rör sig i samma cirklar (Granovetter, 2005).

4.1.5.2 Klusterperspektivet

Ett klusterperspektiv är; ett system av aktörer som tillsammans skapar mervärden – ett system där 1 + 1 är 3. Alltså, ett system där olika synergieffekter skapar mervärden som är större än vad de två >>1:orna<< skulle lyckas med på egen hand(NUTEK, 2001, s. 13).

Klustermodellen syftar till att förklara varför nationer och/eller regioner är långsiktigt konkurrenskraftiga inom vissa branscher. Den har sin utgångspunkt i Porters företagsinriktade arbeten om betydelsen av konkurrensstrategi och värdekedjor för att förstå affärsrörelsers förmåga till långsiktig framgång (Porter, 1985). I senare studier beskriver Porter (1990) den mikroekonomiska miljön där ett företag opererar. Diamantmodellen som Porter valt att kalla den, beskriver fyra grundläggande drivkrafter, vilka verkar i den generella mikromiljön inom ett land och i den specifika mikromiljön i ett specifikt kluster. Drivkrafterna beskrivs som; grunden till konkurrens (förekomsten av relaterade näringar och stödjande verksamheter), företags val av strategier, efterfrågans karaktär (sofistikerade och krävande kunder som känner av eller varslar om tendenser på en internationell marknad) samt graden av klusterlänkar (företagsstruktur och rivalitet inom den egna branschen) (Porter, 1990). Diamantmodellen kan ses som ett verktyg utifrån en nationell nivå medan klusterteorin mer bygger på en regional nivå med en geografisk täthet mellan sammankopplade företag vilka kompletterar varandra.

Clusters can take varying forms depending on their depth and sophistication, but most include end-product or service companies; suppliers of specialized inputs, components, machinery, and services; financial institutions; and firms in related industries. Clusters also often include firms in downstream industries (that is channels or customers); producers of complementary products; specialized infrastructure providers; government and other institutions providing specialized training, education, information, research and technical support (such as universities, think tanks, vocational training providers); and standards-setting agencies. Government agencies that significantly can be considered part of it. Finally, many clusters include trade associations and other collective private sector bodies that support cluster members (Porter, 1990, s. 199).

Det övergripande syftet med Porters modell är att försöka visa vilka dimensioner som är centrala för att förklara hur långsiktig industriell konkurrenskraft skapas och vidmakthålls. Utifrån ett regionalt perspektiv används inte sällan kluster i en vidare innebörd. Kluster är vad aktörer inom en region väljer att betrakta och definiera som ett kluster (Eklund, Hallencreutz, & Lundequist, 2004). Författarna menar att kluster i ett regionalt sammanhang består av en process där man försöker att få igång och stärka samspelet mellan företag inom ett gemensamt strategiskt kompetensområde och mellan företag och andra aktörer. Porters (1990) resonemang i citatet ovan gör även den gällande om att kluster kan se ut på olika sätt. Trots att Porter är nationalekonom erkänner han villigt att de interna faktorerna inom ett företag spelar roll; Other interesting work is beginning to gather steam around internal incentive problems within firms (Porter, 1998, s. 7).

Inga teorier undgår kritik och det gäller även Porters teori om värdekedjor och kluster;

In his cluster teories begins to develop notions of actor systems which can only fit the value chain model more or less by forcing them to do so/…/ Clearly the value chain as a metaphor owes much to the traditional concept of industry which materials move through various stages

73 En teoretisk referensram

in the process/…/yet today´s business game is a very different one and therefore some of the old models and metaphors lose their power/…/ The Value chain was a stronger metaphor in a production- and materialsbased economy than in a knowledge- and service-based one. While brilliant in its time, it now fails to evoke the complexity and multidimensionality of reconfiguration opportunites – of the new business system design space. It represent a valid and strong analytical framework but it constrains the view (Normann, 2001, ss. 49-50)

Då klusterteorin bygger på värdekedjans dimensioner som är anpassad efter traditionell industri har den svårt att anpassa sig till dagens kunskapssamhället enligt Normann (2001). Klusterbegreppet har även kritiserats för att vara alldeles för vagt (DeBresson & Amesse, 1991) och samtidigt allomfattande (Wictorin, 2007). Wictorin (2007) undersökte i sin studie om det fanns ett samband mellan arbetsproduktiviteten och en hög eller låg grad av geografisk koncentration av likartade företag. Studien visade dock inga sådana samband. Snarare poängterades närheten till internationella marknader som mer betydelsefull. I vissa humankapitalberoende brancher (datanäring t.ex.) kunde emellertid arbetsproduktiviteten förklaras med arbetskraftens rörlighet mellan likartade företag (Wictorin, 2007). Andra forskare uppmärksammar policyintresset av att skapa regional konkurrenskraft via ”best practice”. Hosper (2006) menar att det är svårt, med tanke på att de mest framgångrika också är de svåraste att imitera och att lära sig av. Slutsatsen som dras är att om regionen förlitar sig på andra exempel bidrar detta till att underminera den egna regionens konkurrenskraft och därtill blir regionen ett offer för ett territoriellt lopp tills regionen når botten. Det är bättre att regionens ansvariga justerar policyinsatserna mot regionens tillgångar snarare än gentemot bortkastade försök att bli ett ytterligare Silicon Valley (Hospers, 2006).

