En summering av musikföretagandets institutionella process i den fjärde versen visar att:
1. Struktureringen karaktäriserades av att majorbolagen befäste sin ställning ytterligare. Samtidigt fick många nya aktörer fortsatt stor betydelse. Institutionella intraprenörer såg också nu teknikens möjligheter. De formade sina företag efter tidigare förebilder och egna idéer men nu med en mer tillåtande och uppmuntrande attityd mot affärsinriktning. 2. Gränserna för musikföretagandet i skivbolagen snävades in för vissa bolag i och med den
ökande förekomsten och betydelsen av fristående produktionsbolag samtidigt som fältet vidgades och institutionaliseringen stärktes. Av samma orsak tillkom en ny form av mu- sikföretagande, vilket innebar att gränserna för vad som är musikföretagande vidgades. Skivbolaget fortsatte dock att vara det nav kring vilket hela musikindustrin kretsade. 3. Den dominerande logiken var nu mera kommersiell än tidigare även om det fanns en hel
del skillnader i olika företags strategier. Institutionaliseringen stärktes av denna logik. Logiken polariserades åt båda håll samtidigt som förmågan att överlappa gapet mellan konst och företagande stärktes i många bolag under denna period.
4. En organisatorisk förebild försvann, storfamiljen, men, produktionsbolaget tillkom. I öv- rigt stärktes de redan befintliga förebilderna professionsbolaget och familjen.
De kognitiva processerna har i samtliga teman kunnat förklara skeendet i musikföretagandets te- man både vad gäller etableringar och arbetsrutiner. Även de normativa processerna har kunnat förklara vad som har hänt och hur man agerat men kanske inte så mycket själva avgränsningarna. De regulativa processerna har mera bekräftat de övriga men ändå stärkt den dominerande logi- ken. Mot slutet av perioden har de utövat viss påverkan men i praktiken fick de inte några effekter.
Refräng – reflektioner om fjärde versen
Figur 28. Analysen av fjärde versen sammanfattad i modellen.
Jag har tidigare poängterat att de olika institutionella processerna hänger intimt samman och till- sammans konstruerar ett nytt organisatoriskt fält likaväl som ett existerande kan befästas och stabiliseras, vilket har skett också i den här versens tidsperiod. Jag har också konstaterat att det inte bara handlar om skapandet av ett fält, utan också en institution men vill ändå börja med att försöka besvara min första forskningsfråga: Vad och vilka är det som skapar, stabiliserar, utveck- lar och förändrar en bransch eller ett fält?
Trots att det under denna vers rör sig om för branschen flera mycket stora företag, verkar aktörer- na fortfarande ha en stor betydelse för återskapandet av fältet och branschen. De stora internationella bolagens betydelse fortsätter dock i oförminskad, och i vissa fall ökande takt, att påverka såväl branschstruktur som hur, och inom vilka gränser, lokala musikföretagare agerar. Också i denna vers har deras agerande verkat stabiliserande och byggt upp försvar mot olika hot. Branschorganisationerna, framförallt IFPI, börjar i denna vers få ökat inflytande och får nu också sällskap av SOM, den organisation som fyller en liknande funktion för de oberoende bolagen. SOM var och är dessutom som organisation anslutet till IFPI, så samarbetet är också formaliserat. Fältet och branschen formades således under fjärde versens tidsperiod av de enskilda centrala ak- törerna, de stora bolagen samt i viss mån av branschorganisationerna och de verkade samfällt för en stabilisering av fältet.
Innan jag svarar på den övergripande frågan om detta också handlar om en institutionalisering besvaras den andra forskningsfrågan: Skapar föreställningen om musikföretagandet någon typisk organisering och vad innebär det i så fall för tillkomsten och utvecklingen av en bransch eller ett fält? I den fjärde versens tidsperiod renodlades organiseringen efter några dominerande organisa- toriska förebilder, samtidigt som nya organisationsformer tillkom. Det behöver dock inte innebära att de var unika för vare sig musikindustrin eller skivbolagen. Man kan ur berättelserna
Refräng – reflektioner om fjärde versen
se ett mönster som strävar åt två håll. Å ena sidan bildades många nya musikföretag där innehål- let - konsten och musiken - var det absolut centrala. Att tjäna pengar var för dem inte huvudsaken. Många var glada om de kunde överleva på sin musik. Å andra sidan blev de större bolagen, både de s.k. majorbolagen och de större independentbolagen, mer öppet kommersiella. Det skedde i takt med ökade kostnader för framförallt marknadsföring och stora produktioner med bl.a. påkostade videoproduktioner parallellt med ökande försäljningsvolymer. Organisering- en skilde sig ändå i grunden inte åt mellan dessa bolag. Bortsett från bolagens storlek kan man mot den bakgrunden inte hävda att den skulle vara unik för vare sig skivbolagen eller musikföre- tagandet.
Precis som i tidigare verser är det dock förmågan att överbrygga backstage och frontstage som är central för framgången, och det gäller för båda dessa ytterlighetsorganisationer. Det som förenar dem är m.a.o. att de är musikföretag och det sätter också spår i organiseringen. På ett mindre fö- retag är detta otydligt eftersom olika roller oftast förenas i en eller ett fåtal personer, men rollerna finns där trots allt vilket klart framgår av de bilder våra berättare ger från helt olika verksamheter. Inte ens de mest kommersiella bolagen verkar vilja ge en bild av ren affärsmässighet. Hela tiden finns där “en känsla för feeling” som Stikkan Anderson en gång uttryckte det. Den finns kvar hos de stora, även om detta har ifrågasatts av många, men framförallt återuppstår den på samma sätt igen under både 80- och framförallt 90-talet i de många nya bolagen. Inte minst är denna känsla och inriktning viktig för att legitimera verksamheten, och det är kanske därför som vittnesmålen från fältet så gärna återkommer till detta. De som hela tiden återskapar denna “känsla för feeling” är återigen aktörerna, men de gör det inom befintliga strukturer. Det står därmed klart att det är aktörerna som reproducerat fältet, dess strukturer och organisering.
Därmed skulle den övergripande forskningsfrågan kunna besvaras: Hur och av vilka skapas, sta- biliseras, utvecklas och avvecklas en institution? Eftersom de tillsammans verkat för stabilitet trots vissa hot, bör svaret vara att det är just de enskilda aktörerna och de stora och mäktigaste bolagen som tillsammans skapar en institution, och att branschorganisationerna gör vad de kan för att hjälpa till. De har rest sina institutionella sköldar mot hoten genom maktutövning och an- passning precis som i tidigare verser. Däremot kan man inte säga att det egentligen skett så stora förändringar av inriktningen. Den har snarare stabiliserats alltmer. Frågan är om det också är ak- törerna som kan bryta en institution återstår dock att besvara, eftersom det inte heller skett under fjärde versens tidsperiod. Brytpunkten mellan tredje och fjärde versen har ingen så tydlig metafor i en enskild händelse som de tidigare brytpunkterna. Ändå är det tydigt att 80-talet innebar en helt ny tidsanda med mer kommersiell inriktning som sedan kom att accentueras av ny teknik och sto- ra framgångar för skivindustrin under 90-talet. Övergången till den sista versen markerades dock av mycket tydliga och genomgripande händelser även om det är svårt att ange en exakt tidpunkt för förändringen ens då.