Vers fyra – “De sista ljuva åren” (1981-2000)
Så låt de sista ljuva åren, bli de bästa i ditt liv50
Under de första tre versernas tidsperioder hade skivbolagen som musikföretag etablerats och stärkt sin roll i det som nu kallas musikindustrin. Under 1980- och 90-talet blomstrade skivindu- strin för fullt och växte som aldrig tidigare både i Sverige och internationellt. Men det skulle snart visa sig att det riskerade att bli “de sista ljuva åren” för skivbolagen. Det var också under denna period som man allt mer började tala om det svenska musikundret. De tidigare exportframgång- arna för ABBA, som sålt 350 miljoner skivor, skulle nu följas av framförallt Roxette på EMI som sålt 75 miljoner skivor, och Ace of Base, med sina 32 miljoner album på skivmärket Epic tillhö- rande dåvarande Sony Music. Alla toppade också de stora internationella topplistorna, t.ex. amerikanska Billboardlistan. De skulle senare följas av t.ex. Cardigans och A-Teens, på Stock- holm Records liksom Robyn på BMG.
Samtidigt som skivbolagen blomstrade ändrades de ekonomiska förutsättningarna av andra orsa- ker i hela västvärlden. En skuldkris, orsakad bl.a. av den tidigare oljekrisen och USA:s krig i Vietnam inledde det nya decenniet, vilket innebar att många länder, inte minst Sverige, införde restriktioner av olika slag. Räntorna steg och kronan devalverades. Från 1983 kom en kraftig konjunkturuppgång med nya tillväxtbranscher och tillväxtregioner (Schön 2007 s. 443). Elektro- niken, som redan tidigare betytt så mycket för industrin och konsumtionen, öppnade nu helt nya möjligheter när mikroprocessorn hade utvecklats. Från slutet av 1970-talet hade därför elektro- nikindustrin blivit en mycket viktig tillväxtbransch. Elektroniken kom nu snabbt in på många områden, inte minst inom medievärlden. Den revolutionerade telekommunikationerna och hemut- rustning i form av TV-apparater, videoapparater och musikanläggningar. Priset på datorer sjönk kraftigt samtidigt som både kvalitet och användbarheten ökade. Efterhand kom detta att leda till ökad användning av datorer framförallt inom industrin. Det ledde i sin tur till stora omvälvningar och möjligheter till rationaliseringar. De senare hade än så länge framförallt utnyttjats inom varu- produktionen och tillverkningsindustrin men i mycket mindre utsträckning inom tjänstesektorn, som därför verkade växa i förhållanden till den krympande industrisektorn. Västvärlden var på väg in i det man kallade tjänstesamhället.
Internationaliseringen, som nu började kallas globalisering var också en påtaglig följd av bl.a. utvecklingen inom elektroniken. I Västeuropa ökade EU-integrationen alltmer under slutet av 80- talet och även Sverige anslöt sig. Sverige befann sig på ekonomisk tillbakagång. Denna hade in- letts omkring 1975 då Sverige internationellt sett stod på ekonomisk höjdpunkt (Schön 2007 s. 468). Ökad lönsamhet i näringslivet, nya tillväxtmöjligheter och avreglering av den inhemska kreditmarknaden skapade det som kom att kallas spekulationsekonomin. Denna uppgång och ut- veckling var först speciellt märkbar inom fastighetsmarknaden. Man spekulerade i de stigande fastighetspriserna genom att skaffa nya krediter i redan belånade fastigheter för att finansiera nya fastighetsköp som sedan i sin tur belånades. Spekulationsekonomin tillsammans med andra fakto- rer ledde till att Sverige drabbades av en räntechock med en rekordräntenivå under en kort period
50
Lasse Stefanz textrader illustrerar läget för skivbolagen under denna period. Referensen blir än mera aktuell av att de i början av 2007 toppade albumlistan med “40 ljuva år”.