4.1.5.3 Det industriella distriktet

Teorin om de industriella distriktens styrkor har på sätt och viss lagt grunden till tankarna om ovanstående olika samarbets- och relationskonstellationer dvs. olika former av nätverk. I början av 1900-talet intresserade sig Marshall (1920, hämtad från Belussi & Caldari, (2009)) för begreppet industriella distrikt och försökte utkristallisera dess innebörd. Förklaringen handlade om att det finns en plats med en koncentration av företag. Det handlar däremot inte om att det endast är en plats där företaget är beläget, det kan även ha andra bevekelsegrunder; närheten till råvaror, kunder och därtill staden (Marshall, 1920 hämtad från Belussi & Caldari, 2009). Om lokaliseringen blir bestående under en längre tid transformeras platsen till ett ”industriellt distrikt” som symboliserades av att platsen och dess fördelar blir mer sammansatta. Värdefull kunskap går i arv och kompetensen bibehålls samtidigt i distriktet. På samma gång växer det upp (under)stödjande företag till de befintliga företagen i distriktet. Under den tidsperiod som Marshall verkade pågick det samtidigt en stor teknikutveckling där maskinerna förbättrades vilket ledde till högre grad av vitalitet i dessa distrikt än vad annars skulle varit fallet (Belussi & Caldari, 2009). Marshall (1920) fann också att idéflödet var stort i de industriella distrikten:

If one man starts a new idea, it´s taken up by others and combined with suggestions of their own; and thus it becomes the source of further new ideas (Marshall, 1920, s. 271 hämtad från Belussi & Caldari, 2009, s. 337). 52

52 _{Citatet implikerar likheter till vad avsnittet RTP - en arena för entreprenören? har för utgångspunkt. Avsnittet}

diskuterar dels vilka arenor som finns som mötesplatser mellan privata och offentliga aktörer, dels hur programansvariga för RTP kan ha tolkat Lissasbonstrategin (EU-nivå), samt nationella tillväxtdirektiv genom en transformation och omvandling av tankar och idéer (Sevón, 1996) likt Marshall´s tankar som bygger på ett nätverksperspektiv i industriella distrikt.

74 En teoretisk referensram

Denna idéutveckling skedde i ett pågående samspel av konkurrens och samarbete. När distriktet hade utvecklat ovanstående karakteristika definierade Marshall detta som att det fanns något i luften som inte gick att ta på. Distriktet hade uppnått en speciell atmosfär. I denna atmosfär underströk Marshall vikten av kunskap och informationsspridning mellan de olika företagen i distriktet. Becattini (1991) utvecklade sedemera Marshalls atmosfär till ett mer uppdaterat begrepp, kreativ miljö. En av slutsatserna av Marshalls studie är att små- och medelstora företag kan konkurrera med större företag genom att befinna sig i ett industriellt distrikt. På sätt och vis kan man säga att de industriella distrikten och klusterteorin liknar varandra. Det som dock verkar skilja dem åt är att fokus inom klusterforskning snarare verkar behandla uppkomna synergier mellan företagen, men också med andra offentliga och privata aktörer (Belussi & Caldari, 2009). Utifrån tanken om atmosfärer eller miljöers påverkan av tillväxt har även termen socialt kapital utvecklats.

4.1.5.4 Det sociala kapitalet

Ett socialt kapital skiljer sig från fysiskt kapital (montära medel och produktionsverktyg) genom att det istället bygger på förtroende och tillit mellan människor. Putnam, amerikansk statsvetare med stort intresse för demokratiutveckling studerade italienska regioners allt mer självbestämmande funktion och fann stora skillnader vad gäller deras utvecklingsförmåga och ekonomiska utveckling (Helliwell & Putnam, 1995). Putnam fann att regioner som utvecklats positivt dels har ett regionalt styrelseskick som är mer pragmatiskt till sin natur snarare än ideologiskt fastlåst, dels att medborgarna är mer engagerade när de upplever regionens problem och utvecklingsmöjligheter som kollektiva. Det sociala kapitalet ses här som ett produktivt kapital och räknas som ett kapital eftersom de ekonomiska målen annars inte har blivit nådda utan en hög grad av kollektiva insatser – en hög grad av socialt kapital. Putnam fångar socialt kapital i en region genom tre olika faktorer:

1. Civilsamhället

Fyra indikatorer ingår i studien varav två av dem vill fånga bredden och djupet i det civila samhället avseende informationsinhämtning och möjligheten till en meningsfylld fritid. De två andra indikatorerna avser mäta det politiska engagemanget och beteendet hos medborgarna. 2. Institutionell utförande

De olika regionerna mäts avseende genomförandet av regionala aktörer. Aktörernas utförandet jämförs sedan med andra regionala aktörers utförande.

