Fältets strukturella ägande och nya aktörer befäster institutionen Under detta första tema besvaras den första forskningsfrågan: Vad och vilka är det som skapar,

stabiliserar, utvecklar och förändrar en bransch eller ett fält? Ett fält skapas av människor som agerar. Det gäller också för såväl den äldre s.k. musikhandeln som den musikindustri som nu hade börjat formas. Genom att aktörerna upprepade och imiterade tidigare beteenden reproduce- rades strukturen i fältet. Deras accepterande av gränser och strukturer, liksom normer och värderingar, var en förutsättning för att fältet skulle reproduceras. Fältet musikhandeln hade en gång skapats i interaktion mellan statsmakten, innovatörerna, investerarna och entreprenörerna och det var också de som stabiliserade fältet och arbetade för dess bevarande. Fältet musikhan- deln ersattes inte direkt av musikindustrin. Istället skapades ett nytt mindre fält, grammofonindustrin, som till en början verkade ha en ganska svag koppling till musikhandeln. Detta fält hade under andra versens period blivit det starkare i ett gemensamt fält, musikindustrin, även om det inte ännu fått detta epitet. De bärande idéerna hade först varit de som tagit sig ut- tryck i olika innovationer och därmed i teknikerna nottryck och fonogram. Sedan hade fälten vuxit samman tack vare idén om upphovsrätt till såväl ursprungsverken som framförandet av mu- siken.

Under andra versen blev dessutom skivbolagen mera dominerande i det nya fältet och därmed började också föreställningen om skivbolaget som dominerande form av musikföretagande ska- pas. Tidigare hade det varit institutionella entreprenörer som skapade den nya företagsformen, grammofonbolaget, och gav det dess position i fältet. I andra versens period framträder dock inga institutionella entreprenörer som skapar nya former av musikföretagande. Istället är det den för givet tagna formen som stabiliseras i och med att nya företag etablerar sig. Detta gäller såväl in- ternationella som svenska som alla tar efter den för givet tagna företagsformen, skivbolaget. Positionen i fältet stärktes i takt med att den ekonomiska betydelsen av skivförsäljningen blev större samtidigt som man då hade etablerats som form av musikföretagande. Därigenom började den institutionella föreställningen om skivbolaget som dominerande form av musikföretagande skapas under vers två. Den hade dock inte ännu blivit dominerande hos aktörerna själva.

Refräng – reflektioner om andra versen

Från den ursprungliga idén med verksamheten att sälja grammofoner hade idén i andra versens period helt transformerats till att sälja grammofonskivor. Denna idéöversättning (Latour 1993, Czarniawska 1996 m.fl.) hade tagit ganska lång tid och hindrats av tidigare strukturer och patent, men var i denna vers helt institutionaliserad. Positionen som dominerande form hade dock ännu inte befästs, vilket illustreras av två nya aktörer, Häggqvist och Andersson som båda från allra första början hade inriktat sig på förlagsverksamhet. Under andra versen hade Häggqvist hunnit med att från sina första funderingar gå över från idéerna om förlagsverksamhet, ärvda från fa- derns bokförlagsverksamhet, till att bilda skivbolag. Stikkan Anderson var fortfarande i första hand låtskrivare och kanske främst textförfattare och de musikföretagsidéer han närde var i första hand som musikförläggare. Att bli skivbolagsdirektör var inget någon av dem egentligen från början strävat efter eller sett som något slags ideal. För dem som ville företa sig musik var m.a.o. inte skivbolaget den första och självklara idén. Där hängde fortfarande den tidigare dominerande idén om musikförlaget kvar. Att Häggqvist snabbt gick över till att starta skivbolag kan ha hängt samman med att han relativt snabbt övergav sina egna musikaliska ambitioner till förmån för att lyssna på andra. Det ledde honom in på import av skivor och därmed naturligt till idén om skiv- bolag. Kanske förlorade Sverige en fin jazztrummis när han sålde sitt trumset för att ha råd att köpa skivmärket Gazell. I gengäld fick vi en av de viktigaste musikföretagarna i landet som dess- utom fortfarande är i högsta grad aktiv.

