Skivbolagets gränser befästs

För att besvara frågan om musikföretagandet i skivbolagen skapade någon typisk organisering, börjar jag med en reflektion om musikföretagandets och skivbolagens avgränsningar. Den visar att kognitiva processer som t.ex. många etableringar av såväl svenska som utländska skivbolag inte förändrade gränserna för vad som betraktades som ett skivbolag eller ett musikföretag. Inte heller påverkade det vilka som ingick i fältet musikindustrin eftersom de bolag som etablerades höll sig inom den befintliga ramen. Att de gjorde det innebär snarare att etableringarna stärkte den institutionella formen och institutionaliseringsprocessen. Detta gällde också för de uppköp och sammanslagningar som förekom.

Rutiner och arbetsprocesser förändrades under 80-talet i och med CD:ns och musikvideons till- komst. Det kan på ett sätt utvidga gränserna för vilka som ingick i fältet, men inte i lika hög grad för vad som kunde klassas som musikföretagande i form av ett skivbolag. Däremot gjorde till- komsten av olika produktionsbolag att gränsen för vad som uppfattades som ett skivbolag förändrades. Även om skivbolagen fortfarande hade kontrollen över vad som valdes ut och skick- ades ut på marknaden, så hade de släppt en del av sina tidigare uppgifter till produktionsbolagen. Skivbolagen lät nu i högre grad än tidigare produktionsbolagen ta ansvar för en del av förädlings- processen back stage, produktionen och delvis också urvalet. Det gjorde att gränserna för deras verksamhet blev smalare. Rutiner och arbetsprocesser utökade således gränserna för fältet musik- industrin men snävade in dem för musikföretagsformen skivbolaget.

Refräng – reflektioner om fjärde versen

Däremot var det fortfarande kring skivbolaget som allt kretsade. Produktionsbolagen var beroen- de av att ha ett skivbolag att producera till och distributörerna av uppdragen att distribuera från skivbolagen. Också musikförlagen behöll sin roll som leverantör av musik för inspelning till skivbolagen. Fortfarande var därför skivbolaget den dominerande formen av musikföretagande i fältet musikindustrin. En del musikförlag började dock mot slutet av perioden bli mer aktiva i produktionsledet och tog därmed ta över en del av det som tidigare legat på skivbolaget. Skivbo- laget och skivutgivningen var fortfarande i centrum för musikföretagandet. Det var det nav kring vilket hela musikindustrin kretsade.

De normativa processerna med 80-talets allmänna politiska och ekonomiska utveckling smitta- de av sig också på skivbolagen och musikindustrin. I en anda av att allt var möjligt och ekonomisk vinst var både tillåtet och beundransvärt, fanns en tendens att vilja växa både genom att köpa upp företag, men också att starta nya. Också 1980-talets s.k. spekulationsekonomi fick konsekvenser i skivbolagen, t.ex. vid Electras konkurs. Förändringen på den alternativa sidan mot ett mönster som blev alltmer likt de traditionella bolagens var också märkbar. Detta pågick paral- lellt med att de politiska ideologierna tonades ner och alternativbolagen gick mot en mera kommersiell inriktning.

Men kommersialiseringen hos dessa nya independentbolag innebar främst att det politiska bud- skapet och dess påverkan på beslutsformerna började tonas ned. Det som behölls var ett mycket uttalat intresse för viss musik, en viss genre eller inriktning som man ville lansera och sprida. Detta gjorde att förmågan att överbrygga konst och företagande i ett konstföretagande utmanades alltmer. Också här hade man oftast ägare som var direkt verksamma i verksamheten, ganska liten personalstyrka med en intim stämning och ett stort engagemang.

I de många mycket små bolagen var man ofta aktiv som musiker och försökte hantera så mycket som möjligt av musikföretagandet själv, från att skapa och producera musik ibland i egna studior och ordna spelningar till att sköta förlagsrättigheter och skivutgivning. Likheten med den ur- sprungliga familjemodellen var tydlig, nu dessutom inom nya genrer och nischer. Man var också mycket noga med att vara oberoende, independent, av storbolagen trots att det också ganska ofta förekom att man hade distributionen ordnad via antingen större independentbolag, eller något ma- jorbolag.

Också andra normativa ställningstaganden och processer hjälpte till att befästa gränsen för vad som kunde betraktas som skivbolag. Förhållningssättet till ny teknik var positiv under såväl 80- talet som 90-talet. Den sågs snarast som en möjlighet att utveckla verksamheten, även om den samtidigt innebar att kostnaderna steg för både videoproduktioner och marknadsföring. Inte hel- ler CD:ns successiva intåg möttes med samma skepsis och misstänksamhet som en gång kassettbandspelaren. En uppenbar orsak var att det till att börja med inte gick att kopiera CD- skivan. Gränserna för vad som var ett skivbolag påverkades inte så mycket av förhållningssättet till tekniken, utan mer av själva användningen genom t.ex. tillkomsten av produktionsbolag. Det- ta sistnämnda hör dock snarare till de kognitiva processerna.

Däremot påverkades gränserna av det förändrade samhällsklimatet och den debatt som rådde un- der 80-talet som var en stark kontrast till de mera vänsterinriktade 60- och 70-talen. Det alternativa sättet att driva skivbolag med stormöten och ideologiska prioriteringar mer eller mind- re försvann, vilket snävade in gränserna för hur ett skivbolag kunde drivas. Även om

Refräng – reflektioner om fjärde versen

föreställningarna om vad ett skivbolag var inte heller förändrades under 90-talet ändrades dock gränserna för musikföretagandet. Här är produktionsbolag som Cherion det bästa exemplet. Efter att först ha försökt sig på att äga hela förädlingskedjan fokuserade man till slut på den del man var bäst på och lierade sig med olika skivbolag. Det innebar en utökning av musikföretagandet genom att man kan definiera en ny form av musikföretagande men också en smalare gräns- dragning för definitionen av ett skivbolag.

Regulativa processer i form av lagstiftning och annan reglering verkar under denna period inte ha rubbat gränserna för vad som definierade ett skivbolag eller hur verksamheten skulle bedrivas. Däremot blev avtalen mera komplicerade och anpassades efter de nya vidgade gränserna för mu- sikföretagens verksamhet, bl.a. i och med videons tillkomst. Modellen som illustrerar skiv- bolagets gränser är ganska oförändrad från föregående vers men antalet fristående produktions- bolag är nu fler. Samtidigt är många av dem också involverade i marknadsföringsledet i och med videoproduktionernas tillkomst. Precis som i andra versen har vissa bolag egen distribution me- dan andra har gemensam. Att GDC är upplöst och annan distributionssamverkan tillkommit, förändrar inte den principiella skillnaden mellan gemensam respektive egen distribution.

Figur 27. Gränserna för skivbolaget i fjärde versen.

Gränserna för skivbolaget förblir ganska lika under hela perioden men trenden med färdiga pro- duktioner blir tydligare under nittiotalet, framförallt hos de större bolagen. Begreppet egen/lokal katalog avser i detta sammanhang också egen produktion eller total kontroll över de produktioner man tar in. I de fall man använder färdiga produktioner från produktionsbolag görs urvalet i ett senare skede. Det görs också ur ett mer begränsat utbud eftersom man till stor del litar till det ur- val som produktionsbolagen redan har gjort.

Refräng – reflektioner om fjärde versen