3. Medborgarnas tillfredställelse

Medborgarnas tillfredställelse mäts genom att be dem skatta och bedöma det regionala styrelseskickets agerande och utförande. (Helliwell & Putnam, 1995, s. 297, egen översättning)

Det finns tydliga likheter mellan de olika vetenskapliga inriktningarna – där intresset för samspel och samverkan för att uppnå tillväxt fokuseras – men det finns även skillnader. Emellertid är det inte helt självklart att peka ut dessa skillnader. Innovationssystem kan ses beroende på utgångpunkt både på en nationell, regional eller till och med lokal nivå, men också utifrån ett företagsperspektiv. Kluster blir det som aktörerna själva gör det till (se Porter, 1990 eller Eklund, 2004). Industriellt distrikt är den grund som olika samverkanskonstellationer på olika sätt har hämtat sin inspiration ifrån – vilket även sannolikt givit inspiration till intresset för socialt kapital. I huvudsak bygger dessa olika samverkansbegrepp på ett företagperspektiv. Det offentliga ses i ljuset av dessa mer som stöd åt företags innovationsförmåga och tillväxtkraft. Relaterat till regional utveckling och tillväxt och studiens forskningsfokus, ett regionalt tillväxtprogram – med fokus på en region, fokus på tillväxt och fokus på samverkan är det lätt att förstå vad tillväxtprogrammet och regionala utvecklingsprocesser

75 En teoretisk referensram

kan ha hämtat sin inspiration ifrån. Detta eftersom grunden för regional utveckling delvis bygger samverkan i partnerskap.

4.1.5.5 Partnerskap

Den bärande tanken är, som det tidigare beskrivits, att processen med att fånga gemensamma överenkommelser i en region är via samarbete i partnerskap. Vad finns det för riktlinjer med att samverka i ett partnerskap? Partnerskapslitteratur som framkommit på senare år tar mer övergripande grepp över partnerskapets funktion. Exempelvis lyfter forskargruppen Apel (forskning och utveckling i arbetsplatslärande) fram studier som skapats tillsammans med deltagarna själva. Fokus i dessa studier har varit partnerskap skapade utifrån den Europeiska socialfonden – de så kallade Equalpartnerskapen, vars syfte varit att bryta utanförskapet hos olika minoritetsgrupper. I en annan litteraturkategori kring partnerskap finns statsvetare och företagsekonomer samlade. Här diskuteras POP (Privat Offentliga Partnerskap) och försök görs att diskutera för- och nackdelar med partnerskap mellan privat och offentlig sektor. Till detta kan nämnas nätverksforskning, klusterforskning och forskning med fokus på Triple helix vilka kan sägas ha beröringspunkter med partnerskapsteori. Här behövs då en definition för att tydliggöra vad partnerskap de facto är.

Our starting point is that a partnership can be seen as a collection of actors/organizations who join together to address a common issue, where all the partners can contribute to a joint development (Svensson & Nilsson, 2008, s. 12)

Ingen enhetlig definition finns, varken på nationell eller internationell nivå menar Svensson och Nilsson (2008). Emellertid tyder definitionerna på att partnerskapsbegreppet mer eller mindre är formella samarbetsstrategier mellan olika parter. Det som emellertid tydliggörs är att partnerskap ges en formell status till skillnad från t.ex. nätverk. Partnerskapen saknar däremot beslutsrättigheter. Partnerskap är ofta skapade till att utföra en uppgift eller lösa ett komplicerat problem. Partnerskapet bör innefatta deltagare som har lösningen i sin hand och som förstår att lösningen inte enbart är extern till sin karaktär utan också kräver interna insatser, dvs. förändringar i den egna organisationen. (Svensson & Nilsson, 2008). Den bild som Svensson och Nilsson (2008) åskådliggör beskriver partnerskapet i kontrast till andra mer definierade typer av samarbetskonstellationer – definitionerna kan ses som hur skaparna på EU-nivå vill att partnerskap ska fungera. Dessvärre menar Svensson och Nilsson (2008) att partnerskap ofta mer eller mindre drivs som regelrätta projekt med passiva deltagare som följd. Dargan (2009) menar att policydiskursens föreställningar av dels ”samhälle”, dels ”deltagande” bidrar till en förenklad syn som i sin tur bidrar till att medlemmarna i partnerskapet har skilda uppfattningar om syftet med partnerskapet. Dargan (2009) menar att detta i sin tur bidrar till konflikter inom partnerskapet. Även Caplan och Stott (hämtat från Svensson & Nilsson, 2008) menar att partnerskapsbegreppet framkallar en hel del förvirring. Termen partnerskap kan ha helt olika meningar beroende på hur begreppet används. Till exempel kan partnerskap ses som en i högsta grad politiskt instrument med olika syften och effekter beroende på vilken kontext partnerskapet befinner sig inom (Bache, 2010). Caplan och Stott använder följande definition;