En annan jazztrummis, Anders Burman, valde att fortsätta sin musikaliska karriär och blev också en av landets främsta trummisar samtidigt med sin produktion av skivor på Metronome. Såväl Hedell (2003) som Langer (1988) hävdar dock att det var under slutet av andra versen, på 50- talet, som skivbolaget tog över dominansen i musikbranschen från musikförlagen. Detta slog inte helt igenom förrän under 60-talet, men påbörjades under slutet av femtiotalet. Mycket beror na- turligtvis utifrån på vems föreställningar bedömningen görs. Kanske hade omgivningens föreställningar om skivbolaget som den dominerande formen i musikindustrin slagit igenom tidi- gare än föreställningen hos aktörerna själva.

Ägandeförhållandena och därmed strukturen i branschen och fältet förändrades ganska påtagligt under andra versen i och med tillkomsten av flera helsvenska bolag. Ändå påverkade inte detta arbetsformer och organisering eftersom de nya svenska musikföretagarna helt gick in i de redan existerande formerna. De lärde sig av hur andra gjorde i såväl Sverige som internationellt och försökte sedan göra samma sak, fast bättre. Såväl Stikkan Anderson som Dag Häggqvist är tydli- ga exempel på detta. Samtidigt utvecklades de internationellt ägda bolagen, och här fanns också framförallt i andra versens början exempel på samgåenden och uppköp. Dessa samgåenden orsa- kades inte minst av mycket dåliga ekonomiska tider inte bara för skivindustrin utan också för västvärlden i övrigt i spåren av börskraschen. Däremot stärktes snarare skivbolagen sin roll i samhällsstrukturen under nästa kris under denna vers, andra världskriget, där de t.o.m. i viss mån lyckades slå mynt av krigets verkningar med ökad grammofonutgivning från båda sidor i kriget. I slutet av versens period köptes också för första gången ett svenskt bolag upp av ett utländskt när Philips köpte Sonora. Detta skulle senare följas av flera exempel och var därför början till en trend som skulle bli desto starkare i kommande perioder. I andra versens period var dock branschstrukturen mycket diversifierad med båda starka inhemska och internationella bolag. Många av dessa var dock starkt integrerade genom att svenska bolag licensierade in och importe- rade musik från stora utländska bolag.

Refräng – reflektioner om andra versen

Normativa processer kan förklara de kognitivt uppfattade processer som presenteras ovan. Samhällsdebatten och samhällsutvecklingen styrdes av normer och värderingar som också påver- kade de nya musikföretagarna och därmed strukturen i branschen. Framförallt var det nog ändå de första institutionella entreprenörerna som hade skapat de normer som idén om skivbolaget byggde på. De hade varit en del av nybyggarandan och både påverkats av och bidragit till sam- hällsutvecklingen inom sitt fält. Även om lönsamheten sedan påverkats av t.ex. krigen och börskraschen och produktionen hotats av råvarubrist, fortsatte de att bygga sina företag och skapa organisationer som blev förebilder för de som kom efter. Deras legitimitet skapades bl.a. genom imitation (DiMaggio & Powell 1983). När de nya bolagen skapades kom de att se likadana ut som de redan existerande även om detta kunde vara en paradox eftersom en orsak att starta ett eget bolag ofta var att entreprenören ville göra det på sitt eget sätt - det gäller t.ex. Sonora och Cupol.

När Roundquist skapade sitt Cupol hade han gått i lära hos det första helsvenska skivbolaget So- nora. Med dessa kunskaper och traditioner i ryggen skapade han sitt eget bolag, Cupol, som i sin tur är ett exempel på hur flera bolag såg ut då, och till viss del fortfarande ser ut. Också Dag Häggqvist gick först i lära hos äldre kollegor innan han startade sitt bolag Gazell. Även om det inte var en formaliserad lärotid, så vittnar han om hur han av Sven Lindholm och Gunnar Berg- ström fick både kunskaper och stöd för att sätta igång sin verksamhet. Detta ledde så småningom till att de kom att samarbeta i det nya bolaget Sonet. Senare kom också Häggqvist att hjälpa andra som ville etablera sig i branschen, och traditionen fördes på så sätt vidare. Imitationen kan ha sett olika ut men byggde i just dessa fall på direkt inlärning antingen genom arbete på ett annat före- tag eller genom inskolning hos det som väl närmast kan liknas vid mentorer. På detta sätt fördes tidigare generationers normer vidare till de nya.

