De internationella bolagen fortsatte att växa både internationellt och i Sverige mycket beroende på den nya popmusikens genomslag. Det gällde inte minst CBS som under 60-talet också startade en egen postorderklubb, Columbia House Company i samarbete med Time - Warner Inc. Det skulle komma att bli den största postorderfirman för skivor och video i världen. 1968 samarbeta- de CBS med Sony för att få möjlighet att marknadsföra CBS-produkter bredvid inhemska japanska produkter i Japan, Macao och Hongkong (Sonys hemsida). Fortfarande fanns dock inte CBS i Sverige. Däremot fanns det svenska bolaget Cupol kvar, fortfarande med en stark svensk katalog. Cirka 20 personer arbetade där som mest, bland dem fanns grundaren Helge Roundquist men också hans son Lars-Johan Rundkvist:
Vers tre - “Bättre och bättre dag för dag” (1961-1980)
Jag föddes i branschen, började 1967 på Cupol och hade förmånen att komma in i det som vi i branschen såg som popbranschen. Musiken var livet och jag kände själv att jag hade den stora glädjen av att inte ha ratat någon typ av musik. Jag tycker om alla slags musik alltifrån dragspel till symfoniorkestrar. Det är en stor fördel. När man har haft förmånen att producera så mycket olika saker inom grammofonbranschen så kan man inte sitta och rynka på näsan åt vissa genrer. Bara det är bra musik, det tycker jag är viktigt. På Cupol var vi fortfarande så pass få så vi snackade bara med varandra om det var något.
Organisationsstrukturen hade 1965 inte ändrat sig så mycket sedan starten. Helge Roundquist var VD och hade en sekreterare. På ekonomiavdelningen satt också en kvinna men de två producen- terna var båda män. Producenterna var föregångare till nuvarande A & R (Artist- och Repertoar ansvarig) Det fanns också en försäljningschef och ett antal säljare, samtliga män, som jobbade mot skivbutikerna. Även lagret bestod av män. Lokalerna var gamla och slitna och låg på söder, Katarina Bangata 17, med lagret inne på gården, utan lastbrygga och med många trappor att bära i. Alla i ledande funktioner hade också assistenter.
Sedan växte organisationen och man skaffade t.ex. AR (Artist Relations vilket inte skall förväxlas med A & R, se ovan), en funktion som kanske var speciell för skivbranschen eftersom det hand- lade om att vårda sina artister. De skulle ta emot och ta hand om de stora artister som hela tiden kom från utlandet och synkronisera alla aktiviteter i samband med stora evenemang. I denna fort- farande ganska lilla organisation deltog alla i urvalet av artister och repertoar, även om producenterna hade det egentliga ansvaret. Ett musikföretag i 1960-talets Sverige kan illustreras av Cupols organisationsschema:
Figur 12. Cupols organisationsschema 1965.
Owe Midner började också sin bana på Cupol och berättar en delvis annorlunda historia.
Jag började 1966, som skivproducent på Cupol. På den tiden så hade inte producenterna en egen vilja, man hade bundit upp artister under hela året. Då och då kom den artisten och skulle spela in. Det var ett schema som man fick följa. Mellan de där schematiderna kunde man kanske hitta något eget som man ville spela in. Sedermera kom en av mina gamla kompisar som lirade och som vi hade hållit på och spelat in med och började på Metronomestudion. Han hette Micke Tretow. En vacker när jag kom dit satt han bredvid Rune Persson och hade en skylt där det stod Pryo på. Men det gick ju bra för honom sedan.
När Owe Midner började 1966 gick en av de tidigare producenterna över till att bli säljare, och efter ett år gjorde också Owe det. Det var annars ganska ovanligt att samma personer var både
Vers tre - “Bättre och bättre dag för dag” (1961-1980)
producenter, eller det som senare kom att kallas A & R och säljare, och det gällde att balansera de olika rollerna. Inte minst märkte Owe av det när han fortsatte att producera vissa artister även ef- ter att han börjat som säljare. Han fick direktiv av Roundquist, som var lite finkänslig på den punkten, att inte tala om att han hade börjat som säljare. Som efterträdare till jobbet som produ- cent föreslog Midner, Åke Gerhard, som senare skulle komma att bli mycket inflytelserik inom populärmusiken, både med sina egna kompositioner och med sina produktioner. Åke Gerhard Larsson, som han egentligen hette, hade redan tidigare ett skivmärke som hette Olga och som dis- tribuerades av Cupol. Etiketten drev han under sitt tidningsföretag Europaproduktion vars huvudsakliga syfte var att ge ut tidningen Show business. Gerhard var också Hep Stars manager och använde i första hand skivetiketten Olga för att ge ut deras skivor. Cupol själva hängde an- nars inte riktigt med när popen kom och började konkurrera med den schlagermusik som Cupol varit så starka på. Distributionen gjordes istället av andra etiketter som t.ex. Olga och sedan det lilla Göteborgsbaserade bolaget Platina, ägt av Evert Jacobsson. Cupol hade inte någon egen stu- dio utan fick lösa det via andra studios. Lars Johan berättar:
[D]et fanns olika studios i Stockholm då. Det var dels Metronome på Karlbergsvägen Philips studio i Phi- lipshuset som låg ute på Tegeluddsvägen. Många inspelningar gjordes i Medborgarskolan som låg vid Jarlaplan, alltså vid Birger Jarlsgatan ungefär. Dom hade en stor scen, en teater som man kallade den för. Där var det en inspelningsstudio. Visserligen var det bara ett par tre kanaler men på den tiden så räckte det för enklare inspelningar. Hep Stars började sin karriär där. Åke Gerhard spelade först in Cadillac som en demogrej där. Sen blev det en platta och världens hit.
Hos konkurrenten Electra såg det också ut på ungefär samma sätt.
Figur 13. Electras organisationsschema 1970.
Lasse Höglund, som långt senare avslutade sin karriär i musikbranschen på Sony/BMG men då var på Electra, berättar:
Grammofon AB Electra var, Sixten Ericsson och sonen Hans - Owe. De var direktör och vice VD. Dom ägde hela Electra. Sen var det tre fyra stycken, A & R eller produktchefer som det hette då, en svensk av- delning, som alltid är viktig för ett skivbolag. Pling jobbade där också. Vi hade en säljkår på sex sju
Vers tre - “Bättre och bättre dag för dag” (1961-1980)
stycken med en säljchef och lagret i samma byggnad. Det var ingen datorisering så man plockade med vita lappar. Vi lärde oss att alla skall hjälpa till och det har jag fortfarande i kroppen. Organisatoriskt var det olika avdelningar, det var lokalt och internationellt, d.v.s. dom som hade hand om våra skivmärken utifrån. Så egentligen var strukturen densamma som nu med A & R, label, svenskt, marknadsavdelning och säljare och lager, ekonomi med personal, personalchefer och det som då hette kamrer, men det kanske var mer folk.