Partnership involves two or more organizations that enter into a collaborative arrangement based on:

1. Synergistic goals and opportunities that address particular issues or deliver specified tasks that single organizations cannot accomplish on their own as effectively, and

76 En teoretisk referensram

2. Whose individual organizations cannot purchase the appropriate resources or competencies purely through a market transaction. (Caplan & Stott, hämtat från Svensson & Nilsson, 2008, s. 24)

Gemensamma mål med gemensamma insatser till följd kan sägas sammanlänka de två olika definitionerna. Caplan och Stott tydliggör emellertid att det inte är möjligt för en individuell aktör att ensam bidra till utvecklingen som möjliggör måluppfyllelse.

4.1.5.6 Partnerskapet och näringslivsmedverkan

Min induktiva resa har bidragit till att uppmärksamma avsaknaden av näringslivet i den aktuella empirin som bitvis bestått av konstellationer som aktörerna själva beskrivit som olika typer av partnerskap (se RTP – en arena för entreprenören?, för beskrivningar av dessa partnerskapstyper). I princip är samverkan i dessa partnerskap förknippade med olika typer av regionala offentliga och privata näringslivsaktörer – snarare än näringslivet självt. Detta har även visat sig i regionala tillväxtprogrammets företrädare, det regionala tillväxtavtalen;

… in many regions it seems to have been a case of filling new wine into old bottles, since authorities rely heavily on pre-existing associations as their parters and voices for private enterprises (Svensson & Östhol, 2001).

Erfarenheter visar dessutom att företag och näringsliv inte heller vill vara formella representanter i offentliga skapade partnerskap, vilket visat sig bero på att företagen inte ser konkreta och tydliga syften med sin medverkan (Andersson, Svensson, Wistus, & Åberg, 2005).

Oavsett om regionala aktörer med samordningsansvar väljer att samarbeta med tidigare relationer av gammal vana eller av strategiska skäl finns det anledning att reflektera över vilka förutsättningar som finns till ett offentligt-privat samarbete i partnerskap. Vilka kriterier ställer till exempel företag för att ingå i ett sammanhang med andra partners om de inte är vare sig kunder eller leverantörer? Skäl kan vara att samhällsmedverkan ofta återbetalar sig. Det har visat sig i en amerikansk studie att mindre entreprenörer som visat speciellt intresse för utvecklingen av mindre orter har återgäldats med att samhället betalar tillbaka tjänsten genom att stödja det mindre företaget (Kilkenny, Nalbarte, & Besser, 1999). Förutom att detta växelspel kan sägas bli ett vinna-vinna förhållande mellan samhälle och entreprenören har det även lett till att entreprenören själv upplever att verksamheten är lyckad, vilket i sig är ett incitament till att entreprenören fortsätter utveckla sin verksamhet (Kilkenny m.fl., 1999). Studien var inte direkt kopplad till ett partnerskapssamarbete, utan snarare företags samhällsengagemang, men ger ändå insikter om att det finns ett mervärde med att engagera sig i ett offentligt sammanhang. I en annan undersökning vars egentliga syfte var att utveckla affärer på Internet, framkom att entreprenörer är mer bekymrade över sina egna problem än av andras. Samtidigt framkom att entreprenörerna kunde tänka sig att medverka i lärande partnerskap om fördelarna överstiger enbart gemensamt lärande (Evans & Volery, 2001). Liknande resonemang ges av Gam (1981), Gray (1989) och Selin och Beason (1991) vilka menade att olika grupper kan samverka i partnerskap om det ges fler fördelar än de själva kan uppnå på egen hand. Om den privata sektorn i ett partnerskap inte erhåller medel för dess närvaro kan de ändå bidra finansiellt och teknisk om det finns en potentiell möjlighet till vinst för insatsen i förhållande till andra investeringsförslag (LaFrance & Lehmann, 2005). I det aktuella partnerskapet finns även möjligheten för den privata sektorn att framstå som en god samhällsmedborgare vilket ger de privata aktörerna ett gott renommé i allmänhetens ögon. Sett till ovan nämnda studier kan man dra slutsatsen att det handlar om att företagets kostnad att