Dag Häggqvists berättelse ger en levande bild av hur skivbolagen och musikföretagandet kan ha sett ut vid den här tiden. Ännu mera än tidigare framträder bilden av några ledande personer som startar en verksamhet de brinner för - musik och den nya teknikens möjligheter. Detsamma gäller för Metronomes skapare Burmans och Ekberg. Dessa pionjärer för svenskt musikföretagande kom sedan att dominera inte bara sina egna företag, utan också få mycket stor inverkan på musik- industrins fortsatta utveckling. De var dock inte institutionella entreprenörer på samma sätt som de som startat bolagen i första versen hade varit. Snarare var de intraprenörer eftersom de skapa- de nya företag på sitt sätt, men inom de gränser och former som nu hade institutionaliserats. Därmed skapade de också stabilitet genom att som första svenska skivbolagsaktörer befästa idén om skivbolaget, och skapa en branschstruktur som inlemmades i samhällsstrukturen.

Tillkomsten av skivbolag som musikföretagsform hade byggt på en föreställning om att den nya tekniken krävde en annan form än den redan existerande, trots att inga rent rationella och funk- tionella krav talade för att de egentligen behövdes. Institutionella entreprenörer bröt mark för denna föreställning och skapade grammofonbolagen. Institutionella intraprenörer stabiliserade i andra versen skivbolaget som musikföretagsform genom att imitera och bygga vidare på idén. I andra versens period finns det flera exempel på musikföretagare som ville skapa sina egna former av musikföretag. De representeras av såväl konsul Ljungberg som startade sitt helsvenska Sono- ra, som av Helge Roundquist som lämnade hans företag för att skapa sitt Cupol och senare också Burmans tillsammans med Börje Ekberg, liksom Stikkan Anderson och Dag Häggqvist. Ändå verkar det som om de i första hand följde sina egna normer och hittade förebilderna inom det

Refräng – reflektioner om andra versen

egna fältet. De drev sina företag efter sina idéer och normer, inte efter vad samhället eller de som förde samhällsdebatten ansåg.

De första grammofonbolagen hade kommit tillsammans med den nya tekniken och båda fenome- nen kom från utlandet. Därför hade hela principen för hur de skulle arbeta importerats tillsammans med tekniken och de nya bolagen. Dessa nya utländska bolag hade sina positioner, funktioner och roller i fältet vid tiden för andra versen. När sedan Ljungberg och Roundquist star- tade sina företag, gav de på sitt sätt exempel på Hirshmans (1970) definition av “exit”, eftersom de lämnade den verksamhet de tidigare hade haft för att starta eget i en ny verksamhet. Samtidigt formerade de sina företag på ett sätt som i huvudsak anslöt till hur skivbolag såg ut redan då. De var lojala (ibid.) mot den institution som höll på att skapas och bidrog därför till att visserligen reformera, men samtidigt befästa, skivbolaget som dominerande form av musikföretagande. Met- ronomes skapare, Burmans och Ekberg, startade från noll men följde i samma spår som de övriga vad gäller form och arbetssätt, även om de på många sätt var nyskapande kanske framförallt vad gäller inspelningsteknik, produktion och musikalisk kvalitet. Att enstaka individer kan ha så stor betydelse för en verksamhet illustreras inte minst av att Sonora gick i graven tillsammans med sin grundare eller i alla fall såldes när han dog. Det är m.a.o. inte alltid så att en mycket dominerande ledare i musikföretaget innebär något positivt för själva företagets långsiktiga utveckling. Dels kanske företagets styrka finns hos dess ledare, dels kan det vara så att ledarens dominans kan hindra nödvändiga förändringar om inte ledaren själv inser behovet av dem, vilket vi skall se ex- empel på längre fram i berättelsen.