Vers fyra – “De sista ljuva åren” (1981-2000)
1993 på 500 %. Sverige hamnade i en djup finansiell kris (Schön 2007 s. 506- 508). Schön jäm- för krisen med den finansiella krisen 1907 som också hade föregåtts av en kraftig börsuppgång och spekulationer. Senare, i slutet av 1990-talet, kom också det som först kallades IT-boomen, senare IT-bubblan, eftersom det visade sig att den sprack. Enorm tilltro sattes till värden i de nya IT-företagen som då inte behövde visa några resultat. De enorma förväntningarna räckte för att få tillgång till stora kapitalinvesteringar och pengarna strömmade till de nya IT-företagen som också anställde friskt och satsade på alltmer spektakulära projekt. När förväntningarna senare inte upp- fylldes, sprack bubblan och IT-företagen började så småningom arbeta under mera realistiska förutsättningar. Många förlorade dock stora pengar på både fastighetskrisen och senare IT- bubblan. Nu hade medvetandet om att vi levde i tjänstesamhället slaget igenom. Det moderna projektet var över och den postmoderna tiden var kommen. Företagen skulle inte vara varuprodu- cerande och ledas av tayloristiska principer utan istället kunskapsföretag med lärande organisationer. Pyramiderna skulle rivas, eller vändas och man skulle ha platta organisationer och självständiga team.
Skivindustrin frodas
I den ekonomiskt och politiskt turbulenta miljön i början av 1980-talet frodades skivindustrin. Det var en dramatisk period i fråga om övertaganden och nya etableringar av skivbolag. Också skivförsäljningen gick bra. Av statistik från IFPI framgår klart att försäljningen i Sverige ökade från 283 miljoner kronor, 1981 till drygt 1, 24 miljarder 1990.
Under åttiotalet präglades skivmarknaden alltmer av den internationella utvecklingen och alltmer avancerad inspelningsteknik. Internationellt samarbetade CBS och Sony med att 1982 introducera CD-skivan som senare kom att slå ut LP-skivan. Samtidigt som detta skedde startade CBS en ny form av musiklansering genom musikvideor. Detta blev sedan en väsentlig del av marknadsfö- ringen för alla skivbolag men också en del av musikupplevelsen. Artisteriet utvecklades till stor del inne i musik- och videostudion. De nationella karaktärsdragen suddades alltmera ut inom po- pulärmusiken och även små länder inriktade sig på de stora skivmarknaderna. De multinationella majorbolagen blev allt starkare och försökte förstärka sin position ytterligare genom samman- slagningar.
År 1983 hölls en avslutningsfest för Metronome på restaurang Riche i Stockholm. Det hade nu sålts till amerikanska W/E/A. Börje Ekberg berättar hur det kändes:
Advokat Axel Liedbäck kom fram och sa att nu kan jag berätta för er att när jag fick det här uppdraget var amerikanarnas inställning: ”Vi ska ha det här bolaget, betala vad det kostar”. Bolaget var mycket mera värt än vad vi sålde det för, vi fick bra betalt men inte tillnärmesvis vad vi skulle kunnat få. Men musiken blev mindre och indre intressant för mig. Hårdrocken och allt detta var inte min avdelning. Det var inte musi- kanter som jag hade något gemensamt med och musikbfranschen är en ungdomsbransch. Det är svårt att hänga med. Så det kändes riktigt att sälja (Lagher & Ermalm 2007 s. 146).
I och med försäljningen förändrades Metronome snabbt och många artister lämnade bolaget. Gös- ta Linderholm berättar: “Det självdog när Metronomes struktur förändrades, bolaget såldes och allt började flyta. Man visste inte riktigt vem som bestämde längre. Jag köpte egna inspelnings- grejor, skaffade eget bolag och har gjort ett tiotal plattor sedan dess” (Lahger & Ermalm 2007 s. 211).
Vers fyra – “De sista ljuva åren” (1981-2000)
Och Gösta Linderholm var inte ensam om att lämna Metronome. I princip splittrades den s.k. Metronomfamiljen i och med att Anders och Börje gjorde sorti och Warner, som då hette W/E/A, gjorde entré. De nya ägarna ville också göra sig av med den då legendariska studion Atlantis, ef- tersom de såg den som en ekonomisk belastning utan utvecklingspotential (ibid. s. 222). Anders Burman däremot tyckte att det var en del av Metronomes själ och ville ha den kvar. Han över- vägde att köpa den själv men övertalade istället Metronomes tekniker Janne Hansson och hans fru Katarina att ta över studion. De drev fortfarande år 2006 studion där väldigt mycket var oför- ändrat och mängder av artister hade spelat in.
Ganska snart föreslog Stikkan Anderson att Anders Burman och han skulle börja arbeta tillsam- mans på Polar. Han ville bilda en dynamisk duo bestående av två skivbolagslegender (ibid. s. 237). Anders började också hos Stikkan men blev ganska snabbt allvarligt sjuk och fick genomgå en svår operation. Under den korta tid de samarbetade trivdes de dock bra ihop och hade mycket stor respekt för varandras kompetenser och erfarenheter. Anders fick t.o.m. dispens från Nesehui Ergetun på Warner för att börja jobba med att söka artister till Stikkan, egentligen var han annars satt i s.k. karantän efter Warners köp av Metronome.
