När Sverige gick in i 1970-talet hade mycket förändrats och man stod inför helt nya ekonomiska och sociala förutsättningar. Konkurrensen hade hårdnat vilket lett till strukturrationaliseringar och fusioner inom för Sverige viktiga industrigrenar som gruvdrift, stålverk, varv, massa - och pap- persindustri. Textilindustrin hade nästan helt försvunnit ur landet. Ändå var det var med stort hopp om en ljusnande framtid man gick in i 1970-talet som började med en högkonjunktur. Det skulle dock inte bli riktigt som man hade tänkt sig (Schön 2006 s. 432). Från andra hälften av 1970-talet gick världen och Sverige in i en period av mycket snabb omvandling som skulle prägla de kommande decennierna (ibid.). Den kris och stagnation som präglade det sena 1970-talet kan till stor del förklaras av de oljeprishöjningar som OPEC-länderna genomförde, det som i Sverige kallades för oljekrisen. Den ekonomiska krisen skulle få stora konsekvenser för nästa och följan- de decennier. Schön betraktar därför perioden 1975-2005 som en sammanhållen period av förändringar. Ändå hade folkhemstanken och framförallt den s.k. svenska modellen nu sin stor- hetstid. Den offentliga sektorn började från mitten av 70-talet en period av kraftig utbyggnad och arbetslivet, och därmed näringslivet, fick sin del genom ett antal regleringar och reformer. De viktigaste var MBL: lagstiftningen som kom 1976 och en ny arbetsmiljölag 1977 (www.notisum.se 2007-08-03). Musikindustrin präglades naturligtvis också av dessa kriser och reformer, men dess förändringsperioder följer delvis andra tidsindelningar än de Schön har valt. I början av sjuttiotalet dominerades musikmarknaden av några stora multinationella bolag (SOU 1995:85 s. 176). Det fanns dock ett stort antal små svenska bolag, men många av dem var kortli- vade. Uppskattningsvis tillkom varje år 20 bolag samtidigt som lika många försvann. Vid slutet av 70-talet beräknade man antalet svenskägda bolag till 600 (ibid). De hade i huvudsak annat ut- bud än de dominerande multinationella bolagen. Ett av de mest unika var Bert Karlssons Mariann i Skara. Bert hade tidigare, som så många andra, spelat in i Europafilms studio men gick nu över
Vers tre - “Bättre och bättre dag för dag” (1961-1980)
till KMH på Hornsgatan. Där började han samarbeta med en ny producent, Lars O. Karlsson, som då just hade lämnat Iggesunds musikskola (Karlsson 2007). Han skulle senare börja på Mariann som producent och bli den som egentligen skapade det speciella s.k. Skara-soundet. Principen för Bert Karlsson var att leta efter låtar som misslyckats men som borde ha blivit försäljnings fram- gångar. Anledningen till att de inte hade blivit det var enligt Bert att de hade gjorts på fel sätt. Han menade att han kunde höra att de hade potential om de bara gjordes på rätt sätt och att hans princip hade stora likheter med skaparna av mera anrika sound: “Jämför man så är det ingen stör- re skillnad på det som hände här och det som hänt tidigare i Nashville och sedan i Detroit, även om jag inte visste det då. Vi skapade Skarasoundet enligt samma principer utan att vara medvetna om det” (ibid. sid. 69).
Skivförsäljningen började under 70-talets första år att få ganska betydande omfattning och från denna tid finns också jämförbar statistik från IFPI. Statistiken bygger dock på försäljnings- rapportering och kan i många stycken vara osäker. Owe Midner berättar om hur de stora erkända internationella artisternas försäljning ibland orättvist dominerade försäljningsrapporteringen:
När vi hade ettan på försäljningslistan Santanas, ’Abraxas’, hade vi också Bröderna Lindkvists, ’Viggen’ som sålde lite mer i antal varje vecka. Men när vi frågade affärerna vilken de sålde mest av, svarade de Santana. När vi då frågade om ”Viggen” sa dom att den nog sålde lika mycket och kanske något mer, men att dom inte rapporterade det till topplistan eftersom ’Det är ju inget popband’. Det som låg Bröderna Lind- kvist i fatet, trots att dom sålde bra redan på den tiden, var att de var dansband och det var inte fint nog.
Det är heller inte alla bolag som finns med i rapporteringen till IFPI och det skiljer sig lite grann mellan åren i den kommande statistiken. Inte heller den direktimport som olika varuhuskedjor så småningom kom att ägna sig åt eller privatimporten finns med i statistiken. Generellt kan man dock säga att 90-95 % av den svenska försäljningen i traditionella kanaler täcks av statistiken. Den ger därför en ganska bra bild av hur försäljningen av inspelad musik utvecklas över tiden. Försäljningen ökade från 75 miljoner 1969 till 311 miljoner rekordåret 1977. Även om detta jäm- fört med andra branscher är ganska små siffror för en marknad, så är själva ökningen anmärkningsvärd. Ökningarna verkar komma ganska abrupt vissa år, t.ex. 1974, vilket kan vara intressant om man samtidigt jämför med den svenska musikexporten som nu får sina första rejäla framgångar.
Efter 1977 kan man också ana en viss minskning, om än tillfällig, vilket skrämde upp branschen som då skyllde detta på privatkopiering på tomkassetter. Det finns dock ingen samlad statistik över musikexporten från denna tid. En illustration kan vi dock få från Billboards Top Pop Singles som återgavs i ESO Rapporten om svensk musikexport (Forss 1999). Där framgår det att svensk musik också fick mycket stora framgångar i USA under några perioder tiden 1971-1995. Det gäller framförallt 1974 och 1977 liksom 1987, 1989, och 1994.
År 1970 såldes Cupol till det amerikanska medieföretaget CBS, men försäljningen gick i faser så att den var fullt genomförd först 1973. Internationellt hade CBS Records vuxit kraftigt under 60- och 70-talen och organisationen såg nu något annorlunda ut vilket visas i figur 14.
1972 ändrades namnet på Rikskonserter skivbolag, Expo Norr till Caprice (SOU 1995:85 s. 178). Samtidigt tillkom en speciell fonogramavdelning på Rikskonserter. Det innebar den egentliga starten för detta sedan högt aktade jazzbolaget. Samtidigt inrättades ett särskilt bidrag för produk- tion och utgivning av fonogram som skulle fördelas av Kulturrådet.
Vers tre - “Bättre och bättre dag för dag” (1961-1980)
Figur 14. CBS/Cupols organisationsschema 1971-72.