Regulativa processer påverkades av och påverkade organiseringen av musikföretagen. När nya företag skapades eller kom in på den svenska marknaden, följde de samma mönster som de tidi- gare bl.a. beroende på anpassning till gällande regelverk. Samtidigt var regelverket en följd av den praktik som skapades, och de etablerade företagens organisering kunde i sig fungera som in- stitutionella förebilder för de nya företagen. Företagen skapades ofta av enskilda entreprenörer, t.ex. Ljungberg, Roundquist, Burmans med kompanjonen Ekberg eller Häggqvist. Även om de var nyskapande följde de befintliga ramarna. De allra första företagen hade dock skapats i ett ganska oreglerat system, och det var deras praktik som sedan fördes vidare även i de regelverk som efterhand tillkom. Nyskapandet gällde arbetssättet och den musikaliska inriktningen hos t.ex. Metronome, men inte formen, skivbolaget. Under andra versen fortsatte också reglerings- strävandena hos de nu etablerade intresseorganisationerna, men några stora stridigheter som ledde till förändringar inom fältet kan dock inte spåras.

Tema 2: Musikföretagandets och skivbolagets gränser konstitueras

För att kunna besvara frågan om musikföretagandet skapar någon typisk organisering börjar vi med att se vilka gränser som skapades för musikföretagandet under andra versens tidsperiod. Gränserna för musikföretagandet och skivbolagen konstituerades framförallt kognitivt av etable- ringar och samverkan av musikföretag, rutiner och tillämpade strategier samt kriser i samhällsutvecklingen konstituerade gränserna. Jämfört med första versen fanns det nu flera eta- blerade bolag med ett par dominerande. Jämför man med senare perioder var det ändå mycket få grammofonbolag. Även om berättelsen inte gör anspråk på att vara heltäckande, bildades enligt denna endast elva nya grammofonbolag under dessa 30 år. Av dessa var sex svenska. Detta var den stora skillnaden jämfört med första versen, och den betydde mycket för den fortsatta utveck- lingen av musikindustrin i Sverige. Genom dessa etableringar konstituerades gränserna för vad

Refräng – reflektioner om andra versen

svenska skivbolag och svenskt musikföretagande var och vad som gällde för att man skulle få ingå i fältet. Musikföretagaren i varje ny etablering arbetade efter samma gränser, organiserade sig enligt samma principer och tog sin plats i strukturen. Nya aspiranter inlemmades i fältet och tog efter den form som utvecklats av de redan etablerade internationella bolagen. Därigenom för- des föreställningen om vad ett skivbolag var och gjorde vidare från de första pionjärernas tid när de åkte runt och spelade in för fonografen. När de första svenska bolagen bildades drog man i praktiken upp samma gränser för skivbolaget som de internationella hade haft. Företagsformen spred sig på det sättet över världen och också till Sverige. Skivor kunde naturligtvis ha sålts i nå- gon annan form av musikföretagande, t.ex. av musikförlagen eller direkt via lokala distributionsbolag till detaljisterna, men skivbolaget som musikföretagsform hade redan blivit så för givet taget att några alternativa former inte gavs.

De grammofonbolag som tidigare framförallt hade sålt grammofoner var nu mycket tydligt foku- serade på att sälja fonogram. Dessa fonogram hade nu formen av skivor och från och med denna vers kallar jag därför företagen som säljer dem för skivbolag. Namnändringen betecknar ett brott inte bara för fonogrammets form utan framförallt i bolagens inriktning på skivförsäljningen och i att hårdvaran, grammofonen, såldes av andra bolag. Visserligen befann sig dessa bolag ofta i samma koncern men det som står i fokus i denna framställning är musikföretagsformen skivbola- get och dess roll i musikindustrin. Ända fram till 60-talet hade skivbolagen kontroll över alla led i skivans produktionskedja (Håkansson 2007), men nu hade de således släppt kontrollen över grammofontillverkningen. De var m.a.o. från allra första början aktiva i hela den värdeföräd- lingskedja som presenterades i figur 4. Början och slutet på denna kedja utgjorde också gränserna för vad det innebar att vara skivbolag, d.v.s. allt inom kedjan definierades som aktiviteter för ett skivbolag, vilket visas i figur 9.

Figur 9. Skivbolagets gränser i andra versen.