Uppköp och sammanslagningar var vanliga vid denna tid men sågs inte alltid med blida ögon av olika konkurrensmyndigheter. Därför trädde antitrustlagar i kraft och hindrade bl.a. Polygram och W/E/A från att gå ihop i USA (Langer 1991). I Sverige representerades det som började kallas majorbolag av CBS, Philips, Polydor, EMI och nu också W/E/A genom köpet av Metronome. Ganska snart skulle dock Philips och Polydor gå ihop till Polygram. År 1983, startade Virgin Mu- sic, ett internationellt bolag bom bildats i England några år tidigare, sin verksamhet i Sverige. Man öppnade samtidigt också i Finland, Danmark och Norge. Innan dess hade Sonet represente- rat Virgin sedan starten 1973. Virgins etablering i Sverige kan också härledas till CBS genom bl.a. dess dåvarande produktchef Anders Hjelmtorp som lämnade CBS och blev chef för Virgin i Skandinavien. Anders berättar:
I början av 1983 var jag på ett Ariolamöte i London när Jackie Perwall ansvarig för Ariola i Frankrike, sa att hon hade slutat och skulle börja på Virgin. Hon berättade också att licensen som Virgin hade med Sonet för Skandinavien, skulle sluta den sista september 1983 och att Richard Brandson ville sätta upp eget, pre- cis som i Frankrike och Tyskland där det hade funkat. Hon tyckte jag skulle anmäla mitt intresse vilket jag gjorde. Jag skrev ihop en affärsplan på en tre fyra sidor hur han skulle göra. Richard sa att, det var precis så han ville göra. Vid ett möte på hans båt bestämde vi att vi skulle ha huvudkontor i Sverige med administra- tion, marketing och promotion. Sedan skulle vi ha marketing och promotion i Norge, Danmark och Finland. Vi skulle ha en enda sälj- och distributionsdeal. Eftersom Sonet hade haft licensen tidigare här så var det naturligt att dom skulle få fortsätta att sälja så vi gjorde en distributionsdeal med Sonet för Skandinavien. Det innebar att de sålde och avräknade alla pengar för alla territorium till Sverige. Vi betalade omkostna- derna för de Skandinaviska bolagen plus fem procents påslag.
Även Janne Lundqvist som nu hade avancerat inom CBS följde med över till Virgin:
Det var jag och Anders Hjelmtorp och en kille som hette Kalle Onsbacka, som A&R, en kompis till Anders som hade jobbat som en sån där fin promotionkille på CBS. Och så kom Bertil året efter. Jag hade jobbet som kombinerad marknads- och försäljningschef och inköpschef, försäljningschef Sverige och inköpschef Norden. Senare på hösten så anställdes Åsa Törnerud, Nordin hette hon då, som PR-person. Hon är nu VD för EMI.
Vers fyra – “De sista ljuva åren” (1981-2000)
Virgin Music betraktades dock inte som ett majorbolag även om dess inflytande blev mycket stort, åtminstone med den internationella katalogen. En som började sin bana i musikbranschen genom att börja på det nybildade Virgin i Sverige var Bertil Holmgren:
På den tiden fanns det rätt mycket små engelska independentbolag t.ex. Chrysalis, Stiff och Island. Virgin var ett av dem som gick bäst, p.g.a. att man hade t.ex. Mike Oldfield och Culture Club. Det stod i en an- nons att Culture club och Simple Minds söker en ekonomisk alltiallo. Jag hade ett rätt stort intresse av musik och speciellt musik på just engelska independentbolag, så jag kände att det var ett jobb för mig. Se- dan dess har jag varit kvar i branschen.51
Men också svenska bolag utvecklades snabbt under 1980-talet och även här finns exempel på hur veteraner i branschen, också från de internationella bolagen, hjälper fram de nya. Bert Karlsson berättar i sin bok om hur han började med egen distribution:
Att hitta en distributör som trodde på oss var viktigt och EMI trodde på mig från början. Människorna där var väldigt trevliga att jobba med. Speciellt Rolf Johansson som blev vår kontaktman och som vi jobbade med under många år. En annan var naturligtvis VD Roffe Nygren, en riktig hedersman som är en av de bäs- ta jag samarbetat med. Därför var det ett svårt beslut när vi bestämde oss för att lämna dem […] Men jag var inspirerad av Thorleifs som hade startat egen distribution i Nottebäck mitt ute i landsbygden […] De lyckades med detta tack vare att de hade en mycket driven VD i Niels Kvistborg. Distribution kostade mycket pengar, drygt 20 procent av skivans pris… Det var ekonomiskt tänkande som styrde beslutet och dessutom kunde vi med egen distribution själva sköta försäljningen mot butikerna och behövde inte kon- kurrera med EMI:s egna artister. Faktum är att det var Kjell Jansson, en av EMI:s säljare som först tog initiativet och tjatade på oss att vi skulle ta hand om distributionen själva […] Jag försökte samla all svensk musik till Mariann Distribution och vi fick snabbt ihop ett antal bl.a. Bruno Glenmarks Glen, Bohus med Streaplers, Goodwill med Sven-Ingvars och ytterligare ett tiotal bolag[...]Den perioden glömmer jag aldrig, för redan fjärde året omsatte vi i dagens penningvärde mellan 700 och 800 miljoner på bara distribution och ungefär tio procent på det var vinst - trots att vi erbjöd billigare distribution än vad EMI hade haft. Ett tag stod vi för 35 procent av den svenskproducerade marknaden. Ofta låg volymerna på 50 000 exemplar och mer på varje LP-skiva […] Julen 1984 tog vi bara emot förhandsorder pallvis (Karlsson 2006 s. 99-100).
Bert Karlsson var också aktiv i såväl rackförsäljning och försäljning av musikkassetter, vilket till stor del hängde ihop.
Vi dominerade helt på bensinstationerna och gjorde mycket specialprodukter bl.a. hade vi samarbete med tidningen Lektyr där skivor med coverlåtar försågs med bilder av snygga tjejer på omslagen. Många ankla- gade mig förstås för att jag lika gärna kunde sälja korv och det är riktigt. Jag stod ju för försäljningen. Det musikaliska stod musikerna, artisterna och producenterna för, så den kritiken tog jag aldrig åt mig av (ibid. s. 100).
Skivbolaget Marianns största framgång kom några år in på 80-talet, 1983, när Carola vann Melo- difestivalen. Segermelodin Främling sålde i jätteupplagor men faktum är att uppföljaren Mickey sålde ännu mera. “Skivan blev en enorm framgång, men trots att den med sina 780 000 exemplar är Sveriges genom tiderna mest sålda genom tiderna så blev den aldrig etta på försäljningslistan vilket visar hur mycket mygel det var med den redan då” (Karlsson 2006 s. 114).
51
Bertil stannade kvar på Virgin även efter EMI:s köp av företaget 1992 men lämnade det 2002, när Virgin helt upphörde och gick upp i EMI. Sedan dess har Bertil drivit eget företag på konsultbasis i musikbranschen och äger ett av de företag som i oktober 2005 samlades under samma tak under namnet Collab.
Vers fyra – “De sista ljuva åren” (1981-2000)
Bert Karlsson radade sedan framgångar på varandra, inte minst i Melodifestivalen där Carola hade vunnit också Europafinalen 1983. Året efter vann en annan grupp från Berts stall, och 1985 vann Norge med Bobbysocks där hans artist Elisabeth Andreasson ingick samtidigt som hennes parhäst från Chips, Kicki Danielsson kom trea med Bra vibrationer. Samtidigt med dessa fram- gångar byggde Bert Karlsson upp en sidoverksamhet av stora mått med Skara Sommarland som först hade stora framgångar, inte minst genom sina många musikshower med Marianns artister. Så småningom skulle det dock gå sämre och såldes därför. Också svenska Sonet hade nu utveck- lats och vuxit men samtidigt förlorat representationen för Virgin även om man fortfarande skötte dess distribution. Det blev också förändringar i ledningen för Sonet. Dag Häggqvist berättar:
I mitten på 80-talet kom det in lite nya människor. Under tidigt 80-talet var Hasse Breitholtz VD. Han hade varit marknadschef på EMI tidigare och kom som VD till Sonet. Hasse lämnade sedan jobbet för att bli VD för BMG i Sverige när de startade. Där gjorde han karriär och blev styrelsordförande i BMG i England, men kom tillbaka till Sverige och blev chef för TV3 och ZTV. Efter honom kom Anders Hedqvist från Grammorack och blev VD för Sonet. Han har numera bolag med Bert Karlsson. Så då blev det naturligtvis lite annorlunda. Det var då vi hade saker som Atomic Swing. Sen var jag chef för hela det svenska skivbo- laget på sluttampen, dom sista åren före övertagandet från Polygram.