Det innebär samtidigt att de under denna vers utvecklades till att klart dominera fältet musikindu- strin. Musikförlagen som först hade dominerat fältet hade självklart en stor betydelse när det gällde att t.ex. hitta och utveckla nya kompositörer och ny musik. De var dock alltmer ekono-

Refräng – reflektioner om andra versen

miskt beroende av att få ut denna musik till skivbolagen och hade därför en mera underordnad roll. Samtidigt hade också skivbolagen börjat ta på sig rollen att hitta och utveckla bra musik och goda artister. Gränsen mellan skivbolag och musikförlag var därför lite otydlig i vissa avseenden. Grammofonbolagen, som först tog över dominansen efter musikförlagen, hade under första ver- sens period delats upp i två delar, grammofontillverkningen och fonogramtillverkningen. Det hindrar dock inte att många skivbolag fortfarande i vers två ingick i koncerner som också inne- höll grammofontillverkning. De var också alla nära allierade med musikförlagen, som ofta innehöll samma namn som skivbolaget så att släktskapet och det gemensamma ägandet gjordes tydligt. Men skivbolagen kom i slutet av första versen att bli den dominerande verksamheten och inkomstkällan.

På samma sätt var producenter och studior oftast antingen ägda eller kontrollerade av skivbola- gen. Om inte annat var själva studioinspelningen kontrollerad av skivbolagen även om de kunde hyra in sig hos någon av de mera dominerande studiorna, t.ex. Metronome eller Europafilm. Det- samma gällde distributionen som i princip alla skivbolag skötte själva. Dessutom distribuerade de oftast åt internationella bolag på den svenska marknaden. Gränsen för skivbolagens verksamhet på den sidan gick mot detaljisterna som nu började utvecklas mot mer och mer specialiserade skivbutiker, även om den vanligaste formen fortfarande var butiker som kombinerade skivför- säljning med försäljning av noter, böcker och ibland också musikinstrument. I detaljistledet var fortfarande arvet från den gamla musikhandeln således kvar.

Etableringar genom uppköp, sammanslagningar och olika samarbetsformer var dock inte så van- liga under dessa 30 år. Fyra internationella uppköp som indirekt påverkade Sverige gjordes, men inget svenskt. Den enda väsentliga samverkan och sammanslagning som kan konstateras är den mellan Sonet och Gazell, och den bygger på ett samarbete som kom till redan när det sistnämnda, Gazell, bildades. Gazells Dag Häggqvist inspirerades och lärdes upp av ägarna till det som efter- hand blev Sonet. Man skulle kunna tolka hans tid med det egna bolaget Gazell som en praktiktid innan han som nybliven delägare tog det med sig till Sonet. Internationellt fanns det också en form av samverkan genom att t.ex. de stora dominerande bolagen Grammophone Company och Victor delade upp världen mellan sig. De etableringar och samverkansformer som kan identifie- ras under dessa 30 år konstituerade och befäste gränserna för skivbolagen som musikföretag och för fältet musikindustrin.

Normativa processer påverkade också gränserna för musikföretagandet och skivbolagen. Debat- ten om populärkultur kontra det vi nu kallar finkultur tog fart och då formulerades bl.a. Adorno & Horkheimers (1947) kritik. Att Sveriges Radio från början och under hela denna period var re- striktiv mot populärmusik är också ett utslag av den motsättning mellan konst och företagande som skulle följa musikföretagandet och skivbolagen genom historien. Skivbolagen hade dock ta- git till sig populärmusiken från första början och visade att man kunde överbrygga gapet mellan konst och företagande. De såg ingen motsättning mellan bra musik och musik som sålde, utan litade mera till sin egen förmåga att avgöra vad som var så pass bra att också andra skulle vilja lyssna på den. Det fanns ännu inte heller någon uttalad politiskt färgad kritik som ifrågasatte kommersialismen och företagandet för kulturell verksamhet. Det var också i denna vers, liksom i första, främst ett ifrågasättande av massornas kultur kontra den etablerade s.k. finkulturen.

Refräng – reflektioner om andra versen

Inom den nya branschen och hos skivbolagen hade det skapats normer för hur musikföretagandet