En av medarbetarna på Sonet som också hade en andra framgångsrik period som artist var Ola Håkansson som nu stod inför en brytpunkt:
Jag kände att jag inte klarade av att gå ut på scenen längre med en massa skrikande unga tjejer, det funkade inte. Jag var nästan fyrtio och kände att jag inte ville göra detta mer. Jag ville gå vidare. Så jag började pro- ducera. Anders Hansson, jag och Tim blev ett team. Vi gjorde Lili och Suzy, Ancki Bagger, Jerry Williams och skrev En Dag för Tommy Nilsson. Annika Woller var det första vi gjorde. Det kändes kul att producera andra artister. Det var nästa utmaning att få göra det.
Virgin Music var fortsatt mycket framgångsrikt. Efter några år bytte man distributör trots att samarbetet med Sonet egentligen fungerat utmärkt berättar Hjelmtorp:
Virgin växte ju internationellt också. Vid ett tillfälle så hade vi ettan, tvåan och trean på albumlistan i både Sverige och Norge. Och då var det Belinda Carlile, det var John H Jazz och en grupp som hette Pow. Vi var en liten organisation på den tiden, aldrig mer än tolv till femton i Sverige och inte mer än tre, fyra i de övri- ga länderna. Vi hade ingen egen försäljningskår. När vi startade hade vi en deal med Sonet som vi först förlängde, men sedan bytte till Electra. De hade byggt upp sin verksamhet med skandinavisk distribution i Kista, vilket Sonet saknade och vi behövde.
Den lokala katalogen var mera blygsam men man försökte ändå bygga upp en sådan, vilket bl.a. bekräftas av organisationsschemat.
Vers fyra – “De sista ljuva åren” (1981-2000)
Figur 21. Virgin Musics organisationsschema 1984-1988.
Det fanns gott om svenska bolag där några av de mest betydelsefulla var Electra, Sonet, Polar, Mariann och MNW, men det fanns också mindre independentbolag som Silence, Mistlur och Mekano som 1989 bytte namn till Telegram.
CD-skivan kommer, GDC upplöses och Sony köper CBS
Musikskapare och producenter sökte nya väger och lämnade de etablerade skivbolagen för att bli egna leverantörer av musik. De etablerade skivbolagen övergick alltmer till ren distribution, li- censiering och marknadsföring och överlät producerandet och talangjakten till fristående bolag. Den största tekniska innovationen var lanseringen av CD-skivan. I Sverige blev det förändringar på distributionssidan när GDC upplöstes och det bildades två nya distributionsbolag, Polygram och W/E/A med distribution av Sonet/Polar. CBS hade fortfarande egen distribution och eget la- ger.
Också bolagen inom den progressiva musikrörelsen och independentbolagen förändrades nu. MNW hade börjat växa rejält, men hade också tappat några viktiga artister när Amalthea hade startats. År 1982 blev så Amalthea aktiebolag från att ha startat som en ekonomisk förening, Torgny Sjöö blev VD och det anställs ytterligare några. Man hade sedan ett par ganska ordentliga framgångar rent försäljningsmässigt i 80-talets slut med t.ex. Dan Hylander. Tillsammans med Mikael Wiehes stabila försäljning gjorde detta Amaltea till ett stort oberoende bolag men i det lilla formatet. Dess organisationsschema bär spår av ett traditionellt skivbolag även om alla var med och gjorde i princip allt, precis som i de flesta mindre företag:
Vers fyra – “De sista ljuva åren” (1981-2000)
Figur 22. Amaltheas organisationsschema 1982.
År 1982 infördes LAS, Lagen om anställningsskydd, som ytterligare bevis för trygghets- strävandena på arbetsmarknaden. Mera intressant för musikindustrin, som inte tycktes påverkas så mycket av trygghetslagarna, var att kassettskatten infördes (SFS 1982:69). Ganska snart kom en förordning som kompenserade vissa grupper, framförallt handikappade och deras organisatio- ner, för de ökade kostnader detta medförde (SFS 1982: 798). Priset på ett kassettband av typen C90, d.v.s. med en speltid på 90 minuter, steg då från 12 till 17 kronor. Både STIM och IFPI var negativa till kassettskatten eftersom de i första hand ville få in pengarna till upphovsmännen. En